Tjo vad det var livat i holken sedan i onsdags!

Vojne, vojne vilket ståhej!! Maken fyllde 80 år i onsdags och vi har firat honom i flera dagar i streck. På själva födelsedagen troppade husbandet Tivedspôjkera in vid lunchtid. På min begäran drog de igång med Födelsedagsvals för Mona för jubilaren. Ja, han ville ju vara med själv och spela, förstås.

Sedan anslöt fler släkt och vänner. Svåger K-O, som är en omtyckt trubadur, drog några av Makens favoriter. Väninnan Ve överraskade med hembakad tårta, vackert beströdd med granatäppelkärnor från Nordmakedonien. 

I helgen var det barnens och barnbarnens tur att fira pappa och farfar. De två yngsta, flickorna V, kom redan i fredags. 

Stora V, som började första klass i höstas, läser redan obehindrat. Hon läste högt ur Lotta på Bråkmakargatan för vår gäst A från A-sund och slog farmor i ett parti Spite & Malice. Annars lekte hon mest med grannflickan och lite med sin syster.

Lillasyster V fyllde 1 år den första november och utvecklas fort. Det har hänt något varje gång vi ses. Hon är precis på vippen att ta sina första steg och har en nyfiken blick på allt runt omkring. Här ovan har hon hämtat farfars skor, storlek 45! 

Äldsta barnbarnet Eli har vuxit mig över huvudet. När hände det? Det var ju alldeles nyss som hon också kröp på golvet och busade med farfar. Nåja, det var visst femton år sedan.

Vi gick på favoritrestaurangen på söndagen och avslutade hemma med kaffe och tårta och Ja må han leva! 

Hurra, hurra, hurra, hurra!!

Grattis alla pappor!

 Idag hyllar vi papporna! Jag är så glad över papporna i mitt liv. 

Min egen pappa Olle var beskyddande, omhändertagande och tog oss tre systrar med på utflykter och skidturer. På den svartvita bilden campar vi på Öland.

På badbilden sitter Maken med våra två gossar på luftmadrassen. De blev också med tiden två mycket fina pappor till sina döttrar. De har fått ärva morfars pappakvaliteter.

Hipp, hipp, hurra!!!

Så här i början av november

Den första snön kom i slutet av oktober redan. Den ställde till problem i trafiken för de som inte hunnit utrusta bilen med vinterdäck ännu. Men för de ukrainska småbarnen i grannvillan innebar den ren och skär lycka. Tidigt på morgonen var de ute i trädgården och gjorde snöänglar och snögubbar. Men snön stannade inte kvar länge. Nu är det grått och vått igen.

Två tredjedelar av våra barnbarn fyller åt den 1 november. Eli blev hela 15 år. Vart tar tiden vägen? Det var ju inte länge sedan hon kom till världen den där magiska Allhelgonadagen. 

Lilla V fyllde 1 år och firades med tårta och paket. Hon blev lika glad för gosekaninen som åt paketsnörena. Hennes leende med de små risgrynen i underkäken är helt oemotståndligt.

Här smakar Lilla V blåbärspaj för första gången. Det blev succé.

Idag på Gustav Adolfsdagen ska jag tillsammans med diakonigruppen förbereda årets ljustillverkning. Vi ska knyta vekar på förmiddagen och om en vecka så stöper vi. Varde ljus!

Ha en bra novembermåndag!

Påhälsningar av gengångare

 Det råder skilda uppfattningar om när det är dags för halloween-påhälsningar. Var det i lördags eller är det kanske idag? Hur som helst kände jag på lördagsmorgonen att det är bäst att vara beredd och utrustad med godis. Vi hann knappt komma hem från affären innan det första gänget bultade på dörren. 

- Woaw va mycket, sa grannpojken när jag räckte fram skålen. - Men de där klubborna du hade förra året smakade så starkt. Kommer du inte ihåg det?

Nästa gång det bultade på dörren var grannpojken tillbaka igen tillsammans med ett gruvligt spöke och en liten muskulös Spiderman. 

Den härligaste hemsökelsen var när flickorna Ve och deras pappa Pe kom på oplanerat besök och stannade över natt. Stora Ve målade sitt söta ansikte vid köksbordet och förvandlades till ett hemskt spöke. Sedan blev det spökpromenad för henne tillsammans med lilla A från huset bredvid.

