Vinskörd, fest och gemenskap i september månad

Hej där!

September, tid för mognad och skörd! Så även i den lilla galliska byn. Här har det skördats blå, söta druvor som växer i mängd på vinrankan mot söderväggen. Sonen Joy  hjälpte mig knipsa av klasarna jag inte nådde. Sedan har jag kokat druvmarmelad av 4,5 kg druvor. Här är receptet, det blir väldigt gott!

Joy hjälpte oss att måla den utbytta överliggaren på planket och spaljén, så nu är allt vitt och fint igen. Inte dumt med vuxna söner!!

Efter alla bestyr i köket och i trädgården kopplade vi av med några omgångar Spite & Malice. Eli bangar inte för att sitta efter sin farmor vid bordet. Jag är illa beryktad som korthaj i dessa sammanhang.

Vad har hänt mer på sistone? Jo, två av vännerna i diakonigruppen har firat sina 90-årsdagar. - Det var den roligaste födelsedagen jag upplevt, sa E-M och hon har ju ändå 90 stycken att jämföra med. 

Båda jubilarerna är fantastiska kvinnor, kloka, fina förebilder. Här saknas varken glimten i ögat eller räven bakom örat! 

Här sitter Maken och väntar på lunchmaten på den alldeles nyöppnade snabbmatsrestaurangen. I nöd och lust, står det på affischen. Det var väl det prästen sa till oss i Badelunda Kyrka för 51 år sedan.

Tidigt på fredag morgon, innan Maken kommit ur sängen, ringde det på dörren. Där stor en lång Pettson-liknande man med sin lilla dotter vid handen. Pettson skulle hjälpa Maken bli av med en massa radioamatör-prylar: långa master, antenner, verktyg, manualer ... som radioklubben bättre kunde ta hand om. Det blir inga avancerade antennbyggen längre för Maken. Som den gången när vi åkte runt i Karlsborg med en jättestor vispliknande antenn på taket. Den orsakade uppståndelse bland Karlsborgsborna. En cyklist tittade så på vår bil att han cyklade i diket!

Pettsons dotter, 3 år, var lite blyg i början, men sedan lossnade det och vi lekte och spelade spel alltmedan radioamatörerna bytte grejor och idéer med varandra.

Något annat som hör september månad till är förkylningarna. Här har det kliat i halsen och nysts något väldigt!

Atttjoooo!! Prosit på er!

Falskt alarm

God morgon!

Jag har precis klivit upp ur bädden. Känner mig lite mosig och undrar: Är det höst nu? I flera dagar har värmen dallrat över husen och nattsömnen har varit lite si och så. Men nu har det svalnat av och blivit mer höstlikt

Lilla V och hennes familj var på besök i helgen och jag fotade inte en enda gång. Tur att de kom tillbaka på måndagen för att hämta något kvarglömt. Då kunde jag fånga den här blicken. Hon var lite trött efter att ha somnat i bilen.

Efter fikastunden vid köksbordet piggnade hon till och knatade iväg, medans vi vuxna satt kvar och pratade. Plötsligt kommer hon springande och med hög röst ropar hon: Bajs, Bajs!!! Nu blir det fart på föräldrarna. Högsta beredskap. Men så ser jag Lilla Vs finurliga leende. Det var dockan som bajsat! Och som skulle skötas om och nattas. Falskt alarm, alltså.

Dockan har hängt med i snart femtio år och den randiga tröjan likaså. Nu ligger hon tryggt nerbäddad tills hennes lilla mamma dyker upp nästa gång.

Nu får vi säga hej då till sommaren för den här gången och hälsa hösten välkommen!

Nu ska jag snart iväg på dagens uppdrag, så sköt om er och ha en fin höstdag!

Turen gick till Skåne

Det är söndag förmiddag. För några dagar sedan kom jag hem från en fin bussresa till Skåne. Researrangören, Åmmebergsbuss, hade utlovat strålande väder och det blev det. När vi resenärer klev av den luftkonditionerade bussen i Kivik, strömmade den mjuka värmen emot oss. Hade vi månne hamnat i Grekland?

Måndag

Vi gav oss iväg tidigt på måndag morgon. Första stoppet och första ruinen blev Brahe Hus vid Vätterns strand.

