Djur och natur vid Höga Kusten

Det har varit en varm och vacker dag här vid Höga Kusten. Den började och slutade med djurspaning. På morgonen såg vi två grå älgkalvar stå och dricka ur en pöl bara ett tiotal meter från vägen och nu på kvällen såg vi en simmande bäver i en liten sjö. Den simmade runt, runt tills den smällde till med sin breda svans och försvann ner under ytan.

Vi tillbringade några förmiddagstimmar i Bönhamn. Det blev en kopp kaffe på Hilmas Café, som ligger vid ångbåtsbryggan.

Efter lunch lapade vi sol vid klapperstensfältet här i Norrfällsviken och såg båtar stäva in och ut från land.

Och så nu ikväll åkte vi för att få en fin vy av Höga Kusten-bron. Vi letade oss hemåt på idylliska och samtidigt storslagna småvägar. Vid en naturskön rastplats träffade vi på ett trevligt par från Delsbo, som parkerat sig för natten. Man kan inte tänka sig en vackrare plats att vakna upp på.

Imorgon drar vi vidare mot nya äventyr. Umeå och Lycksele står på programmet.

Goda utsikter

Semesterns tema har för mig blivit utsiktsberg. Igår avverkades Södra Stadsberget i Sundsvall. Därifrån hade vi en svindlande utsikt över nejden. Måsarna flög långt under oss.

Här är en vy från gårdagskvällens promenad. Bergen blånade i horisonten. Kvällssolen kastade långa skuggor på stranden.

I en skyddad havsvik ligger en klunga röda hus. På flotten framför husen ligger en liten bastu med skorsten och allt. Mannen i receptionen sa att badvattnet ännu så länge endast håller 12 grader, så ett bastubad innan kanske krävs för att våga gå i vattnet.

Idag ska vi utforska mer av området, som ju räknas till Världsarvet. Och det är inte att undra på.

Potatisvatten och Puh

Tillbaka i "blogosfären"! Har levt ett riktigt härligt, sunt liv i det somriga Dalarna. A och jag har bott en vecka på Masesgården och deltagit i det som passat oss och hoppat över sådant som vi inte varit lika intresserade av.

Varje morgon inleds med att man dricker ljummet potatisvatten (undertecknad gjorde vissa undantag) och sedan gör man skön yoga i solen. Först därefter blir det frukost, gröt och olika frukter. Sedan fylls dagen med motion, yoga, behandlingar, föreläsningar, promenader, simturer.... Malin Berghagen höll i yogakursen, mjukt och charmigt. Vibeke pratade om "mindfulness" och illustrerade våra olika karaktärsdrag med figurer ut Nalle Puh. Jag kände mig som Nalle Puh, Nasse och Kanin i lite olika proportioner. Christina, alla tiders "hurtbulle" körde järnet med oss. Hon var en typisk Tiger.

Vegetarisk mat kan vara mycket gott, det blev jag verkligen varse. Inte minst de goda sopporna på kvällen smakade smaskens. Vår rara bordsgranne M och jag kom överens om att införa en rent vegetarisk dag i veckan, eller hur M?

A och jag gjorde flera turer runt om i landskapet, Granberget, Björkberget, Tällberg, Sollerön, Leksand, Hjortsberg .... Överallt var det bedövande vackert. Men visst är det väl ovanligt mycket blommor i år? Ängarna och vägkanterna är översållade med ängsklockor, prästkragar, hundkex, lupiner, tjärblomster ...

Nu befinner sig Maken och jag på en underskön plats på jorden, Norrfällsviken vid havsbandet vid Höga Kusten. Vi har nyss gått en kvällspromenad med tallbarrsdoft i näsan och fågelkvitter i öronen. Solen lyser snett in på tallstammarna och havsviken ligger blank. Det blir en fin dag imorgon.

Nu sticker jag!

Farbror Pe, Pappa Joy och lilla Isabelle tittade in igår och gratulerade. De hade medskick från Mamma I, de allra smaskigaste Toscabitar. Hur kunde hon gissa att Toscakaka har varit och är min stora svaghet på kakfronten. Dessutom hade sönerna med sig film, musik och en deckare av Annika Bryn, min bloggkontakt i listan här bredvid. Det är ju det jag säger: Jag är väldigt bortskämd!

Nu är väskan packad för en tripp till Dalarna och sedan vidare norrut. Maken håller på att fixa med sin nya laptop så att jag ska kunna vara "on line" på vår Norrlandssemester. Än så länge hör jag bara mutter nerifrån vardagsrummet, men han kommer att klara det. Det gör han alltid.

Så allt talar för att jag återkommer om en vecka till bloggsfären. Tills dess: Ha en riktigt skön sommarvecka, var du än är!

Blomsterfest och Tangotårta

Nyligen fick jag med mig böcker och bilder från mitt barndomshem. Ibland böckerna hittade jag denna skatt av Elsa Beskow. Jag fick den av mörkögda faster Hildur (mammas faster) när jag bara var två år gammal. Den är genombläddrad och väl använd. Så fort jag öppnar pärmarna, så strömmar det en fläkt från barndomen emot mig. Jag kan riktigt höra faster Hildurs sagoröst läsa för oss flickor.

