... så hette passande nog pjäsen vi såg igår kväll i Västerås. En bit av mitt hjärta tillhör min hemstad och det är alltid lika roligt att återvända. Kära syster L och svåger K-O hade ordnat med en härlig helg. Efter fisksoppa och saffranspannkaka blev det en stund framför brasan i "nystugan" och sedan hämtade vi vår Elsie för besök på teatern.Pjäsen var något av en nostalgitripp, den också, med nedslag i 60, 70, 80 och 90-talets Västerås. Ett av temana var Längtan, längtan bort och längtan hem.
Vi avslutade kvällen hemma hos Elsie och diskuterade livets mysterium i stearinljussken vid köksbordet. Damen på det sepiabruna porträttet i collaget ovan är Elsies farmor. Elsie berättade att en besökande man för några år sedan hade utbrustit: - Nu har jag blivit förälskad! Förmålet för lågan var just damen på porträttet
Idag tog lillasyster och jag en tur med bland annat besök vid våra föräldrars grav. Vi hann också med en runda runt stan, som växer så att det knakar. Det är lite Manhattan-känsla över bebyggelsen vid hamnen, det moderna, spacade Västerås.
Innan vi åkte västerut, rakt in i solnedgången, träffade vi min systerdotter A och hennes J och fick en fin pratstund.
Så nöjd och belåten med helgen kan jag ta mig an den väntande vardagsveckan!
Ha det så gott!
PS: Jag tyckte precis att jag hörde talgoxen i morse!
4 kommentarer:
Det är så sant! Den plats där man växt upp finns alltid kvar i hjärtat även om man inte känner igen sig när man kommer tillbaka dit efter ett antal år.
Härlig helg du har haft! Jag hörde också talgoxen igår morse! Vår? ;)
Kram
Kära syster! Det var så mysigt att ha er här:)
Ha en bra vecka! Kram/syster L
Det var nog talgoxen. Jag hade en fågel i förrgår som pratade med mig :-)
Skicka en kommentar