Rundturer, d v s road trips, med mina vänner

Ja, nu blommar det även i trädgården. Löjtnantshjärtana är så ljuvliga, men blommar fort över. Så är det även för gulltörel som skuggar klematisens fötter. 

Idag rustar jag hemmavid. Vi ska få några omgångar efterlängtade gäster. Men annars om dagarna har jag levt loppan med mina vänner. 

I torsdags blev det en tur norrut på drumlinen igen. Jag hade bilen full med damer för jag ville visa dem den mysiga boutiquen Madame La Gård. 

När vi klev in i den lilla ombyggda lagården upptäckte vi att vi minsann inte var de enda från Laxå som hittat dit denna dag. Där stod nämligen tre vänner till som också var på rundtur i länet.

Jag klev inte tomhänt ut ur butiken, denna gång heller. En blå sommarklänning föll mig i smaken och tillsammans med en vit bolero från Mathildas blev det riktigt fräscht, det såg jag när jag sedan provade hemma. En läcker "outfit", skulle jag kunna konstatera.

Lunch blev det hos en annan tant, Tant Grön, bakad potatis med Skagernröra toppad med viol. Vi gjorde oss ingen brådska. Vi hann knalla omkring i trädgården och i växthuset innan vi avslutade med en glass i solen. 

Hemvägen gick via Valåsen och Kosia, där jag framlevde några år på 70-talet. Eller som man säger idag: Det var mina hoods där jag hängde förr. 

Dagen därpå åkte jag söderöver, då i sällskap av min vän Ve. Till slut hamnade vi på Stöökagatan i Askersund på Borgmästarinnans Café. Stackars borgmästarinnan! Det var hur stökigt och besvärligt som helst att ta sig fram till henne. Gatan var uppbruten på flera ställen och en grävskopa mullrade och väsnades och dränkte allt eventuellt fågelkvitter. Men inne på caféer var det lugnt (ovanligt lite folk) och mandelkakan var gudomligt god!

Ha det så gott tills vi hörs igen!

Liljekonvalj, kastanj och syren - nu blommar det!

Lagom till Mors Dag slog liljekonvaljerna ut. Nu står en bukett på byrån i hallen och fyller hela huset med väldoft. Jag har hittat en dunge alldeles i närheten, där det växer fullt av dessa vita klockor.

Mina båda söner ringde och gratulerade, så härligt att få småprata lite och höra att allt var bra.

Maken bjöd mig på middag på favoritrestaurangen, men det är många andras favorit också, så vi hann inte få in maten innan jag var tvungen att bege mig till kyrkan. Maken tog med sig middagen i matlådor hem att avnjuta när jag var klar i kyrkan.

Vilken perfekt dag för en konfirmation! Kastanjeträden i kyrkparken blommade, himlen var blå och det var alldeles lagom varmt. I år hade vi ett ovanligt långt tåg med konfirmander som kom i procession uppför kyrkbacken. I täten gick Anna med korset. Kyrkan var fylld med förväntansfulla anhöriga, varenda plats var upptagen.

Vi som var kyrkvärdar tog emot folket, delade ut agendor och hjälpte till att hitta platser. Resten gjorde konfirmanderna själva tillsammans med Sara, präst, och Camilla, diakon. De var otroligt duktiga och fina. Jag blev så rörd.

Maken och jag har slagit till på en ny soffa. I fredags inföll den stora soffbytardagen. Den nya soffan lyftes in samtidigt som ett annat gäng kom och hämtade den gamla soffan. Det blev något av en trafikstockning i hallen. Men nu sitter vi vackert!

En annan trevlig händelse i veckan var när vi firade en 65-åring. En i gänget hade ordnat så att jubilaren firades i lokalradion medan vi var på plats. Vi sjöng med för full hals: Jag vill vara din, Margareta!

 

Natur och kultur i Närke

 Vilka dagar! Något att minnas när vinterstormarna yr över Närkeslätten. 

Jag gjorde vårens besök på Oxaryggen och Nalaviberg medans gullvivorna blommade som mest. Getterna med sina killingar hälsade välkommen. Annars var jag själv däruppe på kullen med den milsvida utsikten över rapsfält, gårdar och Kilsbergen i bakgrunden. Långt nedanför mig zoomade jag in ett sto med föl i en hage. 

