2016-10-29
Det är insidan som räknas - tårtan man vill blunda för
Dottern önskade sig en prinsesstårta, men när pappa Joy kom till tårtbutiken fanns det inga vanliga rosa tårtor kvar. Vad som stod till buds var en makaber Halloween-tårta, som man fick äta med slutna ögon. Men då smakade den som en prinsesstårta, mycket gott.
Vi passade på att fira Lilla Hjärtat idag, fast födelsedagen inträffar först på tisdag. Hennes lilla kusin var med på kalaset, men fick banangröt istället för tårta.
Farfar förärade LH en synt, så nu kommer det att bli musik för hela slanten. Hon verkade redan taggad och funderade på en egen komposition.
Maken (Farfar) och jag körde hemåt mot solnedgången, som var praktfull. Vindsnurrorna avtecknade sig mot en orange himmel.
Väl hemma åt vi så småningom upp godiset vi skaffat utifall vi skulle bli gästade av spöken, häxor eller oknytt. Något sådant dök aldrig upp på tröskel. Så nu får man väl magknip.
Imorgon blir det två körkonserter och ett Andrum!
Ha det!
Etiketter:
familjen,
Födelsedag,
Isabelle,
Lilla Lila
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Bilden längst ner till vänster blev jag extra förtjust i :-) Så fin!
Ja, den är härlig. Har en hel svit på kusinerna, men denna bild blev klarast.
Söta barnbarn men tårtan ser verkligen förskräcklig ut.
Förskräclig tårta som sagt men säkerligen god! Tänk vilken rikedom dessa små liven är!
Bilderna ger ro!
Ha en fin söndag!
Härligt med tårtkalas och små goa barn, men förskräckligt med detta firande av något som vi knappt vet varför det ska firas - 'men som är ett bra sätt för köpmännen att sälja sånt som ingen behöver (bortsett från nödvändig tårta).
epsilon: Ja, tårtan vågade jag knappt titta på.
Tove: Vad är det man säger, barnbarnen är livets efterrätt!
Bloggblad: Jag gillar inte den här nya influensen från USA med zoombies och annat otäckt. Nästa helg, däremot, är det fint då man tänder ljus och minns de kära som inte finns med längre.
Skicka en kommentar