Utflykter i närområdet samt en obehaglig upptäckt

Ikväll är det precis en vecka sedan jag lämnade Frankrike. Här hemma är det definitivt mer höst, men vissa dagar skimrar mer än andra ändå.

Örebro Slott gonade sig i höstsolens sken

Lilla Lila och mamma Em på träbron till Rynningeviken, Lilla Lilas klara blå ögon ser fascinerat på omvärlden, Naturens Hus hade en god fisk- och skaldjursrätt som dagens lunch, Yes!! Gäss!!

Igår var det en sådan dag! Efter ett optikerbesök i La Stada träffade jag min vackra sonhustru och Lilla Lila vid Rynningeviken, en flik av Hjälmaren. Där var det inte bara vi som träffades utan en stor skara gäss hade upptaktskonferens inför sin höstresa söderut. Lilla Lila var glad och nyfiken på alla spännande ljud.

Torsdagen började med regn och blåst. Kompisen T-S och jag hade bestämt oss för att ta det lilla Kinnekulletåget ner till Lidköping. Sagt och gjort. Vi passerade stationer jag aldrig hört talas om förut: Torved, Äskekärr, Österäng ....

Silverknoppen, T-S på Rörstrand, utställningen, vedungsbakad lax på Cyrano och jaktslottet på torget

När det tog i och blåste och regnade som mest satt vi i lugn och ro på Rörstrands Café och drack kaffe och mumsade på en Läckökringla som vi delade på, eftersom den var så jättestor. Sedan tittade vi på den vackra utställningen av porslin från alla tidsåldrar.

När solen tittade fram igen gick vi ut i den söta lilla trästaden. Vi träffade den charmerande ägarinnan till silversmedjan Silverknappen, som låg inrymd i Lidköpings äldsta hus. Här var verkligen någon som älskade sitt jobb och som smittade av sig med sin entusiasm. När det var dags att resa hem igen, några mat- och fikastopp senare, var vårt tåg inställt p g a att träd fallit över spåret. Efter många om och men kunde vi i alla fall ta oss vidare till Mariestad med tåget och där väntade en buss som fått rycka in på kort varsel. Busschauffören hade precis kört skolelever som varit vid en kolmila, så bussen var väl inrökt.

Igår morse fick jag en liten obehaglig överraskning. När jag kom ner i köket i skumrasket för att sätta på kaffebryggaren, låg något mörkt och stort på golvet.

En dammig, död groda! Hur i allsin dar hade den kommit dit? Den låg inte där kvällen före. Och någon katt har vi ju inte heller kvar som skulle kunna ha släpat in den. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag inte skrek högt.

Idag ska jag städa huset och sedan hjälpa till att producera en föreningstidning.

Trevlig helg!