Resan till Kroatien - Dag 6 och 7

Dobar dan!

Idag för en vecka sedan kom gänget hem från vår kroatiska resa. Följ med här på de sista två dagarna:

Dag sex - Zadvarje och Omis

Guiden Agneta och busschauffören Mate plockade upp oss vid niotiden och så åkte vi in mot de inre delarna av Dalmatien. Under tiden berättade Agneta om livet på landet och i byarna vi passerade. I en by bodde en massa ungkarlar (med och utan tänder) och de häckade gärna på caféerna vid sidan vägen. Hon berättade också om hur man valde borgmästare (knes) förr i tiden. Knes, tänkte jag, det måste vara därifrån vi fått ordet knös.

Varje tisdag är det marknad i den lilla byn Zadvarje. Så har det varit sedan urminnes tider. Här kan man köpa sig en hacka eller ett par vinterfodrade kalsonger, men även allsköns grönsaker och frukter. Mitt igenom marknaden gick biltrafiken, visserligen i krypfart, men det gällde ändå att se sig för. Jag handlade olivolja och en stor bit hårdost. Kompisen köpte fikon och valnötter.

På svindlande, vindlande vägar åkte vi ner till Omis, en söt liten stad vid kusten omgiven av höga klippor.  Vi gick runt i de gamla gränderna och satte oss på ett torg och intog förmiddagskaffet. Den glade mannen i mitten hade just hittat "Den lycklige mannens hus".

Omis ligger vid floden Cetinas mynning. En stor, bred motorbåt tog oss längs floden. Rätt var det var fick vi syn på en person som åkte zipline mellan bergstopparna och snart kom det en till. Och längs bergssidorna hängde det klättrare i rep. Men på den gröna floden var det fridfullt. Ett gäng sothöns, några gräsänder och en hägerliknande fågel såg oss passera.

När floden inte var körbar längre gick vi iland. Där låg restaurangen Radmanove mlinice, där vi bänkade oss vid långborden under en jättelik platan. En musikant spelade dragspel medan vi blev serverade soppa och sedan grillat från stora pannor. Det var som att vara på fest i Asterix lilla galliska by. Det enda störande inslaget var bärfisarna som dråsade ner, då och då, från trädet.

Dag 7 - Brac och Split

Den sista dagen, alldeles innan vi skulle ta bussen till Split och flygplatsen, blev den av, båtfärden som vi fått skjuta på för att vågorna gick för höga. Vi lämnade vårt bagage på hotellet och promenerade ner till hamnen för att gå ombord på båten. 

Det gungade ganska bra på vägen ut, men när vi närmade oss ön Brac stillnade det av.

I den lilla byn Sumartin var det lugnt och stilla. Solen gassade och det doftade av rosmarin och lagerblad när vi strosade runt bland husen. 

Medan vi fortfarande låg i hamnen i Sumartin serverades vi på båten den godaste makrillen jag ätit. Och till det stora karaffer med vitt vin. Det var nog det som gjorde sällskapet bakom mig och NB så uppsluppna. De skrattade och pratade på ett språk vi inte förstod och ljudnivån var så hög att det var svårt att höra något annat. 

Sedan var det dags att lämna Baska Voda och fara mot Split och flygplatsen. Agneta hann ge oss en kort guidning inne i det romerska palatsets gränder och det fick bli en sista måltid på en gatuservering.

Det var det hele! Nu vet du allt (nästan).

Dobra vecer!