Hovdala slott

När det var dags för lunch hade vi kommit till Skåne. Utanför Hässleholm ligger Hovdala Slott, en pampig anläggning med lång historia. Den fick vi höra av en mycket kunnig guide, som presenterade oss för danska och svenska adelsmän, pimpelnötter och 300-åriga träd. 

Tapeter från Paris i våningen, trio i skuggan, min rumskompis T-S under det urgamla trädet, slottsherren Sigvard Grubbe

När vi kom över kullarna vid Brösarp såg vi havet för första gången på resan. Sedan var det inte långt till hotellet i Kivik.

Bubbel vid soluret - fin inledning på kvällen

Tisdag

Soluppgång - utsikt från hotellrummet

Efter avnjuten frukost (hotellfrukostar är något extra!) gav vi oss iväg på upptäcktsfärd. Vi passerade nyplöjda åkrar randiga som manchestertyg, fält med orangegula pumpahuvuden som stack upp mellan frodigt gröna blad, små korsvirkeshus och vita kyrkor med trappstegstorn. En sådan vit kyrka var Sankt Olofs kyrka, från tidig medeltid. Vi var inte de enda som turistat där. Pilgrimer hade ristat in runtecken i en av de vita pelarna. Men vi avhöll oss från att klottra.

Riddaren och sjörövaren Jens. Det 26 meter höga Glimmingehus. Guiderna tog hand om oss på bästa sätt. Dags att lämna huset bakom oss.

Vid Glimmingehus mötte oss två guider i medeltida dräkter. De berättade om den gamla riddarborgen och den förskräcklige Jens Holgersen Ulfstand, som var danskt riksråd, amiral och länsherre. Han avverkade två fruar, en Brahe och en Trolle och hade många barn. 

Rast i skuggan vid Stenshuvud, lunchen vid Hammenhög, T-S och G på gång, äpplen vid Kiviks Musteri.

Vid Hammenhögs Gästgivargård fick vi kålpudding med rårörda lingon, sås och nypotatis. Jag satt bredvid G i randig tröja (hon syns på bilden ovan). Efter en stund kom det in ett stort sällskap med lunchgäster och två av dem såg exakt ut som G, både till klädsel, frisyr, hårfärg och glasögon. 

Vid Stenshuvuds Nationalpark kunde vi sträcka på benen och ta en tur ner genom skogen till havet. Busschaufförens son, vår unge reseledare, tog sig ett uppfriskande dopp. Det var inte många grader i havet. Två av oss i gruppen hade doppat sig vid hotellet och de kunde meddela att det endast var 6 grader varmt!!

Efter ett besök på Kiviks Musteri gjorde vi kväller.

Onsdag

Den här morgonen var jag beredd med kameran lite tidigare! Efter frukost lämnade vi hotellet och Kivik och åkte först till Simrishamn.

Åh, vilken söt liten stad! Liknade Visby med sina låga stenhus och rosor och stockrosor. Vi började besöket med att gå på museum och höra om Simrishamns 900-åriga historia. Sedan spankulerade vi omkring, tittade in i butikerna, luktade på blommorna (nöp några frökapslar från stockrosorna) och åt glass i solen.

Efter lunchen på Ingelsta kalkonfarm (kändes inte riktigt bra för mig med djurstallarna så inpå - fick obehagliga associationer) trixade chauffören ner bussen till Kåsebergas trånga hamn. Där kryllade det av turister. 

Många av oss i resesällskapet knallade upp för den branta backen och upp till den stora skeppssättningen Ale stenar. Bra att det fanns bänkar med jämna mellanrum så man kunde pusta ut ibland!

Ett gäng kossor betade fredligt alldeles nära. Skönt att man inte har koskräck, de är rätt stora.

Det blåste svalkande på höjden.

I Ystad tog vi in på hotell Fritiden, ett stort modernt hotell med bra läge. För bara några gator längre bort låg "gamla" Ystad. 

På Ystad antik & vintage intog vi kvällens middag, en jättegod kycklingrätt serverad av glada och trevliga gräbbor.