Maken väntade i bilen nedanför kullen. Han är inte så bra på "bergsbestigning" längre. Men vi körde vidare genom landskapet, så fullt av fornminnen och ekdungar. Här gick nog Eriksgatan en gång i tiden. Vi fikade i en annan ekdunge och blev beskådade av ett gäng kossor ihopträngda i en liten inhägnad. 

Närke har mycket att bjuda på. En dag tidigare tog jag bilen och åkte norrut på en drumlin (= liten ås) förbi röda stugor och blommande fruktträd tills jag kom till den charmiga butiken Madame La Gård. Jag hade stämt träffa där med Em och hennes mor. Här kunde man njuta av vackra linnekläder i alla färger och två plagg fick följa med hem. Vilken skattkista! Dit måste jag åka tillbaka. Vi tog en kopp kaffe i båset intill. Där var väggarna täckta med rosentyg, vilken skillnad mot när kossan Rosa bodde där.

Kvällen därpå hade jag tillfälle att inviga ett av plaggen, en grön, storblommig linneblus. Då var det nämligen teater i Porlagården. Innan föreställningen minglade vi i brunnsparken och fick läckra snittar och cider. 

I salongen bänkade vi oss i sköna soffor framför scenen. Medan vi väntade på att föreställningen skulle börja fick vi lyssna på härlig gammeldags musik som strömmade ur högtalarna.

Sedan var det dags för Görel Crona att inta scenen som Selma Lagerlöf i enaktaren Selmas samlade vrede. Efter drygt hundra år var Selma tillbaka i Porla igen. Åh, vad bra hon gjorde det, Görel! Vi följde med Selma från barndomen till ålderdomens höst som uppburen och beundrad författarinna. Selma kunde bli lite trött av alla hyllningarna och skickade ut sin hushållerska ibland. - Ta på dig hatten och vinka från verandan: De ser ändå ingen skillnad, sa hon

Ha det bra!

önskar

Maggan

Déjà vu

Det var inte igår som vi fick uppleva en lika festlig kväll på Casselgården som under gårdagskvällen. Visst minns man alla gånger som kvinnorna i Laxå gått "man ur huse" för att trivas och spana in det senaste modet. Men nu var det dags igen! 

Mathildas, klädbutiken vid torget, och SPF hade anordnat en synnerligen välbesökt mannekänguppvisning. - Fast nästa gång får vi nog ta till könskvotering, sa Göran från SPF, när han hälsade välkommen och spejade ut över publikhavet. Det var inte många herrar i salongen.

Foto från Mathildas på Facebook.

I helgen kom flickorna V på besök tillsammans med sina föräldrar. Då blev det liv och rörelse i den lilla galliska byn. Lilla V har precis börjat äta puré och är harmonisk och glad. Hennes stora idol är storasyster. Det syns på blicken på fotot, eller hur?

Det sägs att barnbarn är livets efterrätt. Det kan jag verkligen hålla med om.

Idag är det Kristi Himmelfärdsdag, en ledig dag för de flesta. Det är vindstilla och soligt och alldeles, alldeles underbart. 

Sköt om dig!

 

Vackra dagar

God morgon!

Nu är det så vackert i naturen att hjärtat vill brista. Man kan inte tro att det är sant, efter all snöslask och murrigt gråväder. 

Igår tog vi en liten sväng med bilen, Maken och jag. Lunchen åt vi på ett trevligt ställe i Hova. Roligt att se folk i arbetsför ålder ibland, sådana som går ut och lunchar med arbetskamrater och sådana som är på konferens. Sådana som man själv var en gång i tiden.

Vi fortsatte färden förbi Älgarås och ner till Skaga kapell. Det skimrade i de nyutspruckna björklöven och vitsipporna bredde ut sig i täta mattor. Vi fortsatte färden till Undenäs och vek sedan upp mot norr igen. Här och där hade fruktträden börjat blomma och Unden låg blank och stilla. Så fridfullt!

Om det är någon som undrar hur det gick på frågesporten PRO-Vetarna, så tackar som frågar. Vårt lag kom på hedersam andra plats bland de som gått vidare i sina grundomgångar i länet. 

