Jag - en månskensbonde

Jag stod länge emot. I månader rynkade jag på näsan åt inbjudningar att bli granne. Men till slut föll jag till föga och accepterade. Jag hade väntat så länge att vissa av mina nya grannar ledsnat och lagt ner.

Men sedan satte jag igång och blev så småningom en inbiten månskensbonde. Jag går upp tidigt och mjölkar korna. Jag skördar grönsaker och plockar frukt från mina fruktträd. Det är mycket tråkigt när skörden vissnar, så det vill jag undvika. Jag har skaffat mig en liten röd traktor som jag plöjer med, så numer nickar jag igenkännande när jag ser traktorer på Närke-slätten. Jag känner viss samhörighet.

Men jag blir aldrig någon storbonde. Småskalighet är det som gäller för mig i de flesta sammanhang. Även när det gäller den lilla restaurang som jag just har öppnat på inrådan av min svärdotter.

- Har hon blivit alldeles tossig, undrar ni nog vid det här laget. Och det kan man nog påstå, men min bondgård och min lilla restaurang finns bara i cyberspace. Jag är en farmarflicka och restaurangchef, fast bara på låtsas!

Dagen idag:

... ska vi på utflykt

Längs min väg och Gräsligt besviken

Klockan 7 imorse hoppade jag upp på min cykel och trampade nerför allén. Solen sken snett in mellan träden och det var ännu ganska kyligt i luften, bara tio grader visade termometern.

Nära jobbet ligger Dammen, idag ganska bra vattennivå. Ibland är den helt torrlagd och då ser det inte riktigt lika vackert ut.

Efter arbetsdagens slut hittade jag dessa krabater vid cykelstället. De väntade med hukande huvuden på sin mamma, som höll sig på behörigt avstånd tills jag avlägsnat mig. Inte tycker jag att dessa ungar är så söta, precis.

Det småduggade på hemfärden och jag hade knappt hunnit innanför dörren förrän ett rejält åskväder bröt ut med ordentliga knallar och hällande regn.

Imorse drog jag på munnen åt en insändare i Nerikes Allehanda: Signaturen Mycket Besviken skrev att trots upprepade påringningar hade Länstrafiken inte rensat bort ogräset i busskuren vid X-by. Och så var det inlagt ett foto på denna förskräckliga kur. Mycket Besviken hade betalat sitt busskort och krävde lite ordning. Tänk om det regnade och man skulle behöva ta skydd i kuren!

Ja, ja! Det borde finnas betydligt viktigare saker att bry sig om och bli besviken över än några grässtrån.

Tålamod, tålamod

Näe!! Nu är jag så aaaarghh på den förbaskade, tröga datorn. Det har tagit mig en timme och en kvart att komma hit till detta läge. Datorn är sysselsatt med en massa pyssel för sig själv och bryr sig inte ett skvatt om vad jag vill! Man kan få magsår för mindre.

Idag efter jobbet har jag varit hos frissan och fått en liknande frisyr som damen ovan, så här blev det:

Dagen idag:

... har bjudit på skratt kring fikabordet

... har solen lyst på eftermiddagen

... fick jag en väns förtroende

... har telefonen gått varm, festligheter på G

... har Agnes och Selma fått en lillebror

Tupplur och rena barnleken

Så här lugnt och fridfullt kan det vara ibland när Lilla Hjärtat hälsar på. Men för det mesta går det på högvarv. Igår plockade vi hallon, bakade sandkakor, blåste såpbubblor, spelade gitarr och sjöng Björnen sover, hälsade på grannarna, badade i badkaret ...

Dock är hon lite för ung för knappasken. När jag var liten sorterade jag gärna mammas knappar, la dem i olika färger och rader. Guldknapparna var den kungliga familjen, de stora bruna var pappor, de mellanstora färgade var mammor och de minsta var barnen. När Lilla Hjärtat fick hand om min plåtask med massor med knappar, så hamnade snabbt alla utspridda över golvet. Hon vispade med händerna, så att knapparna for åt alla håll. Men hon lekte väl att det var Stockholmare på Sergels torg.

Imorse vaknade Lilla Hjärtat halv fem, så nu börjar både hon och farmor bli lite trötta igen. Vi ska kanske försöka oss på en liten tupplur.

Det kom ett brev...

Det kom ett brev om sommarsäd,

om vinbärsbuskar, körsbärsträd,

ett brev ifrån min gamla mor

med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng

och mogen råg och blomstersäng,

och Han som över allting rår

från år till år.

Där låg i solen gård vid gård

inunder Herrens trygga vård,

och klara klockor ringde fred

till jorden ned.

