Minnen från Barnträ

Här kommer ytterligare en liten glimt från det förflutna. Det här är lekskolan eller barnträ som vi sa på den tiden. Jag står som tvåa från vänster och bredvid står min bästis Sussie. Flickorna i hängselbyxor var systrar och hette Agneta och Ingegärd.

Fröken hette Kerstin och var från Kalix. Hon hyrde ett litet rum i min familjs villa tills hennes fästman Ralf kom flyttandes efter och de gifte sig och skaffade en egen lägenhet. Jag tyckte liksom att jag hade en liten fördel av att fröken bodde hemma hos mig, så jag sa malligt till de andra flickorna att: - Fröken tycker mest om mig. Men Fröken hade hört mitt uttalande och grep snabbt in: - Nej, jag tycker lika mycket om alla barnen! Man ska inte förhäva sig.

Men jag förhävde mig lite grann i alla fall. Jag var längst i gruppen och fick vara Lucia och till sommaravslutningen fick jag ikläda mig slöja och vara Sommarvinden. Flickorna var blommor och hade blomhattar i pastellfärgat kräppapper och pojkarna var fåglar som satt i träden och "kvittrade", ganska högljutt och oskönt. Men jag tog min uppgift på allra största allvar och svävade på så vackert jag kunde.

Nu den kommit har den första sommarvinden.
Över ängarna hon far.
Smeker alla de små blommorna på kinden.

Nästa rad har trillat bort, men finns att återfinna i den orangefärgade sångboken Nu ska vi sjunga. Var har jag nu lagt den?

Jag blev påmind om de gamla sångerna i helgen. Isabelle och hennes pappa hade en CD-skiva full med barnsånger, så som: Kasper och Jesper och Jonatan, Hipp Hurra för Bamsefar, Krakel Spektakel och alla de där. Då väcks minnena och man blir som barn på nytt. Joy tyckte att barnvisorna från förr hade något tuffare texter är dagens. T ex: Alla vi hatar blekansikten, alla! Alla de ska för våra pilar falla! Ugh!

Nej, nu ska jag gå och göra något nyttigt. Marsch pannkaka!