Fotot längst ner till vänster har Velika Mindeva tagit. Annars är det mina foton. |
Marknadsdag i Sannerud, det vill man inte missa! Vi kom iväg, fast lite sent, Ve, Maken och jag. Det bästa med marken är att man träffar bekanta, både gamla och unga. Jag träffade lilla Stina, 4 månader, för första gången. En annan bekant var den gröna Anglian som stod parkerad på SprängarHelges gräsmatta. En sådan var pappas första bil, bilen som farmor kallade Drömbilen.
Gomorron! Maggan fem år har sovit gott i Drömbilen. |
Den hade tygtak, så när det regnade fick jag sitta i baksätet med regnkappa och sydväst. På bilden ovan har pappa spänt upp ett skyddande tak över bilen ifall det skulle regna på natten.
Maken fick sina lakritsremmar och Ve sina marknadskarameller. Jag köpte en gardinkappa för 30 kronor. Vi drack gott kaffe och åt äppelkaka i solen och allt var precis som det ska vara en marknadsdag i Sannerud.
4 kommentarer:
Grön Ford Anglia var vår första bil också. Jag var fyra eller fem när vi köpte den. Minns så väl hur jag åkte runt som en vante dör bak i alla svängar...
Vi har mycket gemensamt, du och jag, Bloggblad.
Måste vara opraktiskt med en bil som läcker när det regnar! Det var tydligen inte din mamma som var med och bestämde vilken bil som de skulle ha.
Marknader är alltid trevliga just för att man ofta träffar vänner och bekanta där.
Kram från Ingrid
Musikanta: Trevligt att tänka att folk har träffats så här i generationer. Förr i tiden väntade man att göra sina större affärer tills det blev marknadsdags, istället för att åka till shoppingcentran som vi har idag.
Skicka en kommentar