Trystorp tredje vändan

Åh, det var länge sedan! Inte sedan vi såg Trystorp, men däremot sedan vi träffade LH och Joy. Ja, LH har blivit så stor nu att namnet Eli passar bättre. Så det får det bli, hädan efter.

Idag hade vi stämt träff i den gröna lunden, en fikastund och en promenad under trevligt småprat och bus. 

Tyvärr var yngsta barnbarnet LL snuvig, så vi får träffa henne och hennes familj en annan gång. 

Det var kö till den ihåliga eken för fotografering. Det är inte bara vår tradition, märkte vi. Vitsipporna bredde ut sig under ekarna som en tät matta. En helt ljuvlig lördagsförmiddag blev det.

Sedan skildes våra vägar igen. Vi åkte åt var sitt håll. Maken och jag hamnade på favoritrestaurangen på hemmaplan, så nu är man mätt och belåten.

Nu ska jag läsa lite i Je m´appelle Agneta. À bien tôt!

Gråväder och körsbärsblom

Nu blommar de igen, skönheterna på Casselgatan. Det är minsann inte bara i Kungsträdgården man kan strosa under träden och få körsbärsblom i håret. Men blomningen är kort, man får passa på och njuta medans tid är.

Ett annat vårtecken är att Sockenstugan har öppnat igen. Mina väninnor och jag tittade in i stugan i tisdags. Att sitta ute var inget alternativ. Men vi var nästan själva, gott om plats i storstugan. Så mysigt att få träffas lite igen, vaccinerade som vi är alla tre.

Snart väntar ett skönare väder, med sol och värme. Det har de lovat. Men jag kan också tycka att det är lite vilsamt och kravlöst med gråvädret. Då får man sitta inomhus, uppkrupen i en fåtölj, och läsa, när man inte springer runt med dammsugaren förstås.

Hur det än blir, ha en fin helg!

På måfå

 God morgon!

Vad hittade vi då på att göra, denna söndag? Det blev en spontanutflykt. Vi åkte mot området där det verkade vara minst moln och mest blå himmel. Det blev Tiveden igen.

Tiveds Lanthandel har uteservering, så där slog vi oss ner för lunch. Jocke rekommenderade lammkorven å det varmaste. - Det har jag aldrig ätit förut, sa Maken. - Då blir det den godaste lammkorv du aldrig har smakat, sa Jocke. Och det var verkligen gott!

Efter en bra stund där i solskenet åkte vi söderut längs bygatan och upp på vägen mot Undenäs. Sjön Unden låg kav lugn den här dagen och molnen speglade sig i vattnet. Vid den lilla hamnen var jag tvungen att ropa Stopp, här vill jag fota. Förutom den vårliga bilden längst upp i inlägget fick jag korn på en citronfjäril som åt lunch på en scilla.

Eftersom Norra Vätterns konstrunda pågick, besökte vi en av stationerna. Anna Bergström, keramiker, höll till i en björkhage och visade sin häftiga konst. 

Ja så blev vår oplanerade söndag, en fin dag att minnas.

PS: Passade på att göra en webbartikel till Sydnärkenytt om Anna. Här är länken till den.

Enslig utflykt

Det skulle bli oväder, sas det. Bäst att passa på att ta sig ut, tänkte jag, men Maken var inte benägen på utflykt. Jag körde min lilla bil, som liksom jag själv behöver några mil i benen, förbi Prästtorp, Långsmon på en lång, smal och dammig väg. Jag körde försiktigt om en cyklist, det var väl i stort sett den enda trafikanten på vägen. Kom att tänka på när bästisen och jag körde hennes gamla PV i Norrland på raka, ensliga vägar. Vägskyltarna stod glest och pekade mot Vargträsk, Örträsk och Utifällan. Bilen baktände då och då och gjorde små omotiverade skutt. Tänk om den la av helt!! Vojne, vojne.

Tillbaka till nutid: Jag körde ner till Undens strand, där vi gått i höstas och sett gott om blåsippsblad. Och jo då, de blommade fortfarande, sipporna. Jag satte mig en stund vid vattnet och tittade ut över de småkrusiga vågorna. Herr och Fru Storlom gjorde mig sällskap.

Nu är det söndag förmiddag och ännu inget oväder att tala om. Vad ska man hitta på idag, tro?

Nä nu blommar det!

En sådan gyllene morgon! Medan Maken hade återbesök hos doktor Uggla passade jag på att strosa runt i Sveriges vackraste stadspark. Naturligtvis hade jag kameran i högsta hugg.

