Allt sedan mina kära barnbarnsflickor var hos oss har ett litet sprött larm ringt halv fyra på eftermiddagen och halv fyra på natten. Ljudet har hörts i mitt "datarum" tillika gästrum. Jag har gått omkring och lyssnat i alla väderstreck men det har varit omöjligt att förstå varifrån det har kommit. Maken kunde inte hjälpa mig. Han kan inte höra ljudet alls, det ligger på fel frekvens.
 |
| Det var klockan till vänster som ringt två gånger per dygn ( i en timme i sträck) under tre veckor |
Jag letade och letade. Till slut tömde jag alla lådorna i min lilla byrå och ställde fram de små reseväckarur jag hittade. Precis för en kvart sedan började det ringa igen. Men det var inte någon av de fyra uren jag hittat som ringde. Nej, nu sjuttsingen skulle jag få stopp på oljudet. Jag drog fram en låda under sängen och nu hördes ljudet plötsligt klarare. Och där, äntligen, låg det lilla uret och larmade. Puh, vilken lättnad när jag efter tre veckor kunde få tyst på eländet. Tjejerna har säkert lekt affär och sålt klockor för glatta livet och lyckats ställa en av dem på väckning.
Oljudet förde det goda med sig att jag fick rensat i de spännande byrålådorna. Nu får man väl hoppas att det börjar ringa någonstans inne i den stora klädgarderoben. Den borde nämligen rensas rejält, den också!
1 kommentar:
Haha! Det var kul. Jag glömmer bort min extraklocka ibland, som jag ställt på 05.50 de gånger jag åker till Linköping med 7-bussen... Då blir inte maken glad när det är felringning. Ska jag upp, accepterar han förstås ljudet och somnar om.
För många år sen hörde jag också som du, ett svagt pipande varje eftermiddag. Jag kunde inte lokalisera det trots idogt letande. Det pep varje dag tills batteriet dog, och efter lång tid hittade jag nån sån där liten reklamklocka i en låda bland gamla dukar i en byrå i vardagsrummet. Det var på den tiden jag hörde alla små pip. Nu skulle jag inte ha hört det.
Skicka en kommentar