Jag tycker att bilden är en perfekt bild att önska er en God och Glad Midsommar med.

Slottsparken i kvällsljus.

Igår fyllde jag år, en vanlig födelsedag, men telefonen ringde, det kom hälsningar på olika sätt och jag kände mig mycket varm om hjärtat av alla tankar som kom strömmande. Jag känner mig mycket lyckligt lottad.

Efter jobbet åkte Maken och jag en liten sväng söderut, gjorde några ärenden, hälsade på vännen A och gick i den vackra slottsparken. Tyvärr var caféet där stängt, men ett annat litet 1800-talscafé vid torget fick ett besök i stället. Det blev varm smörgås med getost, valnötter och honung. Mums. A följde med hem och smakade på Tango-tårtan som Maken tillverkat dagen till ära.

Från och med idag är det semester i många, långa veckor. Min fransyska väninna A kommer susande på söndag och hämtar upp mig och sedan far vi till en hälsosam vecka på Masesgården vid Siljan. Jag tror att jag behöver det. Min kropp har börjat gnissla oroväckande på sista tiden.

Ha en skön Midsommar, alla ni därute!

En gyllene tisdagskväll

Blomstertiden är här. Om bara två arbetsdagar börjar min sköna semester.

Igår blev jag firad lite i förväg. Mina väninnor i Lunchgänget bjöd på räkmacka i A-sunds hamn.

Vilken skön stund i solen! Efteråt tog vi en sväng till plantskolan, där jag köpte några sommarblommor för trädgården.

En ljuvlig rosa blomma fick jag även som present. Tror att det kan vara lejongap. Hemfärden gick genom skogen, förbi hagar och små gårdar, upp på höjder. Landskapet badade i ett gyllene släpljus och allt var så underbart vackert. - Vem vill åka ifrån det här? undrade V.

Sjung om studentens lyckliga dar

Det hällregnade nästan hela vägen mot Västerås, men vid Köping upphörde regnet och det blev mulet men torrt. Stan vimlade av festklädda människor som bar på plakat och ballonger. Den anrika skolans gård var fylld av folk, men som tur var såg jag lilla K:s storebror sticka upp ur mängden. Han är lång och ståtlig och bar dessutom på ett designat plakat med lillasysters bild på.

I fönstren ovanför porten satt studenterna i klasar och tittade ut för att vinka åt sina anhöriga. Det har nog nybakade studenter i alla tider gjort. Och sedan kom de då, klass efter klass, utspringande på trappen, lyckliga och strålande. Blåsorkestern spelade Sjung om studentens lyckliga dar, om och om igen.

Lilla K, som faktiskt inte är så liten längre utan en långbent ung dam, blev omkramad och behängd med blommor och blad. Hon kunde visa upp ett jättefint betyg och hade till och med fått stipendium.

Efter tågande runt i staden, fick lilla K till sin stora överraskning åka rickshaw hem. Men föraren klarade inte riktigt hela vägen. Det var för mycket uppförsbackar och dessutom hade det börja regna.

Gårdagskvällen tillbringade Pe och jag på Alsens vatten på en skärgårdsbåt, lyssnades till Lazy Bones. Inte så dumt att se den vackra skärgårdsnaturen på nära håll samtidigt som man får sig lite gladjazz till livs.

Världen väntar på lilla K

Idag har jag ledigt från jobbet. Min systerdotter i Västerås tar studenten och då ska Moster finnas på plats på skolgården. Vad fort det gick, alla dessa år. Jag minns så väl när hennes mamma berättade för mig att det skulle bli ett syskon till pojkarna. Vi var ute och gick vid en vacker liten skogssjö, Skiren. Hon kände på sig att det skulle bli en flicka denna gång och det blev det.

Redan som liten babytös var lilla K riktigt finurlig. Hon och hennes mamma var med mig och yngste sonen på en Gammeldags Skoldag. Det var mycket folk i klassrummet. Eftersom jag var klassmamma hade jag en del att bestyra och försvann ut ur rummet. Då hävde lilla K upp sin röst, hon som ännu inte kunde prata, och ropade: Gagga, ho ho?

Hennes mamma hävdar att lilla K och jag har mycket gemensamt. Vi är nyfikna och reslystna, lite rastlösa. Ja, jag har väl lugnat ner mig åtskilligt, förstås. Men visst suger det till ibland i restarmen. Den här platsen skulle jag till exempel gärna vilja återse:

Nu är det lilla K:s tur att se sig om i världen och jag önskar henne god tur!

De fyras gäng

Igår kväll åkte vi ner till vår väninna L i den västra förorten. Vi satt länge ute på altanen och pratade.

