Skilda världar

Idag kom det ett vykort från solen. Det är vännen I och hennes M som är på semester i södra Frankrike. De bilar runt och har bland annat besökt lilleputtlandet Andorra.

Sedan får vi kontinuerligt hälsningar och bilder från en resa från andra sidan jordklotet, där U och A tar sig fram i flodbåtar och på djungelstigar. Ena dagen sitter de i långhus med den lokale hövdingen och är med om offerriter, den andra dagen befinner de sig mitt i en hektisk storstad och ser myllret från ovan från 280 m högt torn. Ryyys. Jag får svindel bara jag tittar på bilden.

Det är roligt att få hälsningar, speciellt som om jag nu ligger för ankar i höstens första influensa. Fick gå hem från jobbet igår med feber och hosta och ont i bröstet. Jag har mest slumrat och läst lite sedan dess.

Arbetskamraten T, som precis blivit mormor, föreslog att jag skulle pigga upp mig med en äggtoddy. Ingredienserna finns hemma, så det kanske det kan bli framåt kvällskvisten.

Nej, jag ska ta och vila lite till. Ha det bra, alla ni därute!

Där fick jag fikon!

Det var i fredags kväll som jag först noterade en besk metallsmak i munnen. Först trodde jag att det berodde på de "belagda" snacksen jag stoppade i mig. Men smaken hängde kvar. Allt jag åt och drack smakade plåt. Kunde det vara amalgam som löste ut? Eller en halsinfektion som spökade? Jag gurglade mig med SB12, men det blev inte bättre.

Så läste jag på kära Zuzettes blogg att hon hade råkat ut för samma sak och att företeelsen hette Pinjemun. Det kan man få om man äter pinjenötter som förvarats felaktigt i affären och härsknat. Zuzette bjöd i fredags lunch på en jättegod kycklingsallad med pinjenötter strödda över, mums!

Men nu har jag alltså pinjemun att läggas till mina blomkålsöron, min potatisnäsa och mina äppelkinder. Synd bara att jag inte kan tillräkna mig meloner och päronstjärt.

Pinjemunnen försvinner om 1 - 2 veckor i alla fall.

PS: Om ni, mina tyska väninnor, läser detta, så blir ni kanske en aning förvirrade över det svenska språket. Men det blir en bra övning.

Fyrklöver firade födelsedag

Här står ett födelsedagsbarn med famnen full av blommor. Ja, hon fyllde visserligen för ett bra tag sedan, men det har inte givits tillfälle förrän igår för oss i "tjejgänget" att fira henne.

Vi for in till La Stada, som låg och myste i kvällssolen. Patricierhusen och slottet speglade sig i Svartåns vatten.

I bottenvåningen på det gula vackra huset ligger en liten mysig krog och där hade vi beställt bord. Födelsedagsbarnet bjöds på mat och kvällen förflöt i trevligt samspråk. Vi måste ju uppdatera varandra vad som hänt haver sedan vi senast sågs. - Men vi vet ju det mesta om dig, sa C. Vi läser ju din blogg.

Vaknade fem idag igen, trots utekväll igår. Nu har jag bråttom in i duschen och vidare till en ny arbetsdag.

Hasta la vista!

Fest i Kapernaum

Det känns som om jag har varit med om något historiskt igår. Hela den pampiga, väldiga domen i Strängnäs var till bredden fylld med människor. Trumpetare och tubaspelare inledde med ledmotivet ur Star Wars. Sedan sjöng vi för full hals och med orgeln brusande under de höga valven. Det blev Pärleporten och Oändlig Nåd bland annat.

Under dagen fick vi delta i olika "workshops" och jag och min namne hade valt dels liturgisk dans och sedan gospel. Så roligt! Maria Nordenback, som ledde oss i gospel, fick det att svänga rejält och jag känner att det här skulle jag vilja fortsätta med. Lunch och kaffe intogs utomhus i solen under de stora träden. Jag passade på att prata med och köpa en bok av Jenny Berggren, sångerska i Ace of Base. Har jag tur så kommer hon till Bokmässan och Libris monter.

