På andjakt

Det är fredag idag och SMHI utlovade sol och värme (+ 10 grader minst) = utflykt. Vi packade en termos kaffe och smörgåsar i bagen. Jag tog även med en tjock brödkaka, som jag köpte men som inte fallit oss på läppen. Men man ska inte kasta mat. Och är man pensionär, ska man mata änder! Eller hur? 

Så jag tog med mig sagda brödkaka i hopp om att hitta på några hugade änder.

Första stoppet var vid norra änden av Toften, där hade isen gett vika. Ute på sjön satt det ändå pimpelfiskare, som syntes som små svarta fluglortar bara. Men inga änder. Jag kastade ut några smulor för att väcka intresse. Men nej, ingen and gav sig till känna.

Efter att vi själva fikat, drog vi vidare in i Värmland. Vid den vackra stenbron i Åtorp spejade jag ivrigt efter änder. Men intet andliv i sikte! Vidare in i Västergötland mot Gullspång, jag höll utkik genom bilfönstret utan att få napp. Mycket vackert såg vi efter vägen, men inga änder.

Det hela slutade med att jag klev av hemma vid vår egen stenbro över Lassån. Där hittade jag fyra änder, två hannar och två honor, som gladligen jagade brödsmulorna som virvlade i det strömmande
vattnet.

Sedan blev det apostlahästarna hemåt, behövde mer steg för statistiken.

Mission completed!

Vår på G

Vi firade 48 årig förlovningsdag igår den 24 februari. Det var ett tag sedan!

 Hej där!

Verkar som våren är kommen. Isarna smälter, gruset kommer fram på gångarna, mossan lyser illgrön, fåglarna klarar sina strupar och sjunger i gryningen. Isen på dammen, på vilken vargen bara för någon vecka sedan raskade, är i upplösningstillstånd. Det kunde jag konstatera när jag tog en liten promenad i eftermiddag.

Det har varit gråväder, milt och luddigt, i veckan.

Men solen har också varit synlig. När jag kom ut från Emmas fotvård härom dagen höll solen på att gå ner. Jag ställde mig mitt på Järnvägsgatan (med fara för mitt eget liv) och knäppte en bild:

Nåja, faran var väl inte så överhängande! Trafiken var rätt gles.

Imorgon ska det bli sol och en temperatur på över tio grader. Då gör vi en utflykt!

Hälsning i skymningen

 Jag tittar in till er så här på söndagskvällen. Hoppas att ni har det bra! 

Tänk vilket väderomslag under de senaste dagarna! Från vargavinter med kyla och snö, via glashala vägar till dagsmeja och våraning. Allt under några dagar. 

Jag köpte en ny vaxduk till köket för att komma i vårstämning. Kanske lite "too much"? Fiskgratängen igår blev en succé, torskrygg, dill, räkor, ost, citronskvätt och sauce Bechamel. 

VM i Skidskytte har varit så spännande i veckan. Vilka duktiga idrottare vi har! Man får inte ha dåliga nerver när man ska tävla i skidskytte. Och inte när man ska titta på, heller!

Nu lägger vi denna vecka bakom oss och tar itu med vecka 8, sportlovsveckan!

Sportlov på 60-talet, Syster S, kompis E, jag och lillasyster L (utan korv?)

På ett sportlov för länge sedan i Västmanland. Då åt man också korv, som vi gjorde i onsdags tillsammans med ett gäng "nygamla".

Vi ses!

Vargavinter

Det var dags. Det grå började breda ut sig mer och mer och frisyren hade lurvat till sig. Äntligen var tidpunkten kommen då jag fick sätta mig framför spegeln och låta MP gå loss med sax och färgburk. Skönt.

Igår på eftermiddagen, när vi sjöng in några fastlagspsalmer för Youtube, fick en av deltagarna ett sms från sin dotter: Nu passerar en varg över Smeddammen i riktning mot Skogvaktarstigen! Smeddammen är det som räknas som sjöutsikt vid taxeringen av vår bostad. En halvtimme senare var jag hemma igen och såg barn och hundar leka i snön. Även om vargen säkerligen var långt borta vid det laget, så tyckte jag att det var bäst att varna. 

Nu ska jag gå ut och hämta tidningen i brevlådan i min röda jacka. Får se mig noga om.

Dagens pussel

Med hjärtat i halsgropen på Alla Hjärtans dag

Det blev ingen fredagsutflykt i veckan, men däremot en härlig tur idag i solskenet. Det är bäst att passa på när solen flödar och det är alldeles lagom kallt. Vi styrde kosan mot Tivedsbygden. Långt därute på Undens is satt ett gäng pimpelfiskare, jag zoomade in så mycket jag kunde för att fånga dem på bild.  Längre bort var sjön helt öppen. 

Vi åkte genom den lilla byn Sannerud med sina faluröda hus, stengärdsgårdar och vita stenkyrka. Guldkorset på kyrktornet reflekterade solens strålar. Hemma igen åt vi resterna av gårdagens Ratatouille, idag ännu godare när den hade fått stå och "gosa till sig", som TV-kockarna brukar säga. Kålrabbi är ju jättegott, har jag just upptäckt!

