Idag har vi fått köksfläkt och imkanaler rengjorda. Förr i tiden var det sotarna som kom hem och rensade rören, men denna gång var det en kille med utpräglad norrländsk dialekt som ringde och bokade in sin ventilationstekniker för jobbet. Men innan han kom, klockan 8 i morse, var vi tvungna att bana väg till ventilerna i klädkammaren och grovköket.
Jag har funderat över att det är många sysslor som man inte längre gör, men som man gjorde i min barndom:
- Mattorna togs ut och piskades med piskkäpp över piskställningen.
- Sängkläderna vädrades och skakades genom fönstret varje morgon.
- Strumporna stoppades med stoppgarn när det hade blivit hål på dem.
- Mamma la locktången av gjutjärn på spisplattan och lockade (svedde) sedan håret på mig som på den tiden var spikrakt. Minns än idag lukten av bränt hår.
- Som tonåring rullade jag upp håret på hårda papiljotter och "sov" sedan med dem i. Inte skönt!
- Man använde näsdukar av tyg, som tvättades och ströks och las tillbaka i byrån. Vissa har fortsatt med detta, sparar kanske några träd i skogen.
Någon som känner igen sig? Jasså, inte det!
4 kommentarer:
Här har du en som fortfarande använder tygnäsdukar. Tycker att det liksom känns bättre än pappers. Fast kanske inte så hygieniskt.
FåiH: Det är ju ett väldigt hanterande med tygnäsdukar: min man använder det och det är jag som lägger dem i tvättkorgen (nyper försiktigt i ett hörn), senare i tvättmaskinen, hänger till tork, stryker, viker och lägger in i byrån. Om och om igen.
Jag erkänner. Tyvärr känner jag igen mig i dina rader. Ibland blir jag rädd för mig själv. Fast oftast tycker jag det är bättre att skratta åt fadäserna.
Får jag välja tar jag hellre en tygnäsduk. Näsan tål fler snytningar innan den blir "sårig".
Decemberkramar från ett grönt Skåne
Bosse: Skönt att veta att det inte bara är jag som virrar. Här har det lagt sig ett vitt täcke. Får se hur länge det ligger kvar. Kram
Skicka en kommentar