Vi var så nöjda, för det var svåra frågor. Vet ni vad en kinesisk astronaut heter? Eller i vilken kroppsdel man kan få sjukdomen dypuytrens? Eller titeln på Ulf Lundells andra bok? Vi hade en jättebra tävlingsledning som såg till att allt flöt på utan strul. Vann gjorde PRO Kultur från Örebro. 

En kväll i veckan tillbringade jag på favoritrestaurangen med ett gäng härliga kvinnor. 

Det ska va gôtt och leva!

Veckan som gått: Väskdängeri och mösspåtagning

En vecka har gått sedan sist, en vecka med både glädje och allvar. 

Skönheterna på Casselgatan blommar igen! Jag var tvungen att stanna bilen och gå ur och fånga de skära blommorna mot den blå vårhimlen och Dahlins fasad. 

Jag blev omnämnd som en överdängare till väskdängare efter onsdagstimmarna på Kupan. Jag hejdade en kund, som just var på väg ut genom dörren. Vi hade just fått in en så fin handväska från 60-talet och jag kände på mig att den skulle passa kundens väninna som handen i handsken. Han bromsade in, vände om och köpte väskan. Och gick sedan ut med den om handleden. Dagen efter skrev han ett roligt inlägg på Facebook om händelsen.

Maken och jag har varit och sett ut en ny soffa. Vår gamla blå trotjänare platsar inte längre. Vi behöver något nättare och lättare. Men vi får vänta några veckor innan den kommer, sa Bosse på möbelvaruhuset. Men den som väntar på något gott!

En kväll var vi på en mycket trevlig middag med goda vänner. Värdinnan hade förberett så mycket läckert att äta och värden fyllde våra glas med ädelt vin. Den kvällen kom jag ovanligt sent i säng.

Dagen därpå var det en minnesstund i vackra Sannerud. Tivedspôjkera medverkade först i Tiveds kyrka och sedan i församlingshemmet. Oj, vad de spelade! Efter flera timmar avslutade de med Födelsedagsvals för Mona, som varit en favorit hos den bortgångne vännen. De har aldrig spelat den så bra, som de gjorde då. Det lät härligt!

Och så har det ju varit mösspåtagning i London. Kung Charles III och hans Camilla har fått sina kronor. Jag tittade på festligheterna en stund, innan det blev dags att dra till Tived.

Idag pirrar det lite extra i magen. Det är dags för andra deltävlingen i PRO-vetarna. Håll tummarna!

Sköna maj välkommen!

Idag är det den första dagen på årets härligaste månad: maj. Men just idag är det mulet och grått, till skillnad från igår, då det var en riktigt fin vårdag. Jag tog en liten promenad till dammen och plockade mig en bukett med vitsippor till köksbordet.

Det har hänt en del sedan senaste blogginlägget. Sonen Pe är här i några dagar för att förbereda en utbildning som han ska hålla i veckan. Maken är på bättringsvägen från en infektion som gjort att vi fått uppsöka akuten några gånger. 

Vi har kommit till vägs ände när det gäller föreläsningsföreningen. Det sista årsmötet har hållits, där vi beslutade lägga ner och att föra över de medel som fanns kvar till hembygdsföreningen. Det känns lite vemodigt, eftersom föreningen funnits sedan 1989. Men vi blev för få aktiva kvar och vi orkade inte driva runt det längre.

Ordföranden A, som varit med ända sedan 1989, och jag åkte hem till en trotjänare och styrelseledamot med en blomma. Han är konvalescent efter en lång period av sjukhusvård. Så härligt att se att han är pigg och glad igen efter den jobbiga vintern. Vi hade så mycket att ventilera kring kaffebordet och hans hembakade blåbärskaka smakade smaskens.

Sedan har vi varit på kalas för min kamrat B-I en vacker lördag. Vårsolen sken in genom den öppna dörren och på borden stod buketter med vitsippor, som hennes goda vän E hade plockat. Vänner och familj strömmade till och det blev en riktigt härlig eftermiddag.

Nu grönskar det i dalens famn.

Nu doftar äng och lid.

Kom med, kom med, på vandringsfärd

i vårens glada tid.

Var dag är som en gyllne skål

till brädden fylld med vin.

Så drick min vän, drick sol och doft

ty dagen den är din.

Den här sången var den första som B-I och jag sjöng tillsammans i stämmor. Det kom att bli många fler sånger efter det.

Njut av våren och ha det bäst!