Torsdag

Så var det dags att vända bussen hemåt. Men innan vi lämnade Skåne, så hann vi med att besöka Johannamuseet. Grundaren Manfred Almkvists son tog emot oss och visade sin pappas samlingar av veteranbilar, cyklar, motorcyklar, musikmaskiner, leksaker, bruksföremål - ja allt du kan tänka dig!

Där hittade Hasse o Tage och Jan Troell rekvisita till sina filmer. Vilken guldgruva!

Thale Ulfstand, släkting med Jens på Glimmingehus, Klostret sett från sjösidan, rosor och lavendel i massor, besök i den tusenåriga eken och samling på borggården

Vid Bosjökloster härskade friden. Massor med fjärilar fladdrade kring bland lavendel och rosor, getterna bräckte i hagen och under de gamla träden vid klosterkyrkan fanns små oansenliga gravstenar, som påminde om de nunnor som bott och verkat här en gång. Den nuvarande ägaren, Tor Bonde, kom och hälsade oss välkomna, innan en duktig och trevlig guide tog hand om oss och berättade klostrets historia.

På hemvägen började himlen i väster se allt mer dramatisk ut. Stora moln i violett och orange tornade upp sig och solen som lyste emellan blev eldröd. Åskan närmade sig och ljungande blixtar lyste upp kvällshimlen innan vi var framme i vår lilla stad.

Min vänsterfot har tagit stryk igen och svällt till en fotboll, men då tar jag vätskedrivande ett tag, så får vi se om det hjälper. Jag får i alla fall springa på toa, då det är bra att jag har nära till det.

Sköt om dig, du som läst ända till hit! Det blev långt, nästa inlägg lovar jag bli kortare.

Hasta la vista!

Sjöutsikt

 Hej!

En sensommarvecka har gått sedan sist. På måndagen sken solen och Maken och jag fick en inbjudan till att sitta på den här verandan och dricka kaffe. Det säger man inte nej tack till. Vilken utsikt! Här såg vi hur en segelbåt tog ner seglen och puttrade in i gästhamnen. En turistbuss släppte av ett gäng seniorer, som säkert gick och köpte sig glass i någon av sjöbodarna. Och titta där! Är det inte paret från Sikudden som flanerar längs kajkanten?

Vår värdinna bjöd på rabarberpaj till kaffet, mums! I skvallerspegeln uppe till vänster avslöjas fotografen.

Jag återvände till den lilla staden vid Vätterns norra strand igår, då min väninna Ve och jag gjorde stan. När vi parkerade på torget var det fullt pådrag. Etthundra en pallar delades ut till nyfödda Askersundare och deras familjer. Själva gjorde vi några inköp i diverse butiker, innan vi pustade ut på det anrika konditoriet Tutingen.

Idag, söndag, har jag varit kyrkvärd vid ett festligt tillfälle i Ramundeboda kyrka. En av kantorerna går i tidig pension och avtackades med blommor och presenter. 

Som postludium spelade JKR sin egen komposition, skriven med inspiration från bygden. Jag tror det var ett uruppförande.

 

Efteråt blev det tårtkalas i fikahörnan

Imorgon drar jag ut på nya äventyr. Rapport kommer!

Toodeloo!

Augusti - en fin tid

Oj, oj, oj! Vilken helg! Vilka dagar! Vilka kvällar! Det tar tid att smälta så många intryck. 

Fredagen innebar både sorg och glädje. Min vän E-M och jag var med på en fin stund i Ramundeboda kyrka. En kvinna som vi, och många med oss, tyckte mycket om begravdes. Jag tror att Janne Präst sammanfattade hennes väsen på ett alldeles utmärkt sätt.

Sedan for Maken och jag norrut några mil. Vi var nämligen bjudna av Makens barndomskamrater på surströmming. 

De två systrarna och Maken hade många minnen att ventilera från barndomsstaden Lycksele, där de bodde i lägenheterna mitt emot varandra. Vi satt ute hela kvällen. Några fågelsträck drog kacklande förbi högt uppe i skyn. Maken tog fram dragspelet och fick oss att sjunga med. När kvällen svalnade av svepte vi plädar om oss och drack kaffe. Augustimånen, stor och röd, slog följe med oss på hemvägen.