Istället för att göra en utflykt på fredagen var vi på begravning för min goda väns pappa, en så fin och vänlig man som vi har haft glädjen att få träffa många gånger. Akten inleddes med mitt favoritstycke, Air av Bach, mjuka pulsslag framförda på cello och orgel. Det stora kyrkorummet i Finnerödja fylldes sedan av Ave Maria, sjungen av en man med en stor röst. Stunden blev vacker, innerlig och högtidlig. 

Här ovan är bilder från veckan som gått, vecka 6 anno 2021. Nyinköpta gardinlängder från Kupan (à 20:-/st), matbröd som Maken bakat, söndag vid Unden, kvällssol genom mitt fönster och sedan dagens outfit med hjärtat från Venedig i halsgropen.

Saknar mina barnbarn!

Fredagstur på drumlin och laxpudding

Det var smällkallt, minus 20 grader Celsius, men vi gjorde en fredagstur i alla fall. Vi har gjort det som en liten tradition att åka ut i omgivningarna varje fredag, eller snudd på.

Denna fredag bilade vi på en drumlin (älskar det ordet!) norrut och passerade vårstället Trystorp med någon kilometer. Små röda stugor och gårdar kantade den gamla landsvägen. Ibland var sikten klar ut över Närkeslätten. Långt där borta kunde man ana Riseberga klosterruin. 

Vid Backa  i Kvistbro forsade Svartåns bruna vatten vildsint förbi draperier av is ner till ett lugnare flöde. Här kikade jag lite efter forsärlan, som lär visa sig här ibland.

Jag gick ett varv runt Kvistbro kyrka, som lyste faluröd i eftermiddagssolen. Här sjöng vi i Myllhyttans Bygdekör Christmas Carols en gång. Och här hölls begravningen för vår uppskattade körledare Sune Yttergren. 

Igår fick jag trolla med knäna för att skapa en godtagbar lunch. Det mesta var slut, men det blev ändå en god laxpudding på en bit lax vi hade i frysen. Receptet är för fyra personer, men jag gjorde halv sats.

Laxpudding 4 personer  Tareq Taylor

10 kokta potatisar

500 g lax, rökt, rimmad eller färsk

4 ägg

4 dl mjölk

1/2 dl hackad dill

1 tsk salt

1 tsk peppar

(jag hade även riven Prästost på)

Skala och skiva potatisen centimetertjockt. Skär även laxen i centimetertjocka skivor.Varva i en smord ungssäker form. Vispa samman ägg och mjölk, häll i dill och kryddor. Häll över blandningen.

Grädda i ugnen i 180 grader i ca 40 minuter.

Servera med skirat smör, riven färsk pepparrot och en klyfta citron. (Hade ingen pepparrot men det gick bra ändå.)

Maken, som inte är så förtjust i lax, tyckte att det var gott.

Lycka till!

Stilleben och en dos nostalgi

Min syster målar det. Jag lever det. Stilleben = stilla liv. Just nu är det lite extra stilla, eftersom min högra fot svullnat upp till en bulle och är svår att tränga ner i vinterkängan. Ja, jag har varit på vårdcentralen för bedömning och väntar på provsvar. Jag har också fått medicin mot "restless legs", eftersom elaka stickningar under fotsulorna håller mig vaken om nätterna.

Fotona ovan, utom tulpanbuketten som är ett pusselmotiv, är tagna med mobilen under veckan. Peters fisksoppa smakar extra gott en kall vinterdag. Syster S skickade blomsterfrön, tänk när man kan få se blommor i trädgården igen!. Förmiddagssolen sken in på det blå stillebenet i etiennen som svärfar snickrat. Maken väntade i bilen medan jag handlade på ICA och bakom honom lyste vattentornet turkosblått. Ett annat stilleben i vardagsrummet är svart och blankt: En lyktgubbe, en lykta och en smed från Karlskoga delar bricka med ett fasanhuvud från Jylland. Brickan vann jag en gång på en konstutställning på biblioteket.

Nedslag i min dagbok

Fredagen den 6 juni 1969 var inget "stilleben". Det kan jag konstatera i den lilla röda fickdagboken. Hör bara:

Underbar dag, Soligt och fint. Tågade till Djäkneberget med fanan i spetsen. Efteråt jättebra jazzkonsert med Lasse Färnlöv och tre till. Fick verkliga applåder.

På eftermiddagen tog G, S och jag spruta mot tyfus-paratyfus. Det gjorde inte ont alls. (Vi skulle resa till Frankrike på sommarlovet, red. anm.)

På kvällen såg jag en helt uuunderbar show med Paul Jones i parken. Det var marvellous! Han kunde verkligen hålla oss fångna och ge utav sitt sitt generösa hjärta. 💖 Musikaliskt var det mycket hög klass på hans band "Mike Cottons" och på hans sång, munspelslåt och puksolon. Han fick oss alla att skratta, sjunga och klappa händer. 

Jag har var nog lite kär, det verkar så eller hur? Förresten, lite kär var man nog för jämnan, men föremålen växlade. Så här såg Paul Jones ut när det begav sig, idag är han 78 år:

Ja, ja! Det var tider det! Men det är inte så dumt nu heller.

Ha det!