Kära R!Idag fick jag samtalet som jag förstått skulle komma. Din livslåga slocknade igår kväll.
I det längsta hoppades vi att det onda skulle ge vika. Själv förstod du i somras att du var besegrad. Din hälsning till oss arbetskamrater var full av värme och tacksamhet för vår gemenskap och du önskade oss lycka till i våra liv. Du bad oss vara rädda om våra familjer och oss själva.
R, du var som en ros, eller som en sol som strålade av energi. Jag kan höra ditt lite hesa skratt fortfarande i korridoren.
Jag känner djup respekt för den du var, hur du tacklade din sjukdom, hur du tog dig igenom andra svårigheter och hinder, för den innerliga kärlek ni visade varandra inom familjen. Tack, R, för att du var den du var!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar