Rapport från Körsbärsdalen: På gator och torg

Bilder från Perpignan utom bilden längst ner till höger som visar PO66s terass där vi åt alla frukostar.

Det regnar ute och lönnens löv har börjat rodna. Det är höst i Sverige. Då är det skönt att tänka tillbaka på hur det var bara för en vecka sedan, knappt, när jag trampade på fransk mark. Då gassade solen över marmorgatorna i Perpignan.

PO66 och jag tog bussen in till staden, bara 1 Euro för bussbiljetten. Skönt att slippa trafikträngsel och parkeringsletande. Butikerna reade ut sommarkläder, men det blev ändå inte mycket handlat. Två blusar samt lite smått och gott till barnbarnsflickorna blev resultatet.Utanför det vackra varuhuset Fnac med sitt glastak träffade vi på PO66s vänner, både tvåbenta och fyrbenta.

Folkfest i Céret på lördagsmarknaden. Längst ner till höger njuter jag av musslor i Amelie les Bains.

På lördagarna är det stor torghandel i den lilla staden Céret, så även förra lördagen. Vilken folkfest! Skuldra vid skuldra, i alla gränder, på gator och torg, står marknadsstånden. Det dignar av allehanda varor. Jag tror du kan hitta det mesta här: blommor, ballonger, frukt, grönsaker, ost, honung, bröd, kantareller, fisk, kött, kläder, smycken, skor, keramik, husgeråd, godis, kryddor...

Här finns ett bra svampställe!

Mitt i trängseln går en skrammelorkester, som låter mycket men kanske inte så rent. Musikanterna är i alla åldrar och format. Gemensamt är att de har klätt sig i rött och vitt. De utstrålar livslust och glädje. Det dunkas på trummor och blåses i bastuba och klarinetter.

Efter inköp av en gammal fotsvettsdoftande ost från Bethmale, drog vi oss undan till den lilla staden Amelie Les Bains. Där, vid ett litet torg under platanerna, finns en restaurang Le Poivre Vert, som serverar goda Moules frites. Så det fick bli den sista lunchen på denna fransyska visit.