Joyful, joyful

Detta är Hajstorp dit man kan åka per båt, cykel eller bil. Det ligger vid Göta Kanal alldeles i närheten av Sjötorp där kanalen mynnar ut i Vänern.

Slussen vid Hajtorp

Idag svävade dragspelsmusik ut över det gröna vattnet. Det hade nämligen dragit ihop sig till dragspelsstämma och då var Maken och jag på plats.

Allspel

I den stora ladan bjöds det på underhållning från scenen. Som introduktion spelade  alla som ville några låtar tillsammans. Långt till vänster med en spotlight lysande på sitt huvud sitter Tivedspôjken Jonny och spelar.

Buskspel

I små klungor satt folk och jammade tillsammans, klungor som blev större och större. Jag hamnade tillsammans med de här två damerna på bilden ovan. Vi sjöng bl a Tunna skivor och I den gamla kastanjeallén för full hals.

Nu när vi kommit hem har jag uppdaterat mig och tittat på vad som tilldragit sig i Slottskyrkan idag. Häftig utgångsmarsch måste jag säga. Joyful, joyful!! För fem år sedan sjöng jag själv där tillsammans med kyrkokören.

Ramundeboda kyrkokör sjöng i Slottskyrkan den 21 maj 2006.

Med ögon känsliga för grönt

Tänk er hassellundar, syrener och ekar. Lägg till mossiga stenmurar, sneda gärdsgårdar, smala stigar. Och sedan spetsa det hela med ett hav av mörkblå aklejor, gula daldockor, lila orkidéer, midsommarblomster, ett flor av hundkäx. Just det, då har vi kommit till Garphyttans Nationalpark en vacker försommardag.

Det är väl så nära Edens Lustgård som man kan komma.

Allt blommade, till och med mina skor!

Må väl, mina vänner!

Magi

Vad månde det bliva av Lilla Hjärtat? I eftermiddags tog hon fram julklappen från mormor, en proffsig målarlåda med tubfärger, spatlar, penslar, palett. Sedan målade hon upp ett fantasiland fullt med magisk kraft. - Om ni kommer dit, farmor och farfar och mormor och morfar, då kommer ni aldrig att dö. Mitt i bilden målade hon sig själv i röd klänning och det strömmade magisk kraft mot henne från stjärnorna och månen på himlen.

Och runt knuten i parken nedanför balkongen blommade träden överdådigt, magiskt vackra.

På hemväg från La Stada var Maken och jag  tvungna att bromsa in och gnugga oss i ögonen. Över hela fältet låg jättelika Hubba Bubba utströdda. Traktorn kläcker tydligen även rosa ägg nu för tiden. Eftersom rosa är Lilla Hjärtats favoritfärg, så skulle hon nog tycka att detta var en klar förbättring av landskapsbilden. - Cooolt!! Men vad tycker landskapsarkitekten?? Hur som helst så kändes det lite magiskt, ändå!

Sommarlovet börjar nu!!

Farmor och Lilla Hjärtat i samspråk över varsin Festis. Klassen sjunger Lilla Idas sommarvisa. Lilla Hjärtat får en "lyftkram" av sin pappa. Parken nära skolan är full av blommor. Mamma berömmer Lilla Hjärtat och hennes kompis för deras fina sång.

Lilla Hjärtat har haft skolavslutning idag. Hon har gått ut Nollan och i höst börjar det på riktigt.

Solen lyste, skolgården var fylld av förväntansfulla barn och anhöriga. Lilla Hjärtat själv var uppbackad av mamma, pappa, mormor, morfar, farmor och farfar.

Inne i jumpasalen uppträdde klasserna från en festlig scen och tre tjejer var duktiga konferencierer. Vi fick höra Lilla Idas sommarvisa, Sommaren är kort och en lång rad sånger med sommar som en röd tråd. Naturligtvis avslutade vi alla med Den blomstertid nu kommer. - Annars blir det ingen riktig skolavslutning, sa rektorn.

