Hålligång i skogen

Överst till vänster: Anna och Tivedspôjkera tar ton. Överst till höger: Tiveds hembygdsförening bjöd på gudomligt god ostkaka i Dammtorps gamla skola. Nederst till vänster: Hantverkare av olika slag var på plats. Nederst i mitten: Norra Vätterbygdens Folkdansgille tar sig en svängom på ängen. Nederst till höger: Och här har vi tanterna Viola och Rosa.

En vecka har gått sedan förra inlägget, men det känns mycket längre. Kanske för att vädret gjort en totalomvändning. För några dagar sedan blev man svettig bara av att andas. Den allra varmaste dagen med 33 grader bakade jag. Det skulle bli äppelrutor till trettio personer.

Det blev gott, det verkade deltagarna i sista allsångsgången i sommarkyrkan tycka.

Igår, när det var stora Tivedsdagen i Dammtorp, ställde Tanterna upp på nytt. B-M och jag förvandlade oss till Rosa och Viola och tog plats i ståndet för att sälja bilder och böcker på de levnadsglada tanterna. Jag fick praktisera min knackiga tyska några gånger och förklara innehållet i boken för intresserade turister. Folk såg så glada ut när de såg oss. Ibland glömde jag bort hur jag såg ut men blev påmind av ett glatt leende.

Under de inledande timmarna ösregnade det. Tivedspôjkera och Anna musicerade för en minimal publik. Men sedan sken det upp och det blev ett normalt Dammtorparvär. Så vid de andra tillfällena blev det många som lyssnade.

Nu dröjer det två veckor innan Tanterna drar till Sannerudsmarken, men innan dess hinner det hända en hel del. Maken och jag följer med på en resa till Norge, till exempel.

Här är en bild från trädgården den 12 augusti 2014:

Ha det gott, du som tittar in här. Och kära kusin i sjukhussängen, krya på dig!

PS: Bilen är fortfarande hos bildoktorn, det dröjer nog innan den är hemma igen.

Barnbarn, bilelände och bärgarbrud

Det var söndag och vi hade just avslutat familjelunchen, svärdotterns jättegoda laxrätt. Eftermiddagskaffet hade vi tänkt ta i Karlslund, så vi packade en fikakorg, och satte oss i bilarna. Det var bara det att Makens bil vägrade starta, tjurig som bara den. Hade den fått solsting? Maken och sönerna rullade in bilen i skuggan, där den skulle få ta igen sig.

Nå ja, vi gick ut i den närbelägna parken istället och dukade upp på ett fint bord. Kusinerna lekte i lekparken.

Inspektion av fotbollsmålet med händerna på ryggen, precis som pappa

Långa kliv, precis som pappa

Så gjorde vi ett nytt försök med bilen, det började bli dags att åka hem igen. Men bilen vägrade fortfarande starta. Det fanns inget annat att göra än att ringa en bärgare.

Bärgaren kom efter någon timme, hon hade en annan bil på flaket först. Men sedan blev det vår tur. Hon gjorde ett misslyckat försök med startkablar, men insåg att det var likaså bra att bilen fick åka med till bildoktorn.

Jaha, så där blev vi ståendes på parkeringen sex mil från hemmet. Men Joys bil startade, så vi fick skjuts. Nu avvaktar vi doktorns prognos.

Tårttabberaset i hembygdsparken

En efterlängtad regnskur kom över Laxå, men den var inte efterlängtad av oss som skulle anordna hembygdsdagen i herrgårdsparken. Men som vid alla de andra tillfällena vi haft tårtbuffé utomhus var vädergudarna med oss. Solen tittade fram igen och lyste på alla besökare som kom för att äta tårta, lyssna på Christer Folkesson och besöka arkivet och museet.

Publiken sökte upp skuggan under träden eller vid husknuten medan de njöt av fikat och härliga slagdängor som väckte nostalgiska minnen från ungdomstiden. - Just idag är jag stark, Flicka från Backafall eller Guitar boogie, till exempel.

Och när musiken klingat ut och det var i stort sett tabberas på tårtbordet, så var det många som passade på att kika på samlingarna i arkivet eller få en guidad tur i Laxå Bruksmuseum av Hubert Oskarsson. Det är  riktigt fina minnen vi har att förvalta.

Det var trötta men nöjda tårtgeneraler som stapplade hem när dagen var över.

Over and out!

Kromen blänkte i dess nos

Så var det dags för en heldagsutflykt med "gamla" exkollegor med Ärtan T som benägen reseledare. Denna gång begav vi oss till Södermanland. Vid första stoppet trodde man sig ha kommit till Grekland, allra minst. Kritvita klippor och en grön lagun hade vi i blickfånget medan vi intog vårt medhavda kaffe. Det var vid resterna av den gamla kalklinbanan som vi hade gjort halt, linbanan som gick över våra huvuden när vi färdades på riksvägen mot Stockholm och som slutade i Köpings hamn.

När vi väl hittat fram till Sparreholms Slott blev vi mycket väl mottagna. Vi fick en förnämlig guidning bland dyrgripar med blänkande krom och lack och även bland bilarnas föregångare, landåer, kalescher och giggar. I mitten gjorde vi en lunchpaus hos unge Axel, som är överdängare på matlagning.

Eftermiddagen spenderades med shopping och glassätning. Efter en runda i butikerna i Vingåker styrde busschauffören med säker hand mot glassmetropolen i Hjortkvarn. Aldrig har väl en glass smakat så bra som då, i den heta sommardagen.

När vi kom hem igen, väntade den här godingen på oss:

Vilken cool tjej, alltså!

Morsning och good bye!

Rea

Idag tog vi en sväng till Askersund, de makedonska systrarna och jag. Där var det minsann rea både på sommarkläder och sommarblommor. Så jag kom hem med både ock. Skulle nog kunnat fynda ännu mer, men orken tryter i hettan.

Trevligt att umgås i alla fall med mina fina väninnor! Tack för idag!

Bleke

När det var som jobbigast med värmen, när man blev svettig bara av att tänka, då tog vi korgen med handdukar, korsord, persikor och dricka och förpassade oss till sjön. Sjön med två namn, antingen Borasjön för plebejerna eller Bodarnesjön för de som är lite finare i kanten. Resonemanget hade vi i söndags när ortens bruksmuseum och arkiv höll öppet. Intressanta samtal utspelar sig alltid runt kaffebordet och man lär sig något nytt varje gång.

Där vid sjön var det så skönt att sitta i halvskuggan under ett träd och fundera på finurliga kryssord eller prata om ditt och datt med andra strandbesökare. När man kände för det kunde man vada ut i det ljumma vattnet och ta sig en simtur.

När de flesta badgästerna dragit sig tillbaka, när vinden mojnade och när inte ens fiskstimmen krusade ytan tog jag dessa bilder med min Olympia, som för det mesta hänger med mig vart jag går.

Sköt om er!

På jakt efter blodmånen

Med kamerorna i högsta hugg gav vi oss ut i sommarnatten för att om möjligt fånga den enorma blodmånen på bild. Månen som inte hade varit så stor och röd på hundra år. Men vi fick tji. Hur vi än spejade bakom Västra Laxsjön, Kråkvattnet och Toften fick vi inte en endaste liten glimt av någon måne. Däremot glödde himlen av den nedgående solen.

Syster S skickade mig en bild, ett minne, från en sommar för länge sedan. Här står jag på ett berg och pekar. Av ansiktsfärgen att döma ser det ut att ha varit en solig sommar, det också.