I morse lämnade vi in min bil till verkstaden och på hemväg tog vi svängen genom vår lilla stad. Det ryckte i mitt avtryckarfinger när jag såg så fint man rustat på torget. Bilden på stationshuset är tagen i januari 2015, då marken var täckt av ett fint lager snö. På den mittersta bilden ser man i änden av Tavernagatan hur en lyftkran sätter byggelement på plats på utbyggnaden av Ramundergården.
I år har vi nog varit extra tidiga med att hänga upp adventsstjärnor och ställa fram adventsstakar. Maken har hängt upp ljusgirlanger lite var stans i trädgården redan flera dagar innan första advent. Men oj vad man behöver ljuset nu.
Jag har varit med och stöpt ljus i källaren på Casselgården också, ljus som vi ska sälja på julmarknaden till förmån för utsatta barn i världen.
Man har inte roligare än man gör sig. Igår åkte jag och tog en influensaspruta på Vårdcentralen. Väntrummet var fullt med trevliga människor att prata med. Vi gick in på löpande band och fick sedan ta igen oss i tio minuter medan sprutan verkade.
I onsdags kväll gick jag och en bekant på ortens biograf och såg Mordet på Orientexpressen. Det mäktiga ångloket tuffade genom storslagna landskap medan den klurige Hercule Poirot löste ett nyss utfört mord. Härligt att sitta i biosalongen och låta sig flygas högt över Istanbuls myllrande stadsliv och ut över dalar och höga berg. Vacker scenografi och tidstypiska kläder och attiraljer är en njutning att titta på. Annars var väl skeendet lite "stolpigt".
Avslutar med en rolig felsägning av en för mig närstående person som sa: Den där hade inte alla hästarna i lådan, när han menade att personen inte var den vassaste kniven hemma. Det fanns kanske för många tomtar på loftet? A pro på den snart stundande julen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar