Jag har gjort min första arbetsvecka efter semester och sjukskrivning. Har ätit upp min kur av penicillin, men har fortfarande besvär av värk, speciellt på nätterna. Men det ska väl gå över någon gång.
Idag hade vi en träff bestämd sedan en tid tillbaka. Min fina barndomskamrat S, hennes G, Maken och jag strålade samman i Arboga, eller Armboga som Maken sa när han var en liten pojk. Det var ungefär lika länge sedan som jag var i staden. Det kanske var på S och min skolresa, Västmanland runt, i årskurs 3, rentav. Jag minns i alla fall Engelbrekt, där han stod myndigt utposterad utanför Trefaldighetskyrkan. Vi fick en trevlig dragning av en herre, som var en påläst och kunnig guide. Han påstod att Engelbrekt i själva verket var långt ifrån så pampig och kraftfull som han framstår i Eldhs tolkning. Han var tvärtom en liten och giktbruten man.
Vi varvade kulturinslag med matintag, precis som vi brukar. Till lunch blev det grekiskt på en uteservering. Tyvärr kunde jag inte göra maten rättvisa, men fick med mig en "doggy bag" hem. Men jag tror inte att den maten är rätt för mig just nu, så jag ska nog avstå att äta resterna.
A pro på kvinnligt och manligt språk: S sa att hon skulle gå och tvätta händerna före maten och reste sig halvt upp från stolen. Maken vände sig till mig:- Har inte du en Savett i väskan? Jag som känner min kompis bättre och som dessutom är av det kvinnliga könet förstod att det var inte bara för att tvätta händerna som S skulle gå till damtoan. Lite kul!
Ha en skön helg!
PS: Det går att klicka på collaget, 2 gånger t o m.
En vacker sommardag är det idag. Mesarna har varit trädgårdsmästare och sått prunkande solrosor bredvid vinbärsbuskarna. En blomfluga suger ivrigt i sig det söta. Nya liljor har slagit ut och astillben lyser puderrosa i rabatten. Solstolen har jag inte begagnat något värst i sommar. Men det kan väl komma fler soliga stunder. Vindruvsklasarna mognar mot söderväggen. 
Vi kände för att ta oss ut i sommaren en liten sväng ikväll och hamnade som många gånger tidigare i Sannerud. Men ikväll var det ovanligt livligt på den lilla bygatan. Onsdagskvällar visade sig vara den kväll då man samlas för att visa upp vackra bilar och häftiga motorcyklar och för att fika och umgås i största allmänhet.
Mitt i vimlet hittade vi förstås Kungen av Sannerud, Helge.
Här blänker kromen.
Titta på den tuffingen. 
Jag har gjort min första arbetsvecka efter semester och sjukskrivning. Har ätit upp min kur av penicillin, men har fortfarande besvär av värk, speciellt på nätterna. Men det ska väl gå över någon gång.
Judith O´Reilly, trebarnsmamma och inbiten Londonbo, gav vika för sin mans starka önskan att de skulle slå sig ner i norra England på landet, åtminstone för en kortare period. Hon kände sig som en utomjording, inte alls bekant med livet på landet. Hennes man var i karriären och spenderade mycket tid i London, så Judith lämnades ensam att möta utmaningarna med att sköta tre barn, hus, skraltig bil, obekanta levnadsvillkor etc. För att roa sig själv (och kanske överleva) började hon blogga och det ledde till en mycket underhållande och självutlämnande bok, Lyckliga familjen.
Bättre än en värmedyna! Inbyggt sövande trivselljud (kurr, kurr, kurr). I natt hjälpte det inte. 