Magnoliaträdens blommor var precis på väg att slå ut, ja Stjärnmagnolian var nästan överblommad redan. Backarna under de gamla träden lyste blått av scilla. Påskliljor, penséer, tulpaner bländade i rabatterna. 

Högt uppe i ett träd vid åkanten satt en koltrast och sjöng. Den hördes klart och tydligt över det svaga stadsbruset i bakgrunden. Rätt var det var kom ett gäng änder flaxande på låg höjd, ilsket trumpetande. 

Vägen till och från parken var lika vacker den. Villorna och träden speglade sig i Svartåns blanka vatten. Läste i Nerikes Allehanda att nu i helgen skulle vattnet färgas grönt genom ett utsläpp från Eons kyltankar. Ansvariga intygar att det är en ofarlig färg. Hoppas att det är någon som kan fota den gröna floden idag.

Jag fick min beställning från Bokklubben för några dagar sedan. Men de får vänta ett tag. Just nu har jag äntligen tagit tag i Kafka på stranden av Hakuna Matata, nej jag menar Haruki Murakami, en pocket jag fått för länge sedan av PO66. 

Jag har blivit grundligt knådad av massösen med de starka nyporna. Hon kan sin sak, det märktes. Nu ska jag kanske bli av med min onda rygg. Återbesök är bokat.

Ha en fin Första Maj!

önskar Eder förtrogna

En helt underbar hyllning till våren och Laleh.

I tassemarkerna

 Igår eftermiddag satt de där igen på scenen, Tivedspôjkera. Det var första gången på mycket länge som de spelade tillsammans. Senast var den där höstkvällen när de tränade hemma hos oss och jag satt på övervåningen och hörde musiken strömma upp från vardagsrummet. Det var då jag såg på Facebook att nu var andra vågen av Coronaviruset över oss och att det från och med då inte var tillrådligt att träffas. Jag tyckte mig höra fartygsorkestern spela Närmare Gud till dig från ett sjunkande skepp.

Sedan dess har det kliat i fingrarna på bandmedlemmarna på att återigen få spela ihop. Och igår stod de för uppvärmningen inför hembygdsföreningens årsmöte i Dammtorp, ett möte som helt och hållet hölls utomhus. Å jisses vad det behövdes uppvärmning. Det var stenkallt. Mot slutet var fingrarna stelfrusna på spelemännen, men vad gjorde det. Kul var det! Årsmötet var rätt raskt avklarat och efter en kopp kaffe, en smörgås och en supergod kaka var det dags att vända kosan hemåt igen.

Idag har jag tagit en promenad i omgivningarna. Träffade:

- en katt
- två bekanta damer i färgglada jackor
- tre hästar
- två fotbollskillar, en hade röd lugg
- många kajor

Gick en sväng där jag aldrig gått förut och upptäckte i ett hörn skelettdelar av ett djur och tjockt med grå päls och hår. Måste ha varit en liten älg som bitit i gräset där. Har stora stygga vargen varit framme, månntro? Jag ökade på stegen lite.

Ja, man har inte roligare än man gör sig, eller hur?

Ha det!

PS: Här är mitt senaste bidrag till Sydnärkenytts webbsida, intervju med nyinflyttade Elin Bard.

Bland tomtar och troll

I onsdags var det dags att dra tillbaka till Vitsand och Junker Jägares sten, nu i sällskap med ett trevligt seniorgäng, där de allra flesta nog fått sitt vaccin i armen. Vädret hade skiftat om ordentligt. Den här dagen var det ingen som badade eller solbadade på stranden. Vi kröp ihop bakom planket där vi blev utfordrade med nygrillade burgare och kaffe med dopp. Det var så trevligt att få träffas, det livade upp.

Maken berättade sägnen om det olyckliga paret Junker Jägare och kungadottern Gunhilde och sedan gick vi upp genom skogen för att titta på var det hela hade utspelat sig. 

Som tack för berättandet fick Maken vackra vårblommor med en käck skylt nedstucken bland det gröna. Morgonen därpå var inte alls vårlikt. Snön yrde ner och la sitt vita täcke över krokus och scilla. Skyltens budskap kändes väldigt fel, just då.

Idag ser det bättre ut, snön som föll igår har i stort sett försvunnit. Min kära vapendragare och kollega fyller år idag. På bilden nedan är vi unga och tjusiga. Hon och Ulla Lövdén, statsministerns fru, har haft samma chef, en mycket charmerande och rolig och morgontrött kille. Kropp och själ kom inte samtidigt till jobbet, i det fallet.

Nu är det dags att göra kväller!

Ha det!