Kopparbröllop

Syster S och Bästisen var tärnor. AI-foto: Eva Broman

Den 23 juni har vi varit gifta i 53 år. Den sommardagen 1973 var lika varm och solig som gårdagen. När vi klev in under Badelunda kyrkas svala valv klämde kantorn i med en bröllopsmarsch och alla i bänkarna reste sig och tittade på oss. Då först blev jag nervös och buketten med gula rosor och blåklint darrade till i min hand.

På kyrktrappen blev vi omklappade och gratulerade. Prästen Björn sa: - Jag måste få kyssa bruden! och gjorde så. VLT, Västmanlands Länstidning var där med fotograf och vi blev utsedda till det årets Midsommarbröllop.

Efteråt var det fest i Kolbäcks Gästgiveri, där vi minglade i den lummiga trädgården med släkt och vänner. En av våra grannar på Norra Malmaberg filmade hela tilldragelsen, en fin present som vi kan ta fram en grå novemberdag och återuppleva den gyllene stunden.

Blomsterfesten i täppan

Hallå där!

Vilken midsommar vi har! Och just idag är det årets längsta dag. Himlen är knallblå och det är 25 grader varmt. Perfekt! 

Den invasiva arten vresros har invaderat baksidesrabatten. Jag köpte den som späd planta bara för att den hette Vresrosen Charlie och var från Canada. Stämde bra in på Maken, tänkte jag.

Nu skickar den ut skott till höger och till vänster. Men är den så här vacker och luktar så gott, så får den hållas. Bara den inte lämnar tomten.

A pro på blomsterfest! Härom dagen fyllde jag äntligen 75 år och hemmet fylldes av vackra blommor. Första buketten gav Maken mig, en replika av brudbuketten med gula rosor och inslag av blått. Den andra buketten kom med Early Bird och morgontidningen. Den hängde i en krok på brevlådan. Joy var avsändaren. 

Och sedan fyllde det på med blommor och glada gäster. - Det är ju riktigt kul att fylla år! utbrast jag alldeles överväldigad.

Barn och barnbarn kom och några av dem stannade över och firade Midsommar med oss.

Målningen i mitten är gjord av Britt-Marie Dahlberg och skildrar precis hur en midsommarafton på hembygdsgården ser ut.

Lilla V och Pe tog några varv kring midsommarstången på hembygdsgården och så småningom sökte vi skuggan vid bagarboden. När barnen fått sina godispåsar drog vi hemåt igen.

På midsommardagen hade Maken ett gig med Tivedspôjkera i Skagershults gamla kyrka, byggd 1651.

Det blev en stämningsfull musikandakt. Folket i bänkarna sjöng med i läsarsångerna. Andra versen på psalm 11 stämde så bra just för dagen, då det hade gått ut gula varningar för åskoväder på radion. 

När jag hör åskans röst och stormar brusa

och blixtens klingor springa fram ur skyn

när regnets kalla friska skurar susa

och löftets båge glänser för min sky

Men vi slapp höra åskans röst den dagen. Som avslutning spelade de Inbjudan till Bohuslän och fick stormande applåder. Så lite storm blev det i alla fall.

Här är den lilla nytjärade kyrkan.

Dags att sätta P för denna gång. Jag följer vägens vita band mot ljusa äventyr....

Maggan

Det ska vi fira

God morgon!

Det är en regndisig lördagsmorgon, så jag passar på att blogga lite om det som just passerat. Jag upplever att blomningen är tidig i år. Syrenerna har passerat bäst före-datumet för några dagar sedan. Igår gjorde jag slag i saken och fotograferade den rika blomningen i parken vid foten av Midsommarberget. Samtidigt plockade jag smörblommor att torka. De ska få ligga längst uppe på hörnskåpet och påminna om sommar.

Nationaldagen firade vi i Dammtorp, precis som vanligt. Och precis som vanligt hade vi fint och soligt väder. - Dammtorpavär, säger Ulla ordföranden i hembygdsföreningen. Tivedspôjkera spelade på scenen, talet hölls av prästen Peter, vi hurrade och viftade med flaggor och så åt vi rulltårtsbakeler med jordgubb på, precis som vanligt. Jag roddade åt bandet, lastade och körde "turnebilen" med två spelemän och deras fruar och utrustning. Bra att jag är bra på att pussla, varje millimeter i lastutrymmet gick åt.

I torsdags var det skolavslutning i strålande sol. Det var Stora Ve:s sista dag i tredje klass. Pappa Pe, Lilla Ve och jag hade tagit med kaffekorg och filt och slagit oss ned i gröngräset. Mamma Em var på studentuppvaktning i Kungliga Hufvudstaden. Vi fick en festlig stund när alla klasser sjöng och spexade och rektorn höll tal. 

