Tisdag - Parisvisit

Vi beslöt oss för att göra "La Mouffe" på förmiddagen. Det är en lång kullerstensbacke kantad med fiskaffärer, ostbutiker, bagerier, ja allt du kan tänka dig. I en butik köpte jag ett ovanligt och vackert halsband och PO66 hittade roliga vantar till sitt lilla barnbarn.

Efter en kaffe på "stamstället" på Place Saint Michel gick vi över broarna. Vi blev omåkta av en lång kortege av polisfordon av olika slag, motorcyklar, bilar, piketbussar, pansarvagnar. Blåljus och sirener. Jag har ingen aning varför det var ett sådant pådrag. Ljudet av sirener hör man annars var och varannan timme.

På Place de Vosges, det vackra torget med röda stiliga hus på alla fyra sidorna, var det lugnt. Men det började droppa från himlen, så vi stannade inte länge. Hann bara slänga en blick på lägenheten där Victor Hugo suttit och skrivit Les Miserables.

Onsdag - Parisvisit

Onsdagen var lite gråmulen. Utsikten från La Butte, Montmartre, var ändå hänförande. Gubbar höll på att spika upp små bruna tyrolerhus runt Sacre Coeur. Här skulle det bli julmarknad i tysk stil. Månglarna runt templet, tänkte jag.

Vi kröp in på Le sabot rouge, som ligger på Place du Tertre. Det utgjorde värmestuga även för de "målare" som höll till på torget och väntade på kunder. Det blev nog inte mycket sålt för dem en dag som denna. Turisterna var få.

När vi spänstade ner för kullen kom vi förbi en av de två väderkvarnar som finns kvar, Moulin de la Galette. Numer är den en fin krog. Dagen fortsatte i de fashionabla kvarteren kring Madelene-kyrkan, där det endast kunde bli tal om fönstershopping. Vi gjorde ett varv på Fauchon, som lockade med chokladpraliner och andra delikatesser.

Det gick åt en hel del kraft och energi (och öronproppar) när vi öppnade en flaska champagne på hotellrummet för att fira min nyvunna frihet. Vi fortsatte att fira med "Moules marinées et frites" (musslor) på en restaurang, Falstaff, där jag varit tidigare några gånger. Nu var där fullt med ungdomar och hög musik - det har jag inget minne av att det var då, på åttiotalet!

Torsdag - Parisvisit

Efter frukost på torsdagen styrde vi våra steg i sydvästlig riktning för att upptäcka områden där vi tidigare inte hade satt vår fot. Långt om länge kom vi fram till en liten by i staden, La Butte de Caille. Här var det tyst och rofyllt. Påpälsade dagisbarn kom på led med sina fröknar. Vi gick in på ett litet familjebageri och beställde en kopp thé och något gott till.

Här i området fanns det vackra små hus med täppor och gårdar där det växte träd och buskar. Sedan var det inte många steg upp till de brusande boulevarderna och de höga husen. Vi tog metron till Champs Elysées.

Efter en lunchrast på ett brasserie, fyllt med pratglada parisare och med en söt liten farbror som passade upp, fortsatte vi vår vandring via Eiffeltornet, Invaliddomen och Tour Montparnasse, som var sista anhalten innan vårt hotell.

Vi blev lite uppskrämda av TV Nyheterna som varnade för stora svårigheter i trafiken på grund av ett snöfall som skulle komma under natten. Skulle vi inte kunna ta oss hem? En käck reporter visade upp några stora, gula snöplogar och berättade att 30 gubbar stod beredda att "embarkera" dessa fordon för att bereda väg för trafikanterna.

Något lugnade la vi oss att sova, den sista natten innan hemresan.

Fredag - Parisvisit

När vi ängsligt tittade ut på fredag morgon, låg där bara ett tunt, tunt snötäcke på hustaken. Vädergubbens bistra varningar på TVs Meteo verkade i dagsljuset något överdrivna.

Vi packade våra väskor, åt frukost och hoppade in i en taxi, som kom exakt på utlovad tid. Från Porte Maillot tog vi bussen ut mot flygplatsen. Här var det lite mer snö på marken.

På flygplatsen åt vi veckans godaste lunch: pilgrimsmusslor med grillad sparris och ris. Sedan var det dags att säga Hej då till varandra för den här gången. PO66 flög söderut och jag norrut, där Maken och massor med snö väntade.

Orange alerte

Nu bär det av hemåt. Tror jag. De franska nyheter varnar för snökaos, 5 - 10 cm. En reporter sände upphetsat framför stora brandgula snöplogbilar, som ett 30-tal män var beredda att embarkera. "Orange alerte" är utfärdad. Håll tummarna för att vi tar oss hem.

Paus i Paris

Jag har återvänt till mina drömmars stad, Paris, om bara för en knapp vecka. Det är första gången i vinterskrud.

Min väninna PO66 och jag promenerar mycket längs boulevarder och gator och samlar intryck. Jag  ska dela med mig till er också när jag kommer hem igen

Ett slut och en början

Denna dag, min sista arbetsdag, blev inte en dag då jag kunde spankulera omkring med händerna på ryggen och ta farväl av kamrater och invand kontorsmiljö. Nej, på morgonen fick jag mail att jag måste införa en massa ändringar i en manual som jag trott varit klar sedan i början av oktober. Jag skrev så tangenterna glödde, fixade med bilder, ändrade i språk. Fem minuter innan jag skulle avtackas på eftermiddagen skickade jag iväg en fil, iordninggjord så långt jag kunde, till min efterträderska M, som får fortsätta att stressa innan det blir helt klart. Ja, jisses! Snacka om att jobba ända in i kaklet.

Men sedan kunde jag sänka axlarna, ledas in till väntande arbetskamrater, kaffe och tårta. Jag blev uppvaktad med vackra blommor, en fint halssmycke, tal och hyllningar. Jag lyckades hålla rösten någorlunda i kontroll. Den sprack bara när jag sa: - Jag är inte ledsen, fast det kanske låter så! Nej, tvärtom så är jag glad åt all värme som jag fått både under dessa dagar och tidigare. Det känns så gott hjärtat. Jag sparar på beröm!

Nu packar jag väskan och drar till Paris på en vecka. Jag ska träffa min chica väninna PO66, som kommer flygandes från andra hållet och landar tjugo minuter innan mitt plan tar mark. Vi ska strosa på Champs Elysee, skåla i champagne och uppleva det parisiska julglittret.

À bien tôt!

PS: Typiskt nog har min lilla ärta lagt av, så Maken får skjutsa mig till och från flyget. Skönt för mig, mindre roligt för Maken. Det snöar sakta och en svag sol försöker tränga igenom molnen. Det är så vackert.