Ibland kommer verklighetens grymma ansikte så nära. Som igår när FN-gruppen hade terminsavslutning i undersköna Tiveden. En ung tandläkarstudent från Syrien var medbjuden för att berätta om sin flykt undan kriget. Där, mitt i klorofyllen, fick vi höra om ofattbara fasor som vår unge gäst varit med om bara för några år sedan.
Efter att ha satts i fängelse och fått slag och hugg efter demonstrationerna under "den arabiska våren", och efter att ha nekats inresa till Syrien och andra för honom kända länder, såg han sig tvungen att fly. Över trehundra människor packades ihop i en 13 meter lång båt. Det gick inte att röra sig när man väl satts i båten av beväpnade män. Efter 18 timmar på Medelhavet gick båten sönder och männen var tvungna att simma i 3 timmar innan de blev upplockade av ett italienskt skepp. Fem personer dog under överfarten men av de fem båtar som avgått samtidigt var det bara en som kom fram.
Idag är killens stora önskan att få fortsätta studierna och att så småningom få träffa sina syskon som nu bor i Holland. Han längtar efter att få träffa fler svenskar så att han får prata svenska så mycket som möjligt. (Vilket han gör bra redan nu.) Vid något tillfälle har han träffat människor som blivit förskräckta och tagit avstånd från honom när han sagt att han är muslim. Tänk om vi kunde slippa all rädsla och alla fördomar!
Det var en fin kväll som förutom dessa insikter bjöd på gemenskap, samtal och skratt.
När jag lyfte blicken i söndags kväll möttes jag av den här synen. Var tror ni att detta taket finns?
Frågar
Eder förtrogna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar