Bussigt värre!

Liten buskros

God morgon!

Sovit gott? Det har jag, trots surströmmingskalas med Maken igår kväll. Mandelpotatis, finhackad rödlök, tomater, tunnbröd, Västerbottenost och så surströmmingsfiléer! Det är mumma för en Västerbottning som Maken. Jag har kommit att gilla det också, men det räcker med en gång per år.


 

I förrgår var det dags för en ny bussresa, den här gången bara över dagen. Det var ESAB Seniorernas medlemsresa som i år gick till Arvika. Jag var en av arrangörerna och hade hand om anmälningarna. Fyrtioåtta glada anmälde sig och det var spännande att se om alla kom i tid till den tidiga avfärden. Men det gjorde de, trots att tiden ändrats till en halvtimme tidigare än vad vi först gått ut med.

 

Bussfika i morgonsolen

Den största behållningen med en sådan här resa är att träffa sina gamla ex igen!



Guiden David var suverän!

Hos en storkund till vårt företag blev vi mycket väl mottagna. De har många besök under året, men en sådan här stor grupp hade de inte haft tidigare. De ställde upp med guider, några var pensionerade entusiaster, och vi fick en otroligt fin visning av välordnade verkstäder. Imponerande.

Ärtan T tittar in till Oscar.

De har ett museum, där även vårt ESAB har fått en hörna. Här ovan har man inrett ett kontor så som det såg ut när vår grundare Oscar Kjellberg satt vid skrivbordet.



 

Oppstuhage

På eftermiddagen erbjöds resenärerna en besöksbuffé. Man kunde välja mellan besök på Rackstad Museet, Fordonsmuseet eller Klässbol Linneväveri - eller kanske alltihop. Själv hamnade jag på Rackstad först och fick en fin visning av Christian Erikssons bostad Oppstuhage, dit han flyttade med sin undersköna parisiska Jeanne. Hon var som en orkidé i en potatisåker, sas det.

Målning av Gustaf Fjaestad

Gustaf och Maja Fjaestad bodde också i Oppstuhage och ingick i den s k Rackstadkolonien.

Foto: C Swenson

Maken följde med de som ville titta på andra skönheter. Här blänkte det i krom och lack.

Eftermiddagen avslutades på Klässbol och på Kaffekvarnens uteservering. Några hade fyndat vackra linnedukar från väveriets bod, men jag tyckte att jag hade skåpen och byråerna fulla med dukar här hemma. Svärmor var ju en duktig väverska och jag har fått ärva.

Nu dröjer det bara drygt två veckor till nästa busstur, då min barndomsbästis och jag ska resa till spa med buss och båt.