Där var en lukt av trädgårdsgång

och av lavendel, aftonsång,

och söndagsfriden då hon skrev

till mig sitt brev.

Det hade hastat natt och dag,

utan att vila, för att jag

långt borta skulle veta det

som är från evighet.

Pär Lagerkvist

Visst är det roligt med riktiga brev som man får i brevlådan. Det är inte så vanligt nu för tiden. Igår kom ett långt brev från min bästis Sussie och det gladde mig mycket. När vi var barn och tonåringar var vi oskiljaktiga. Vi träffades som bäbisar på BB, eftersom det bara skiljer två dagar mellan oss. Våra familjer bodde nära varandra på Skogsvägen i Västerås, så mammorna träffades och bytte erfarenheter när det gällde spädbarn. Vi gick på samma kalas i hemmasydda eller hemmastickade klänningar och smakade sockerdricka för första gången. Det stack i näsan.

Efter några år flyttade min familj, först till Jakobsbergsgatan och sedan, när syster S kommit till världen, flyttade vi in i en egen liten villa på Norra Malmaberg. Snart kom Sussie och hennes familj flyttandes till samma område och sedan dess hängde vi ihop i vått och torrt. Vi gick i "barnträ", i småskolan, i blåvingarna, på mandolinlektionerna, på högstadiet i Skiljebo och på gymnasiet på "Fryx", sommarjobb på Sätra Brunn, alltid tillsammans. Det fortsatte med ett år i franska Grenoble och sedan med Sekreterarskolan i Stockholm, Lausanne och Brighton.

Hemma i hammocken: Syster S, Sussie, kusin T och jag.

Sussie var tärna på mitt bröllop, var med på "bröllopsresa" till Österrike och blev gudmor till min förstfödde. Det första riktiga jobbet hade vi också gemensamt, som sekreterare på Bahco i Enköping. Sussie tröttnade dock på sekreterarrollen och utbildade sig till lärare i Falun. I den röda trasiga boken "Mina vänner" skriver Sussie, 8 år, att hon vill bli mamma och barnträdgårdslärarinna. Hon blev mamma, till Ylva, och lärarinna, så drömmen slog in.

Nu är det lördag eftermiddag och Lilla Hjärtat slumrar i sin spjälsäng. Maken medverkar i ett hembygdsarrangemang nere vid hammaren. Jag ska precis gå ner och få mig en kopp kaffe och njuta av friden.

Fridens!

En helt vanlig sensommardag

Nog märks det att det blivit sensommar. Det är fuktigt i gräset och på cykelsadeln på morgnarna. Kvällarna mörknar tidigare och tidigare. Fåglarna kalasar på trädens röda bär. Framför allt märks det på att jag har börjat jobba igen.

Jag försöker hålla kvar sommarkänslan så länge som det går genom att utnyttja kvällarna. En kväll plockade jag kantareller igen. Det lyste gult under de risiga granarna, fast jag märkte att jag inte är ensam om svampstället längre. Igår kväll grillade vi och satt ute länge. Regnmolnen hotade, men tog en annan kurs. Rakt över våra huvuden var himlen blå.

Kalle Stropp satt på gården när jag kom hemcyklandes. Han satt snällt kvar tills jag hunnit in och hämtat kameran. Han verkade lite irriterad på en myra som passerade framför hans nos.
Dagen idag:

... skrev jag reservdelslistor

... lyssnade jag på Sommarprogrammet på P1

... gick Maken och jag på styrelsemöte

... åt vi färska, goda räkor

Sommarfest i täppan

Den här vackra kvinnan fyller jämt alldeles snart och bjöd på sommarfest igår. Hon var klädd i en klänning som tillhört hennes mormor, som var skådespelerska. Födelsedagsbarnet hade färgat klänningen röd, eftersom laxrosa inte är favoritfärgen. Hennes mormor skulle ha varit stolt över sitt barnbarn, elegant och en perfekt värdinna.

Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll på hembygdsgården. Roligt var också att jag vann frågetävlingen i Lena-kunskap och som första pris fick jag en kitschig (?) liten träask med Laxå-motiv och i den låg ett violett halsband.

Vid middagen satt jag bredvid en ny bekanskap som visade sig ha ett förflutet som mods i Västerås, mina hemtrakter. Vi hade mycket att diskutera och komma ihåg: - Minns du Stadsparken? etc, etc

Det var en mycket lyckad fest, förutom att lilla Tekla fick ett getingstick i ryggen och att Elin slog huvudet i dörrposten i en riktig stjärnsmäll.


Dagen idag:
... blir det jobb på museumet på eftermiddagen
... är det sista söndagen innan det drar igång igen