Och så avslutningen: Domen fylldes igen och en procession tågade in med biskop Hans-Erik Nordin i full ornat i glänsande guld och många präster och prelater. Biskopen talade om den blå Bekymmerslöshetspärlan, blå som havet, forsen och himlen. Kören Glädjen i röda tröjor sjöng Gabriellas sång så att det kändes rakt in i hjärterötterna. Körmedlemmarna har alla någon form av förståndshandikapp. De sjöng med sådan glädje och inlevelse och applåden efteråt ville aldrig sluta.

Vilken festlig dag det blev!

Dagen idag:
... åker A och U flodbåt i Borneos djungler och beskådar apor och fåglar (U har tagit den här bilden)
... har Maken och jag fejat i trädgården (också en sorts djungel)
... har frosten nupit Dahliorna

PS: Klicka gärna på bilderna

Min lediga dag

Min lediga fredag blev precis så där bra som jag önskat mig. Jag är vaken tidigt om morgnarna nu för tiden, vare sig jag är ledig eller ska iväg och jobba. Det är väl åldern. Jag hann sitta länge i den blå fåtöljen i vardagsrummet och läsa i tidningen och skriva dagbok innan det var dags att styra bilen mot La Stada.

Solen lyste och fick rabatterna att glöda. Jag var i god tid och hade tid att slinka in i Nikolaikyrkan, som jag aldrig besökt tidigare.

Klockan tio var med dags för skön ansiktsbehandling och småprat hos hudterapeuten Åsa, vilken lyx. Varghunden Molly dåsade som vanligt i rummet intill.

Nästa programpunkt var att hälsa på hos nyinflyttade "Zuzette", som hade gjort en härlig lunchsallad och bakat hallonmuffins. Jag var bara tvungen att fota hennes Magnolia-tapet. Huset, som ligger i skuggan av ett stort Magnolia-träd, var så vackert och hemtrevligt. Där kommer ni att trivas, Zuzette!

Eftermiddagstimmarna fördrevs med yngste sonen, först några timmar på stan och sedan hjälptes vi åt i tvättstuga och kök. Vår gemensamma väninna P fick ett besök som avslutning på en fin dag. Det blev te och sympati i stearinljussken och samtal om livets väsentligheter.

Vad kan man mer önska av en frufridag?

Dimman lättar

Frost på bilrutan, morgondimma över dammen, dahliaprakt .... Det är ingen tvekan. Hösten har smugit sig på oss. Dimman steg som rök över dammen vid min arbetsplats. Det var magiskt vackert. Som tur var hade jag med mig kameran. Klicka gärna på collaget så blir bilderna större.

Imorgon väntar en skön ledig dag som jag ska fylla till brädden.

Sorgen och glädjen

Nyss reste vi oss från bordet efter att ha firat den rosa systerns födelsedag. Vi hade ätit gott och mycket och skrattat gott och länge. Vi pratade om blommor, plommon, katter. Vi skrattade åt Rosa Systern som hållit god min när hon ätit beska ringblommor, bara för att hon ville visa sina bekanta att de gick att äta. Men sedan spottade hon diskret ut dem i servetten.

Systrarna kom till den kalla nord i början av sjuttiotalet, då Sverige behövde arbetskraft. De hade vuxit upp i Makedonien, där det var gott om folk men ont om jobb. Med på födelsedagsmiddagen idag var deras lärarinna i svenska, en kvinna med mycket värme och humor som lotsade dem in i det svenska samhället och öppnade dörrar genom språkförståelse och kulturella insikter.

I Makedoninen trampade man vin och hade trevliga skördefester, har systrarna berättat. Vid vår södervägg växer druvorna i mörkblå klasar och är snart dags att skörda. De har en söt smak och mjuka kärnor. Vi äter dem som de är och trampar inte på dem.

Ett telefonsamtal kom nu ikväll, ett samtal som fick Maken och mig att bli mycket oroliga. Sirenen som hördes idag strax före lunch visade sig höra till den ambulans som körde en mycket god vän till lasarettet. Han ligger nu på intensiven i respirator. Alla våra tankar går till honom. Måtte det gå bra!

Sorgen och glädjen de vandra tillsamman ... En psalmstrof jag kommer ihåg från konfirmationen. Den tänker jag ofta på. Idag stämmer den verkligen in.