Tjejerna kallar mig Mamma, inte så konstigt eftersom min mässpremiär var 1985 och sedan har jag stått där bakom receptionsdisken vart fjärde år, då det är dags för denna gigantiska Svetsolympiad. För mig har dessa mässtillfällen varit höjdpunkter, då man känt energi, samhörighet och stolthet över sitt företag. Men naturligtvis är det en massa jobb och stress bakom detta också. Jag känner av att jag är äldre och fortare blir trött.
Om knappt två veckor är det dags att flyga ner till Tyskland. Men vi är beredda. Låt kunderna komma!
4 kommentarer:
Vad kul M! Önskar jag kunde vara där med dig! Kram/E
Åh, vad kul (och jobbigt)! Lycka till önskar en som varit med fast bara en gång :)
Smörblomman: Det önskar jag också. Det har alltid varit härligt att jobba och vara tillsammans med dig!
Och hej, Miss Jones! Du och jag har ju också kämpat sida vid sida och haft roligt dessutom. Ha en skön söndag, vännen!
Skicka en kommentar