Och nu sitter jag här, den sista dagen i oktober, och undrar om det ska bulta på dörren igen? Och godiset som är slut. Huuu!!

Prosit!

I fredagskväll var det festligt värre i Casselgården. För andra året i rad bjöd SPF in alla över 62 år på Oktoberfest. Långborden var dukade, buffébordet dignade av surkål och korvar av alla de sorter och på scenen satt bandet Teachers Blended. 

Teachers Blended är ett gäng lärare från Karlskoga, bländande duktiga. De spelade bra musik, ledde allsång och lekar. Stämningen höjdes, allt eftersom. Man måste tillstå att det är sprutt på dagens pensionärer. Bandet fick folk att dansa tango, spela på tvättbräda, skaka maracas, sjunga....

Jag tror att de allra flesta var riktigt nöjda och glada med kvällen. Och ser fram emot nästa års Oktoberfest.

Så har vi haft våra telningar Joy och Pe hemma över helgen, för ovanlighetens skull utan sina egna familjer. Jag fixade lördagsmys enligt gammal familjetradition: räkor, revbensspjäll och chips med dip. En annan tradition är kortspelet Spite & Malice, som svärmor lärde oss när vi just bildat familj. Det blev några omgångar och en whiskeypinne till det under lördagskvällen

Idag, söndag, har sönerna hjälpt oss med att räfsa löv och ställa undan trädgårdsmöbler och robotgräsklippare. Vi avslutade det hela med middag på favoritrestaurangen. 

Och nu är det bara vi gamlingar kvar i huset, igen.

Ha en bra ny oktobervecka!

Hå-hå ja-ja, hå-hå ja-ja! Hör vad det blåser i träa idag

Ja, här satt man för ett dygn sedan och lät sig svepas med. Varenda stol var upptagen på Örebro Konserthus när Sven-Ingvars drog igång. Oj, vilka musiker! Ibland lät hammondorgeln och saxofonen som i Bruce Springsteens E-Street Band och ibland fyllde två gitarrer och Oscars röst salen med mjuka tongångar. Jag njöt av Morgon på Kungsholmen och upptäckte att jag kunde varenda ord i sången. Nostalgi. Bandet blandade nytt och gammalt och lät publiken sjunga med i de välkända dängorna. När Torparrock drog igång, då kände vi oss hemma: Hör vad det blåser i träa idag!

Blåste gjorde det minsann också i fredags kväll när det var Ljusfest i Dammtorp i Tiveden. Och inte bara blåste, det regnade småspik dessutom. Så marschallerna slocknade och folket flyttade in i det trivsamma skolhuset. Där underhöll Tivedspôjkera till kaffet. Det blev både Tunna skivor och En sliten grimma och till och med ett potpurri av Sven Ingvarslåtar. Ovan bilder på banden och deras respektive publik. Fotot högst upp till höger är lånat från nätet.

Imorse var marken vit av frost. Bollkryssen var riktigt dekorativ, eller hur?

Ha det!

Kul tur!

 

Kulturtanterna har varit ute och rört på sig igen. Denna gång gick turen till Örsta Galleri, strax utanför Kumla. Det var första gången som jag besökte platsen, men de andra damerna hade varit där förut. 

Galleriet ställde ut Dan Wolgers, Peter Frie och Lars Lerin. Inte undra på att folk vallfärdade dit. Parkeringsplatsen på gården förslog inte alls, utan hela långa tillfartsvägen kantades av besökarnas bilar.

Mer kultur i veckan fick vi, Maken och jag, på onsdagskvällen då Hembygdsföreningen bjöd på föredrag om Järnvägen, som ju har betytt mycket för vår lilla ort i södra Närke. Hembygdsföreningens ordförande, med konduktörsmössa på huvudet, berättade engagerat om järnvägens tillblivelse. I publiken fanns bl a en erfaren lokförare, som kunde fylla på med kunskap.

En morgon i veckan var det minus tre grader. Då passade jag på att fota dessa frostnupna blad. Annars har vädret varit milt och mycket blåsigt.

Ha det så gott!