Nu har vi gjort det, Gun och jag, stått på monterscenen och presenterat vår bok Hästminnen på bokmässan i Göteborg. Det var roligt och vi samlade allt en liten intresserad krets omkring oss. En kick, eller hästspark, fick man av upplevelsen.
Med endast en monter emellan fanns montern alla har pratat om det senaste året, Nya Tider, den som har gjort att bokmässan splittrats upp i flera alternativa mässor och som kanske var orsaken till marschen och uppståndelsen utanför Scandinavium. Från deras monter hördes ett högljutt agiterande, som väl var inte samtidigt med vår presentation.
Jag har varit väldigt spänd inför denna dagen, den 30 september 2017. Inte på grund av att jag skulle prata offentligt utan för att det verkade rustas till krig.
Men när man väl kom in på mässan var det som att omslutas av en hemtrevlig och inspirerande bubbla. Här pågick en massa samtal, möten. Jag upplevde det inte fullt så trångt som det varit förr om åren, då jag och min kompis Ch ilade omkring från bok till bok, från monter till monter.
Efter vårt framträdande gick jag runt, stannade här och där och lyssnade på intervjuer och presentationer. Jag träffade på Erik Titusson, vd för Piratbolagets barnboksdivision. Jag var sekreterare åt hans pappa en gång för länge sedan och det var roligt att höra hur pappa Birger hade det nu för tiden.
Eftersom jag ju redan har 1.895 böcker köpte jag istället julklappar och julkort, kalenderinlägg och dagbok, medlemskap i Ester Ringnér-Lundgren-klubben... Ester Ringnér-Lundgren (alias Merri Vik) skrev min och bästisens favoritböcker, de om Lotta och Giggi, Lockige Fridolf och allt vad de hette. Det var fest när det hade kommit ut en ny bok.
Ibland trängde verkligheten in genom bubbelväggen. Dörrarna till terrassen på övervåningen stod öppna och ljuden av skarpa knallar och rop hördes in till lunchrestaurangen. De mässbesökare som intresserat följde händelseutvecklingen från terrassen beordrades in.
Jag väntade i det längsta med att ta mig till Centralstationen, ville att upploppet skulle ha lugnat ner sig. Och det hade det. Gun och hennes man erbjöd sig bussigt nog att följa med mig. Promenaden genom ett folktomt och soligt Göteborg kändes lite annorlunda. Vägarna var avspärrade och bil- och spårvagnsfria. Ovanför oss brummade helikoptrar. I tågkupén trängdes jag med en småskolelärare från Västerås, en teaterpedagog från Örebro med dotter, en Stockholmska som jobbade på Barncancerfonden tillsammans med en pizzaätande dotter och Alexandra Charles med make. Det blev ett familjärt samtal kors och tvärs i kupén. Det var nog bara jag som var lite hemlighetsfull och slank av i lilla lugna Laxå. Det skulle bara veta vilken celebritet som de suttit bredvid.
Till sist ett litet collage från fredagens sköna utflykt med min syster och hennes hund till vackra Styrsö. Skönt att passa på att andas litet havsluft när man ändå är på kusten!
Imorgon far jag åt andra hållet. Då bär det av till Stockholm!
Adjöken!
4 kommentarer:
Tänkte på dig när radion larmade om bråk mellan huliganer från båda sidorna. Skönt att det gick bra för men nog är det sorgligt att det blev som det blev med allt bråk.
epsilon: Det är hemskt att dessa får förstöra så mycket för andra. Det blev inte lika illa som jag befarade, men men den förväntan jag kände inför bokmässan förbyttes till oro. Lättad att lämna detta bakom mig, men glad över att det gick så bra på mässan.
Hoppas att du snart mår bättre!
Så skönt att det blev en bra och lugn bokmässa för dej och Gun. Jag har läst nästan hela boken med stor behållning. Hälsningar Karin / Dubai kapitlet
Hej Karin!
Så kul att få en kommentar av dig. Roligt att du gillar den. Är du månne själv med i boken?
Skicka en kommentar