Det är insidan som räknas - tårtan man vill blunda för

Dottern önskade sig en prinsesstårta, men när pappa Joy kom till tårtbutiken fanns det inga vanliga rosa tårtor kvar. Vad som stod till buds var en makaber Halloween-tårta, som man fick äta med slutna ögon. Men då smakade den som en prinsesstårta, mycket gott.

Vi passade på att fira Lilla Hjärtat idag, fast födelsedagen inträffar först på tisdag. Hennes lilla kusin var med på kalaset, men fick banangröt istället för tårta.

Farfar förärade LH en synt, så nu kommer det att bli musik för hela slanten. Hon verkade redan taggad och funderade på en egen komposition.

Maken (Farfar) och jag körde hemåt mot solnedgången, som var praktfull. Vindsnurrorna avtecknade sig mot en orange himmel.

Väl hemma åt vi så småningom upp godiset vi skaffat utifall vi skulle bli gästade av spöken, häxor eller oknytt. Något sådant dök aldrig upp på tröskel. Så nu får man väl magknip.

Imorgon blir det två körkonserter och ett Andrum!

Ha det!

Strövtåg i hembygden

En dag till med det välsignade höstljuset. Maken och jag gjorde en tur runt i de närmaste omgivningarna på förmiddagen med våra kameror i högsta hugg. Så lugn alla som sett två mörkklädda personer med kameror röra sig i området. Det var bara vi!

Solen står lågt på himlen och skapar reflexer och skimmer. Här är ett porträtt på solen.

Ha det så gott!

Fånga dagern!

Äntligen visade sig solen efter att ha gömt sig bakom tjocka gråa moln i veckor. Puh! Kameran fick följa med när jag hade ärenden på byn. "Fånga dagern"!!

Glad biskop och sur strömming

Helgen har kommit och gått. Det har varit ett riktigt höstrusk med inslag av snö i det kalla regnet.

Barbro och jag har varit i Lerbäck på Rådslag och fick tillsammans med femtio andra engagerade människor peppning inför Svenska Kyrkans julkampanj. Biskop Johan var med, en genomtrevlig och glad man.

Sedan har det varit "surströmmingsskiva" hemma. Fast det är tveksamt om det blir någon mer gång för debutanten H. Som tur var hade jag varit förutseende och gjort en broccoli- och baconpaj som alternativ. Själv har jag fått lära mig tycka om den fisken. Är man gift med en norrlänning, så är man.

Man tager vad man haver

Det är en osedvanligt grå dag idag. Tur att lönnlöven glöder och skapar lite färg på tillvaron.

Jag tittar över muren till den gamla kyrkogården, den roligaste platsen i byn enligt norrmannen.

Idag har vi lagat mat som på 1800-talet. Man tager ett dussin vaktelägg och kokar dem i två minuter.
Sedan tar man in en stor ruska grönkål från landet, rensar den, kokar och blandar med buljong. Och låter koka igen.

Soppan avnjutes med vaktelägg, en klick turkisk yoghurt och en salamiskiva. Gott, gott!

Kulörta lyktor

Uppe t v: Henry med döttrarna till en f.d. bandmedlem, uppe t.h.: Ingeborg "Pösa" gestaltas av Anna-Greta, Nere t.v.: Våra väninnor hemma i köket, nere i mitten: spelarhustrun A med syster från Kungälv i samspråk med makarna O, nere t h: Sven och Viola tar sig en redig svängom under kulörta lyktor

Helgens fester har övergått i grå vardag. Dimmolnen hänger tungt över marken idag. Ännu sitter de flesta löv kvar på grenarna och fågelskaror kalasar vilt på rönnbären i dungen bakom huset.

Själva hade vi kalas både hemma och borta. Våra tyska väninnor lyste upp köksbordet på lördagskvällen och på söndag lunch hade vi kärt besök av Lillasyster L och hennes man K-O. De bevistade den femte föreställningen om Adolf Vestlunds orkester, som hölls på Casselgården inför en skaplig mängd besökare.

Stämningen var hög och dansarna röjde på dansbanan. Maken glänste med sitt gitarrsolo på scenen och jag bjöd upp kommunalrådet till en svängom.

Äntligen har jag läst ut en synnerligen lättviktig romantisk roman och nu längtar jag efter något intressantare. Denna hög väntar på sängbordet men jag tror att jag börjar med en bok jag lånat, "En linje över Kina".

Men först väntar höststädningen i trädgården.

Au revoir!

Mat och Musik

Jag plockade in årets sista rosor och fyllde ut med krusigt grönkål från landet. De gula söta rosorna kommer från en krukros som jag fick av Joy som Morsdagspresent 2015. Den har glatt mig länge.

Ikväll väntar vi gäster, våra tyska väninnor kommer äntligen på middag. Bordet står dukat och maten är till hälften redan tillagad. Det vankas avocado med räkor och rom, laxgryta à la Sussi med ris till och sedan blåbärspaj med vispgrädde.

Igår spelade Maken och hans gäng showen om Adolf Vestlund igen. Det var en mycket trevlig och lättsam stämning i NTO-lokalen i Finnerödja. Herrarna i bandet var snofsigt uppklädda i svart kostym, vit skjorta och fluga, utom trummisen som hade slips. Sångerskan hade en läcker hallonröd klänning och svarta pumps. Jag tillhörde kökspersonalen och var klädd som den anstår en uppasserska från 50-talet. Bandet spelade gamla örhängen och dansare svängde om på dansbanan under kulörta lyktor. I pausen serverades kaffe och hembakt bröd. - Dagny, kom hit och spill! Imorgon upprepas proceduren, men nu på Casselgården i Laxå.

Ursprungsorkestern på affischen, Adolf till höger. Trummisen har slips.

Sen kan jag ju inte låta bli att lägga till Dagens Barnbarnsbild. I onsdags fick vi lite kvalitetstid, Em, Lilla Lila och jag. Shopping och lunch.

So long!