Åter på Blomsterkullen

Så hade den äntligen kommit, dagen då sysslingarna fick träffas för första gången. Och det blev en fullträff. De hjälptes åt att palla äppelkart, sprang omkring på de stora gräsytorna, red på Domino, lekte med dockor, åt pannkaka, korv och glass...

Igår hälsade vi nämligen på hos folket på Blomsterkullen och det blev ett härligt släktkalas. I början uppstod en viss fördröjning, eftersom Joys bil behagade koka efter halva sträckan. Men medan han och jag väntade på undsättning, knatade vi iväg till en fornborg, Tistaborg, som låg en bit bort från rastplatsen där vi blivit ståendes. Härlig utsikt bjöds vi på. Den hade vi inte upptäckt om vi inte fått haveri.

Men snart var vi förenade med de andra under äppelträden. En liten färsking var med kring bordet, en endast en månad gammal lillasyster.

Glatt återseende och mycket att prata om:

Lillasyster L visar och berättar för LL och Pe.

K-O och LL hade kul tillsammans. Efter fika på gårdstunet blev det skogspromenad, på hästryggen för några. Stigen var kantad med kantareller, som blev gott tilltugg till den grillade korven så småningom.

Som Pe sa, nu kommer du få svårt att välja bilder till bloggen. Det är sant, jag fick ett gott bloggvirke (!). Det finns många fler bilder från min kamera från eftermiddagen på Blomsterkullen, men dessa får räcka, åtminstone för nu.

Skärmbilden väcker minnen

Häftig skärmbild idag. Den får mig att tänka på sommaren vi tillbringade i Dauphin i Provence. Då bodde vi på en sådan här kulle med utsikt över dal, berg och över till andra kullar med medeltida byar på. Längst uppe på vår kulle låg en liten kyrka där det hölls konsert en kväll. Några av ortens ungdomar, som var sommarlediga från sina studier, spelade njutbar klassisk musik.

Stjärnorna syntes så nära i de klara sommarnätterna. En natt sov vi på takterrassen. Innan vi somnade såg vi stjärnfall och svalorna som snabbt pilade förbi. En annan gång när vi just ätit middag på terrassen, såg vi blixtrar ljunga vid horisonten, men inga moln syntes och heller inget åskmuller hördes. Luberondalen ansågs vara extra lämplig för stjärnskådning och i närheten fanns det också ett stort observatorium.

Idag har vi klart väder, äntligen, här i vår lilla galliska by, och jag ska ta och plantera en blomma jag köpte igår. Vill byta ut det vissna i en urna, mot något fräschare.

Vi ses!

Hjulafton för alla motorfans

Det har handlat rätt mycket om motorfordon de senaste dagarna. Jag har dels varit vikarierande reporter på Askersunds Car & Bike meeting idag och dels co-driver till Maken som rattade radion vid Midnattssolsrallyt vid Björstorp igår.

Det var trängsel och gemyt i Sjöängsparken. Vi träffade vår kompis A från A-sund och min syssling och hans sambo och hann byta några ord innan motorerna vrålade loss.

Lägg märke till att kompisen A matchar båten bakom honom.

Släktträff i hamnen

En monstermotorcykel som används vid dragstertävlingar runt om i Europa startades av ägaren och åhörarna höll för öronen. Jag släppte öronen något ögonblick för att kunna ta den här bilden: Vad gör man inte för konsten?

Bilarna stod uppradade och kråmade sig i solskenet. Det var ju skönhetstävling på gång.

Igår fanns det också skönheter bland bilarna. I den historiska klassen puttrade fordonen fram i ganska maklig takt.

Maken och jag anlände nästan först av alla, flera timmar innan det började. En vänlig gammal man kom och hälsade oss välkomna till Björstorp och presenterade sig och byns invånare, som alla hette Oskarsson.

Den här mannen var också väldigt tidigt på plats. Sedan var han inte så ensam längre. Vi var nog kring 250 personer som samlades på gårdstunet och i slänten för att se rallybilarna rulla förbi.

