- Nu kommer jag och tar dig, farmor! Säger Lilla Hjärtat och ser farlig ut. Idag har vi busat, bakat sandkakor, diskat, gått omkring i farfars skor, sovit middag, och tittat på prinsessbröllop:
Jag fotade av TV-bilden just när Victoria ger Daniel en blick till brädden fylld av kärlek. Här har det sagt klick ordentligt!
Jag är så lycklig, så lyckligt lottad. Ikväll känner jag sådan tacksamhet för all vänlighet och omtanke som omger mig.
Vilka vackra sommardagar vi har haft nu i veckan. Samtidigt läser jag om det infernaliska ovädret i Provence och kan inte riktigt fatta hur det kan bli så häftigt.
Ikväll blev det ett besök i den lilla hamnstaden söderöver. Jag och mina väninnor festade på våfflor och glass. Vi har som tradition så här års att besöka Café Källarvalvet och sitta på deras uteservering.
Imorgon ska ett regnväder dra in över landet, så det lär inte bli något utesittande då. Man får passa på att njuta av varje solglimt medans den varar.
En söndag är snart till ända. Bakom min rygg snusar Lilla Hjärtat i sin spjälsäng. Hon har fyrtio graders feber visade termometern nu ikväll. Hon har fått en "supp" Alvedon, så jag hoppas att den kommer att hjälpa till att få ner temperaturen.
Joy och Lilla Hjärtat satt i soffan när jag kom hem. Det blev god lunch som farfar snodde ihop och sedan en skön eftermiddag i trädgården. Lilla Hjärtat undersökte plommonträdets bark mycket noga och plockade bort lava med sina små nypor.
Efter hennes middagslur festade vi på våfflor med grädde och körsbärssylt på baksidan.
Idag har vi traditionsenligt firat Nationaldagen i Porla, den lilla platsen som en gång i tiden var en betydande brunnsort. Socitetshuset, brunnsbyggnaden och Slottet vittnar om fornstora dagar.
Som vanligt marscherade Laxå Blåsorkester och Hemvärnet fram med fanan till platsen framför Emilia-kapellet. Som vanligt gol göken och solen lyste på björkarna.
Och som vanligt sjöng Mullhyttans Bygdekör Sverige är mitt hem på jorden, Sveriges Fana, I denna ljuva sommartid och Sommarpsalm. Kören har inte haft någon verksamhet sedan Advent 2009, men takterna satt i. 
Min andra systers son, O, är också ute och reser. Han tillbringar några dagar i Verona. Att döma av meddelanden på Facebook har han det riktigt trevligt.
När jag cyklar till jobbet dessa dagar njuter jag av syrendoft och fågelsång. Fruktträden blommar, körsbärsträden har blommat över men nu är det äppelblommornas tur. Jag älskar de knubbiga rosaröda knopparna på de knotiga grenarna. Nu har sommaren kommit!
Det här är synen som möter mig när jag kommit fram till jobbet: Den långa korridoren. Denna bild tog jag idag vid lunchtid och trots att det ser lugnt ut, så råder febril verksamhet bakom dörrarna. Förr i tiden gick dörrarna till arbetsrummen utåt. Det fanns också några sparkcyklar som användes ganska flitigt. Några arbetsplatsolyckor hände varje år när en sparkcyklist med full fart rände rakt in i en dörr som hastigt öppnades. Men inga dödsolyckor har dock rapporterats. Det blev nog flera LTI, ett uttryck som vår kära ledning använder flitigt: Lost Time Injury. Det vill säga att den drabbade medarbetaren inte kunde ta sig till jobbet dagen därpå.
Idag har vi tackat av dessa medarbetare: C och M. C har varit hos oss i 2,5 år och M i 24 år. Det är sorgligt att se arbetskamraterna troppa av, en efter en. Men vi får bara tacka för den tid vi har fått jobba ihop och önska lycka till med nya utmaningar.
