Du saknas mig

En vacker dag i maj blev den sista för dig, Elsie. Du fick uppleva många dagar under dina dryga 99 levnadsår. Tråkigt nog präglades de två sista åren av pandemin och minskande sociala kontakter. - Jag brukar inte känna mig deppig, sa du, men den här coronaperioden är tung. 

Du har betytt mycket för mig och mina systrar och inte minst för pappa, som fick glädjas åt ditt sällskap i tjugo år sedan mamma gått bort i cancer. När pappa Olle låg på sjukhuset och inte hade långt kvar fanns vi där runt hans säng, alla fyra. 

För ett år sedan intervjuade jag dig och skrev ett blogginlägg om ditt liv som prästdotter, småbarnsmamma och lärare. 

Tack, Elsie, för allt som var du; din klokhet, din humor, din tåga, glimten i ögat och alla stunder av småprat vid ditt köksbord.