Vattenblänk

Maken och jag dricker kaffe på maten och jag kastar en snabb blick över axeln ut genom fönstret. - Är det inte solen som visar sig lite bakom träden?

Jag hoppar i kängorna, drar på mig jackan och hänger kameran över axeln. Det är dags att posta det sista julkortet och då kan jag lika gärna gå en liten runda på jakt efter vattenblänk.

Men redan när jag kommit ned till dammen har solen försvunnit ner bakom skogsranden. En ensam and simmar lite håglöst vid strandkanten. Hon har det nog kallt om fötterna. En tunn isskorpa har börjat bildas på delar av dammen. På andra sidan Dagmarstorp hörs långtradarnas dån, när de accelererar söderut. I övrigt är det alldeles tyst.

Jag börjar frysa om nästippen och vänder om. Min vän och granne Ve lockar in mig i stugvärmen och vi får oss en påtår och en pratstund.

Så kan det vara en torsdagseftermiddag vid ankdammen!