Dagen därpå, en strålande sensommardag, åkte vi tillsammans med sönerna och deras familjer till Blomsterkullen. Där var det hålligång på logen! Svåger K-O fyllde 70 år och familj, släkt och vänner kom vallfärdandes. Åh, vad roligt det var för kusiner och sysslingar att få träffas igen. Stora V försvann som en oljad blixt till småflickorna, som ivrigt väntat på henne.

Lilla V var lite försiktig i början, men snart hade hon fullt upp med att upptäcka växthus och odlingar.

Svåger och lillasyster är verkligen duktiga odlare. Här växer aubergine, pumpor, morötter, potatis, tomater, ringblommor, solrosor .... Allt gott som vi bjöds på kom från egna odlingar, förutom den rökta rödingen och laxen, då.

Lilla V ville också hoppa på studsmattan som de andra flickorna gjorde. Men det var inte så lätt för henne och mamma Em. Det var ju första gången. Men vänta bara, snart ska ni få se på en som kan studsa!

Vi blev kvar, nästan till sist. Och när vi åkte hemåt dök månen upp igen på kvällshimlen, röd och grann.

💝

Små utflykter och Bäst-före-datum

God morgon!

Tittar in här denna tidiga måndagsmorgon. Jag gick upp redan kl 05.00, fast det är länge sedan nu som jag hade ett jobb att rusa upp till. Denna vecka är det skolstart för många och till och med Lilla V ska skolas in på förskolan. 

Maken och jag lever ett lugnt och stilla liv, nu för tiden. Men vi försöker göra små utflykter, anpassade till dagsformen. En dag hamnade vi i A-sund och beundrade Sveriges enda (?) hjulångare, som lagt sig till ro i hamnen. Där blev vi sittande i solen en stund och njöt av varsin mjukglass, medan vi blev uttittade av kajor och finkar.

Igår gjorde Maken iordning kycklingsallad, som jag packade i utflyktskorgen. Och så drog vi till skogs. Vi bänkade oss på det vanliga stället med den härliga utsikten. Denna gång var vågorna småkrusiga och det var lite svalare i skuggan. 

Sedan rullade vi iväg på skogsvägarna. Jag gjorde några stopp för att speja efter kantareller. Vid vårt gamla (och hemliga) svampställe fanns det fortfarande gott om de gula läckerheterna, trots att det röjts och huggits ner träd. Så det blev svampmackor även igår kväll. Det är gott om och med kantareller i år!

Häromdagen gjorde jag blomkålsstuvning och kryddade Bechamelsåsen med mald muskot, som jag brukar. Snart är kryddburken tom. Inte så konstigt, för det står stämplat Bäst före 85-12-31 på etiketten! Inte så ofta jag gör Bechamelsås, alltså.

En tripp till Arboga

Det var länge sedan jag var i Arboga (eller Armbåga som Maken trodde att det hette när han var liten). Jag har passerat staden med tåg och buss och kastat längtansfulla blickar mot idyllen genom fönstren. Men i onsdags blev det äntligen av att tillbringa några timmar där. Maken skulle träffa vänner från tiden då han bodde på pojkhem i Västerås och jag ställde upp som chaufför, eftersom han inte vill köra längre på grund av sin yrsel.

Joy och Eli följde med som mitt sällskap. Det första vi gjorde var att leta upp det mysiga stället Glass & Berså. En lite oansenlig skylt, "Glass", pekade in bakom en häck. Hade vi inte haft GPS så hade vi missat det. Och det hade varit synd. För vilken miljö och vilka glasskreationer!! Rekommenderas. 

Sedan strosade vi i staden, under väldiga träd och förbi röda gamla trälängor, ner till Engelbrekt och Heliga Trefaldighetskyrkan. Vi satt en bra stund på en bänk vid Arbogaån. Ett gäng ungar badade från en brygga. En dam gick och vattnade i sin prunkande trädgård. Ett enormt pilträd skuggade åpromenaden. Vi upptäckte det lutande huset i Arboga på andra sidan stranden. Inga räta vinklar där, inte! Sedan blev det några besök i butiker och förfriskningar på gården till Två Skator, innan det var dags att plocka upp Maken igen. Han hade haft en trevlig träff med mycket att prata om och ta igen.

Idag får jag hålla mig lugn. En sommarförkylning har smugit sig på och halsen är sårig och huvudet tungt.

Ha det så gott!