Visst kommer man ihåg hur det kändes den där examensdagen!

Här står jag i mitten, med min bästis och hennes finska mormor med hatt och blommig klänning. Lilla Hjärtats mormor hade ingen hatt idag, vad jag såg... Ja, ja, tiderna förändras och modet med dem. Men känslan av frihet och förväntan är nog densamma idag som igår,

Ute blåser sommarvind

Det blåste friska "sommar"vindar runt Älgarås kyrka i söndags kväll. Det var traditionsenligt Psalmsång i sommarkväll med körer och spelmän. Duktiga kantorn Gun ledde församlingen och musikanterna genom delar av vår psalmskatt.

Som vanligt tågade vi ut till Gärdebylåten men denna gång vek vi av och gick ut genom den lilla sidoingången. Med skydd av kyrkväggen avslutade vi med Härlig är jorden.

Nej, nu har jag inte tid längre! Nu ska vi vara med om Lilla Hjärtats skolavslutning. Hon slutar 0:an och sommarlovet väntar!

Nationaldagsfirande med bakelse och Finska Valsen

Klicka på bilderna om du vill ha dem större!

Just hemkommen från Nationaldagsfirandet i Dammtorp sitter jag och smälter intrycken. Vi fick en fin stund där ute i spenaten. Det är grönare än någonsin och göken försökte förgäves konkurrera med Tivedspôjkera som trakterade sina spel på flakvagnen.

När vi sjungit Den blomstertid nu kommer och Du gamla, du fria, hurrat för Sverige och sommaren, delat ut förtjänstetecken och hört dikter och verser av Den Blyge, så var det dags för kaffe och bakelse. Jag hade ingen tur med lotterna, men Rosa vann en vacker kudde. Som avslutning rev Tivedspôjkera av bland annat Snurran och Finska Valsen, trots att det var Sveriges Nationaldag.

Nu blommar liljekonvaljerna, kunde jag konstatera. Det får bli en liten utflykt i morgon till konvaljedungen.

Låtom oss fröjdas i ungdomens dagar...

I vår orts populära annonsblad fanns en rolig särskrivning. Det stod:

Student plakat med pinne

Man skulle kunna tro att studenten var plakat med en whiskeypinne i näven. Studerade man annonsen lite närmare så förstod man genast att annonsören saluförde studentplakat, fiffigt fästade på en pinne.

Studenten ovan var dock inte plakat alls. Det är min käre systerson som sprang ut genom Hvitfeldska skolans portar tillsammans med 600 andra elever i onsdags.

Vi var ett stort gäng släkt och vänner som samlades kring den nybakade. Trots den gråkalla väderleken var det festligt med musik, ballonger, konfetti och till och med ett utsläpp av duvor som gjorde några snabba ärevarv över skolgården.

Sedan blev det mingel och mums hemma hos syster S, trevlig trängsel i trean.

Maken och jag sov över på hotell och fick ytterligare en fin dag i Götet, denna dag sken solen men vinden var kall. Jag svepte om mig fleecepläden när vi satt på Café Bommens uteservering och drack kaffe och tittade på båtar och folk.

När Studenten vaknat, hälsade vi på igen i lägenheten. Syster S och jag tog en sväng med hunden och beundrade alla vackra planteringar i området.

Lägenheten var också fylld med blommor.

Här är bara ett litet urval av hela blomsterskörden. Tavlan har min syster S målat av Studenten när han var betydligt yngre.

Innan vi tog tåget hem hann Maken och jag sitta en stund på Centralen och betrakta människor från jordens alla hörn som strömmade förbi. Vadan och varthän? funderade jag. Man blev nästan yr i huvudet. Då var det lugnare när vi klev av tåget hemma. Här strömmade det inte så mycket. Det var bara ett gäng nyanlända flyktingar som togs emot på perrongen och en rödhårig exkollega till mig som återvände efter några arbetsdagar på Göteborgskontoret.

Det var väldigt roligt att besöka storstaden men hemmets lugna vrå är inte heller så dum!