Rallypubliken är ett tåligt släkte. Får man bara lite varm korv och får se sina favoriter slira förbi, så tål man väl lite regnskurar då och då. Mannen i vit T-tröja är från Trollhättan och inbiten rallyfantast. Ja, rallyfantaster var nog de flesta förstås.

När Stig Blomqvist åkt förbi i sin vita bil var deltävlingen över och alla vek ihop sina campingstolar och tog med sig sina kylväskor och lommade iväg till bilarna. Själva fick vi vänta tills allra sist och åkte sedan ståndsmässigt efter blåljuset.

Söt som socker

En lugn stund i sommarkyrkan. Lilla Hjärtat har hjälpt till att pudra florsocker på kakorna. Farmor hade bakat den ena sorten, den andra sorten (en underbar kolakaka) hade Pe:s skolfröken bakat.

Foto: Malin Junggren

Dagarna hos farmor och farfar tillsammans med pappa Joy och farbror Pe har varit innehållsrika. Två trevliga tjejer har hon träffat, en kom hem till oss på rabarberpaj och glass och en besökte vi tillsammans med farmors vän Ve. Smultronplock och restaurangbesök har vi hunnit med och på kvällarna har vi spelat gammelfarmors kortspel Spite & Malice. Igår kväll vann hon två gånger i rad, farmors Hjärter Dam!

Ha det!

Sommar, sommar, sommar

Den sista veckan i juni 2019 är snart till ända. I Céret i Frankrike mätte man + 44 grader igår, rapporterade PO66. Fruktansvärt. Här hemma har det varit blygsammare och behagligare temperaturer.

Jag har rotat omkring lite i trädgården, läst i födelsedagsboken Mellan himmel och hav (jättebra) och när det regnade en dag la Maken och jag klart födelsedagspusslet, en bild från ett soligt Provence.

I början av veckan kom två av mina rara väninnor på en kopp kaffe. Då var det nästan för hett för att sitta i solen.

En eftermiddag var jag med på ett styrelsemöte på en veranda med utsikt över en sjö. Igår var jag på uppdrag för Bodarne-Magazinet och intervjuade en glaskonstnär i kornblå blus. Vägen till henne var kantad av massvis med prästkragar.

Det blev en innehållsrik sommarvecka, trots att almanackan från början inte hade mycket inskrivet. Men man kan ju fylla på!

Lagom varma sommarhälsningar!
Maggan

Minnen från Badelunda

En mycket varm och solig junidag 1973 går vi genom järngrinden, uppför den grusade gången och in i det svala dunkla kyrkorummet. Bakom oss följer våra tärnor i blommiga klänningar från Hennes. Precis när vi kliver över tröskeln börjar orgeln spela och folket i bänkarna reser sig upp. Jag minns att brudbuketten av gula rosor och blåklint darrade till i min hand.

Det är nu 46 år sedan, blybröllop kallas det tydligen. Sedan dess har vi öppnat många grindar och fått två fina söner och två underbara barnbarnsflickor. Och tärnorna är fortfarande med i våra liv, syster S och bästisen.

Foto: Västmanlands Läns Tidning

Midsommarafton 2019

God morgon!

Hoppas att ni haft en trevlig midsommarafton. Maken och jag var som brukligt på hembygdsgården i Finnerödja, där han spelar med musikerna från scenen. I år hade vi Pe, Em och Lilla Lila med oss. Oj vad det dansades runt den höga majstången. LL var outtröttlig. Farbror Henry i blomsterkransen ledde lekarna och fick alla att härma grodor, grisar och ramla i diket som prästens lilla kråka.

Och sedan fick man minsann en påse och en flagga. Spännande tyckte LL. Sedan vinkade hon adjö med flaggan och for till mormor och morfar. medan farmor och farfar återvände till "den lilla galliska byn" och åt sill.

Och än är det inte slut på midsommaren.