Festlig söndagseftermiddag

Lilla Hjärtat tog emot i rosa tyllkjol, grön dinosarietröja och ett tjusigt diadem. Den ömma modern hade bakat en vacker tårta som matchade den lilla prinsessan perfekt. Tårtan var inte bara vacker, den var utsökt god också. Det tyckte mormor, morfar, moster, farmor, farfar och farbror och lät sig väl smaka.
Farfar vill ha en spelkompis, så Lilla Hjärtat fick en rosa gitarr av honom. Den spelade hon på oavbrutet. Bäst gick Imse Vimse Spindel. Mormor hade mycket lägligt presentat Lilla Hjärtat med en sångbok med just den visan. - Du får ta med dig din rosa gitarr när du kommer till oss nästa gång, sa jag. - Det vill jag gääärna och jag tar med mig hela familjen, svarade Lilla Hjärtat belevat.
Efter kalaset blev det bio på hemmaplan. Ingen av mina väninnor hade möjlighet att hänga med, så Maken "offrade" sig. Vi såg "Niceville", "The Help" är den engelska titeln. Tyvärr fick vi se filmen i fel format de första tjugo minuterna. Människorna var korta och tjocka och de amerikanska bilarna var väldigt långa. När formatet blev normalt, kunde jag koncentrera mig på handlingen. Filmen handlade om de färgade hembiträdena och deras villkor hos de "fina" familjerna i Jackson. Svårt att förstå att det var så här illa för bara några årtionden sedan. Förresten, så här illa är det säkert fortfarande på många håll. Filmen var varm, rörande, sorglig och rolig på en och samma gång. Kul att återse femtio- och sextiotalsmodet! Gå gärna och se filmen!

En spaning

Det är söndag och det är vintertid. Jag skulle ju kunna sova på söta örat, men klockan var inte mer än sex förrän Katten väckte mig med ihärdigt jamande.

Nu har hon fått sin mat och gått ut i den ljumma morgonen.

Har ni tänkt på att det är flera saker man gjorde förr, som de flesta inte gör idag. Den yngre generationen kanske inte minns, men jag tänker på att:

• varje fredag tog man ut mattorna och piskade dem på piskställning
• varje morgon skakade man sängkläderna genom fönstret innan man bäddade
• när det blivit hål på strumporna stoppade man dem med silkesgarn (inte i sopsäcken)
• när man var förkyld snöt man sig i bomullsnäsdukar

Det finns säkert fler företeelser som verkar ha försvunnit ur vårt moderna liv. Vissa människor fortsätter förstås att göra som man alltid har gjort. En till mig närstående person använder bomullsnäsdukar och sparar på så sätt miljön genom att det går åt mindre papper.

Idag blir det kalas på eftermiddagen. Det blir rapport på det!

Ha en riktigt skön söndag!

Närke i höstfärger

Det blev en liten utflykt idag utrustade med kameror och termos. Det gäller att fånga höstfärgerna innan snön täcker över det hela. Ser ni var vi har varit?

Veckan som gått

Det är lördag morgon och jag kan se tillbaka på en innehållsrik vecka. Dagarna har varit fyllda med jobb. Jag jobbar mot klockan för att hinna bli klar i tid med manualer till produkter som snart ska "sjösättas".

Kvällarna har varit fulla med aktiviteter. På tisdag kväll var jag och Pe på Bokens Dag, som jag skrev om i det förra inlägget.

På onsdag kväll ordnade FN-föreningen och SKUT ett gemensamt och försenat firande av FN-dagen. Karin, föreståndare på förläggningen för ensamkommande barn, berättade om det relativt nya hemmet, Ester. Med sig hade hon två charmiga killar som på några få månader lärt sig svenska så bra att de kunde berätta och skoja om sitt nuvarande liv. Efter kaffe och smörgås berättade Lisa om Dubai, där hon bott med sin familj i tio år. Den skandinaviska kyrkan är en trygg samlingspunkt för alla nordbor som verkar i området. Det blev en toppenkväll. När jag åkte hemåt hade jag sången Jag hade en gång en dröm ringande i öronen. Den sjöng vi alla till Makens ackompanjemang. Att jag dessutom vann en kladdkaka i ett brödlotteri försämrar inte saken.
I torsdags förlade vi ett avdelningsmöte till Tiveden. Vi passade på att hälsa på en nybliven pensionär och äta lunch med honom. Han bjöd på en god efterrätt med blåbär och honung från egna bin. Hunden Ronja var uppspelt. Hon uppmanade oss alla att kasta pinnar till henne och till slut kastade hon sig själv i den kalla sjön.

Nej, nu ska jag sätta på kaffet och ta in tidningen.

Ha det gott!

En litterär salong

God morgon!

Yngste sonen Pe och jag unnade oss en trevlig tisdagskväll. Efter en Triss-i-Mix på Shanghai sällade vi oss till den långa kön utanför Club 700. Vi behövde inte köa länge utan kunde snart bänka oss framför varsin landgång. Som tur var skulle vi vänta till pausen med att hugga in på den. Jag var alldeles för mätt. Men den lilla söta damen vid min sida kunde inte vänta utan började nagga sin landgång i kanten.

Den stora lokalen var helt fyllt med publik när Martin Dyfverman äntrade scenen tillsammans med fyra författare: Linda Olsson, Håkan Nesser, Helena von Zweigbergk och Markus Lutteman. Sedan fick vi njuta av ett fyra timmar långt samtal kring skrivandet i allmänhet och om deras böcker i synnerhet.

När Martin Dyfverman frågade Linda Olsson om det fanns någon som inspirerat henne att börja skriva, så pratade hon med värme om sin lärare Erik Edlund. När det visade sig att läraren satt i publiken, fick han en varm applåd. Vi är så glada och tacksamma att han uppmuntrat Linda att tro på sig själv och skriva. Annars hade vi kanske vi gått miste om hennes vackra romaner.

Inspirerade och nöjda gick Pe och jag ut i den mörka höstkvällen, ivrigt samtalande om våra intryck. Detta var andra gången vi gjorde sällskap till Bokens Dag, som gjort ett fem år långt uppehåll. Vi får hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång, för detta vill vi göra om!

Höstpromenad

Efter lökplanteringen igår eftermiddag tog min väninna V och jag en skön promenad i omgivningarna. Det gäller att passa på när solen skiner och när man är ledig. Carpe diem!

Nästäppa och täpparbete

Jag har precis varit ute i täppan och månat om växterna inför vintern. Klematisen har fått en ny spaljé att klänga på, vresrosen Charlie från Canada har fått lite uppluckrad jord runt fötterna, den finska, vita rosen har blivit befriad från efterhängsna ogräs. Upptäckte att den gula vivan blommade för fullt. Hon trodde nog att det var vår.

Igår köpte jag ett antal lökar för halva priset, som jag ska peta ner i jorden. Ja, jag vet att det är sent. Det skulle jag ha klarat av för en månad sedan.
Under veckan som gått har vi lunchfirat en makedonsk lillasyster, som fyllt år. Det är alltid trevligt med en guldkant på vardagen.

Jag har dragits med förkylning, men stretat till jobbet ändå. Hoppas att jag inte smittat mina arbetskamrater bara. Lilla Hjärtat gav mig en blöt puss till avsked förra söndagen. Den var ljuvlig, men förmodligen giftig.

Nästa vecka, på tisdag kväll, väntar kulturell utflykt med yngste sonen. Det ser jag fram emot.

Ha en riktigt bra vecka!