Systrarna V i sina fina sommarklänningar

Här är en bild från när jag själv gick i andra klass, i botten på ett höghus. Det var stora barnkullar då och brist på klassrum. Jag fick spela mandolin när flickorna i blomsterhattar av crepe-papper sjöng. 

Här rockar flickorna Ve loss för att hylla mamma Em som tagit examen. Bubbel, ballonger och grillat. Maken och jag hade en trevlig kväll och körde nöjda hemåt i den sena, men ljusa kvällen.

Ha en trevlig helg!

Maggan

Med buss söderut

God morgon!

Härom dagen var jag med på en bussutflykt. Det är en av privilegierna man har som pensionär. Känner du igen vyn? Här satt Verner och spejade bort mot sitt älskade barndomshem, Olshammar. Vi besökte nämligen Övralid.

Vår kunnige guide hette Lars, lite lik Göran Greider slog det mig. Han berättade med stor inlevelse om Verner von Heidenstams år på Övralid tillsammans med sin väninna Kate. Då och då deklamerade han en dikt (Jag längtar stenarna där barn jag lekt ...) eller läste några rader ur Heidenstams bok Folke Filbyter. 

Guiden väckte intresset för Heidenstam hos mig. Jag fick lust att forska lite mer.

En annan mycket kunnig guide träffade vi i Godegård, ett ställde som jag och min kompis Christina cyklat förbi många gånger när vi ställde upp i Tjejvättern för länge sedan. Men aldrig att jag stannat till där. Nu skulle det bli av.

Vi började med fika i en av de gula flyglarna till säteriet. Inget fika för Anders Busschaufför som fick hasta iväg och byta till en buss utan trasig bakdörr. 

Men vi andra fick höra mycket intressant om bygden och om historien om säteriet Godegård och dess ägare De Geer, Grill m flera. Påglarna skrek i bakgrunden och ville ha uppmärksamhet. Det berömda porslinsmuseet var omfattande. Där visades nog varenda mönster som någonsin tillverkats på porslin i Sverige. Det fanns till och med ett mönster som hette Margareta, och det var jag ju tvungen att fota:

Lunchen åt vi i Motala. Vi var ett gäng som hamnade på trevliga Hamnkrogen alldeles vid vattnet. Motala var rustat för att ta emot Vätterncyklister, så vägar var avstängda och det skapade långa bilköer. Anders tålamod prövades igen, men han är cool kille och hittade lösningar och utvägar.

Alla var mycket nöjda med turen. Vi tackar hembygdsföreningen som ordnade den trevliga resan! En extra guldstjärna till Anders Busschaufför! 🌟

Begivenheter i månadsskiftet

God morgon!

Nyss var det vår men vips blev det sommar! Hur gick det till? Jag fick skynda mig att skifta garderoben från vinter till sommar. Här är sommarvarianten. Prickigt, randigt, blått ...

Vem döljer sig bakom krukan, undrar du? På bilden nedan kommer svaret:

Igår hade Diakonigruppen en utekväll på "favoritrestaurangen". Vår fenomenala gruppledare fick en blomma för sitt jobb. Hon är mycket uppskattad. Det blev många skratt, speciellt när vi planerade för kollektivt boende på ålderns höst. Vi har sköterskor och biträden ibland oss, så nog skulle vi klara oss. Jag skulle sköta sociala medier och rapportera från "Tanterna på Ålderdomshemmet".

En annan begivenhet var Musik i sommarkväll i Älgarås kyrka i söndags. 

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men detta är en härlig tradition då Tivedspôjkera och Allemanskören bjuder på sommarmusik i den gamla träkyrkan. Och vi i bänkarna får vara med och sjunga "Var jag går i skogar, berg och dalar" med fler gamla, fina psalmer. Kantor Agneta Ström ledde musikkvällen på ett alldeles utmärkt sätt. Det är Agneta som klivit upp på bänken för att få ett drönarperspektiv på kören (nedre vänstra bilden).

Jag tog ett varv runt kyrkan innan det började och upptäckte då en speciell gravsten. Ackuschörskan Anna Andersson vilar här sedan 1924. Jag var tvungen att googla på ordet jag aldrig hört förut. 

Det var en mild och vacker kväll och när vi bilade hemåt vid åttatiden upptäckte vi tre små rävungar som lekte mitt på vägen.

Här är ett foto som jag bara måste visa. Det är taget av MJ när prästen Peter slagit sig ner i lekhörnan för att dricka en kopp kaffe och prata lite med damerna efter söndagsmässan.

Nej, nu ska jag ta itu med den här torsdagen. 

Ha en fin dag, du med!

Maggan

Fotnot: Min vänsterfot trilskas fortfarande på kvällarna.