Samtalet handlade om sådant som var förr: prasselkappor, skepparkavajer, de första oskyldiga träffarna med pojkar, etc. Och sådant som är nu: jobbet, barn och barnbarn, bensinpriset, nedlagda mackar...Till framtiden om när vi ska bo tillsammans på äldreboendet och hur livet kan bli då. Den yngsta får rulla de äldre, lyssnar vi på rock istället för dragspel, kan det bli ett glas rött till maten.

Tack L för en trevlig kväll och U för uppassning. Länge leve vänskapen!

Det är nu det gäller!

Nationaldagsfirandet i år var inte lika soligt som det var den dagen bilden ovan togs. Annars var det sig ganska likt. Tre av oss hade till och med samma kläder på sig som då. Gissa vilka?

Maken drog i klocksträngen. Blåsorkestern och hemvärnsgubbarna marscherade. Göken gol. Kören sjöng Sverige är mitt allt på jorden. Kort sagt: Nationaldagen blev firad ordentligt.Min kära kusin kom susandes i sin Saab och gjorde oss sällskap.

I förmiddags skramlade vår FN-förening bössa utanför vallokalen och lockade även en del att delta i en tipspromenad, Walk the World, för att samla pengar till skolmat till svältande barn i världen.

Katten surar för att vi ger oss iväg för att rösta. Efter röstandet åkte vi en sväng i den vackra försommarkvällen. Den stunden rymde så många ljuvligheter: daldockor och liljekonvaljer i skogskanten, gökens rop i öster, en kraftig råbock i en glänta bara 20 m bort, svarta korpar som lyfte och flög ut över nejden, milsvid utsikt... Och då tänkte jag: Det är nu som livet är bäst. Inte sen.

Lillans första dans

Hallå där!
Jag spann loss lite på kära Rutans nostalgitripp och drog mig till minnes en av min ungdoms idoler. Det var den här stilige ynglingen, Paul Jones. När jag först uppmärksammade honom var han sångare i Manfred Mann och lät så här.

Jag satt på första bänk när han kom till Västerås Folkets Park. Jag trodde att jag skulle dö när han tittade rakt på mig och log sitt finurliga leende. Men det är klart: Han tittade ju på alla tjejerna som satt där på första bänk, en i taget.

Rutan skrev också om Folkets Park i ungdomens dagar. När jag var 15 år gick jag till Rotundan, eller Rotan som vi sa hemma i Västerås, för att dansa. Det var Trio med Bumba minns jag och jag tittade med stora ögon på hur det gick till. Vi tjejer stod uppradade längs ena sidan av lokalen och när orkestern började spela, strömmade killarna mot oss från andra sidan och bjöd upp. Jag hade brun hängselkjol och orange ribbstickad jumper, kommer jag ihåg.

En lång, smal kille bjöd upp och jag märkte att han var lindrigt nykter. Det var kanske därför han efter några danser gav mig sin silverring och ville att vi skulle träffas på konditori Cleo på söndagen. Men någon träff blev det inte tal om. Pappa skjutsade ner mig till stan, så att jag kunde lämna tillbaka ringen och tacka för mig. Sedan skjutsades jag hem igen till vår trygga vrå och kvar stod en snopen kille med en ring i nypan.

Resa längs minnenas allé - Västmanland runt

Nu tror ni nog att jag inte gör något annat än åker på utflykter! Men faktum är att idag åkte jag och Maken med på en busstur, som tog oss med längs Minnenas allé. Jag tog ledigt idag från jobbet, här gäller det att njuta av sol och glädjeämnen medan de finns. Första stoppet var Kungs Barkarö kyrka. Tyvärr fick vi bara se den från utsidan, det hade blivit någon miss i kommunikationen. Men det var inte illa heller att dricka sitt morgonkaffe på en bänk, medan solen strilade mellan lövverket.

I Strömsholm besökte vi det gula pampiga slottet, där det fanns en utställning om vår kronprinsessa att beskåda. Jag passade på att gå runt i de andra salarna också, och mindes skolresor på mellanstadiet då matsäcken vad det viktigaste på resan.

Idag har det varit en riktigt skön sommardag, så jag skyndade mig ut i parken istället.

Lunchen intogs på Kolbäcks Gästgiveri i samma rum som Maken och jag hade vår bröllopsmiddag för snart 36 år sedan. Det var också en strålande varm sommardag. Allt var sig likt förutom parken, där lille systersonen, 7 år gammal, förstulet frågade oss hur det var att vara kär. Han trodde kanske att han också hade varit det. Där det förut varit lummiga buskage, hade det kommit upp paviljonger och lusthus.

Idylliska Norberg fick också ett besök. På Abrahamsgården kunde jag inte låta bli att införskaffa ett sommarlinne och en present till ett födelsedagsbarn.

På det här berömda och anrika kondiset åt vi otroligt god Tangotårta.

Resans slutmål var Östanbäcks Kloster, där jag blev rejält omskakad. Jag fick "en hälsning" från det förflutna, mycket påtagligt.

Vilken dag! Imorgon måste jag kavla upp ärmarna och jobba ifatt på kontoret. Sköt om dig, du där ute!

PS: Det går att klicka på bilderna för att få dem större.