Herr A tar adjö

Jag känner mig lite vemodig. Det är många som slutat på jobbet just idag. En av dem är min arbetskamrat, herr A, som gjort sin sin sista arbetsdag efter 38 år på företaget.

Igår kväll chartrade vi en båt och tog med honom ut på Vättern. Det blev en perfekt kväll med välkomstdrink på soldäck, god buffé och diverse upptåg. Vi gick i land på Grönön. Luften var ljummen. Vatten och himmel färgades rosa och lila av solen som just försvunnit bakom horisonten.

Kvällen avslutades hemma hos "chefen" på hennes veranda med snack och snacks i stearinljussken. Huvudpersonen herr A sken ikapp med ljusen, mycket nöjd med avslutningen på sitt arbetsliv.

Skymning

Utsikt från Grönön igår kväll

Fredagen - I vimlets yra

Återigen var det dags för en av årets höjdpunkter, resan med kompisen Ch till Bokmässan och till vackra Styrsö.

Vi startade redan på torsdagsmorgonen för att via några trevliga anhalter, bl a i Alingsås, rulla in i Göteborg på eftermiddagen. Just när vi åkte på den flerfiliga infarten svartnade himlen och regnet vräkte ner. Trots att vindrutetorkarna gick för fullt såg jag knappt vägen framför mig. Jag hakade på en långtradare för att få hjälp att hitta rätt riktning. Vattnet hann inte rinna undan, utan det bildades stora sjöar där trafiken skulle ledas ner mot bl a Tingstadstunneln.
Men ovädersmolnen drog undan och vi slapp dem under resten av vistelsen.

Under fredagen vimlade vi omkring på Bokmässan och frotterade oss med en massa kändisar. Nina Hagen kunde ingen undgå att märka. Hon var punkdrottning fortfarande, kunde jag konstatera. Ch fick sin årliga lilla pratstund med Guillou när hon fick sin bok signerad. Mankell mötte min blick under caféborden när jag tog en paus och pratade med min ex-svåger.

Jag höll igen på bokinköpen, det blev bara fyra stycken. Bokhyllorna bågnar ändå här hemma av olästa böcker.
Däremot inhandlade jag några änglar på Änglashopen. Vänlige H från Madstuga visade himmelriket för en änglasamlerska som jag. Med böcker, änglar och färska räkor i bagaget återvände jag till vårt skärgårdsparadis.

Lördagen - Fånga dagen

Vinden hade mojnat märkte vi när vi vinklade upp persiennerna på lördagsmorgonen. Det såg ut att bli en alldeles strålande höstdag.

Vi packade våra ryggsäckar med kaffe och annat gott och knallade ut på klipporna. Där satt vi sedan och bara njöt av att få finnas till. Västerhavet glittrade, sjöfåglarna skriade, solen värmde. Vi fortsatte att klättra ut på klippuddarna, längre och längre västerut. Stenarnas mönster och färgnyanser fascinerade.

De sista eftermiddagstimmarna tillbringade vi i trädgården och jag fick årets första solbränna. Mina äppelkinder blev ännu rödare än vanligt.

Söndagen - avresedag

Söndagsmorgon, dags att packa ihop och lämna vårt paradis. Vi konstaterade att fyra dagar rinner alltför snabbt undan.

Jag tog en sväng ner till bryggan för att få en dos till av skönheten. Solen gick precis upp. Ett äldre par tog sig ett morgondopp i det 13 grader varma vattnet och satt sedan på bryggan och njöt av den första koppen kaffe.

Sedan rullade vi våra väskor i sakta mak ner till den stora bryggan vid Tången. Vi var i mycket god tid innan färjan skulle hämta upp oss. Ett gäng tjejer och en liten hund hoppade i en stor roddbåt och rodde ut mellan skären. De fick säkert en härlig naturupplevelse, denna soliga och lugna söndagsmorgon.

Vi stannade ute på däck under hela båtfärden in till Saltholmen.

Nästa år kommer vi tillbaka igen!

I veckan: Vattenpussar och Metaforer

Gomorron, gomorron!

Tittar in så här på morgonkvisten. Katten tyckte att det var dags att gå upp för länge sedan, så hon motade upp mig. Nu har hon ätit sin frukost och gått ut i höstmorgonen för att se om det hänt något roligt under natten.

Denna vecka lever jag ett hektiskt liv. I tisdags var jag och två av mina kollegor i Göteborg på huvudkontoret och diskuterade detaljer i ett nytt projekt. Åkte dubbeldäckat tåg hem och såg resvägen i nytt perspektiv. Åkrarna var vattensjuka. Det hade bildats nya insjöar och åarna svämmade över sina bräddar.

Igår morse var det också tidig morgon. Då bar det av till Linköping och min kurs i Technical English. Hela förmiddagen ägnades åt grammatik och eftermiddagen gick åt till recensioner, idiom och metaforer.

En metafor har dykt upp i mitt sinne på sistone. I ortens butik träffade jag på en bekant som jag inte sett på mycket länge. Jag insåg att det gått lång tid sedan sist. Hennes färger hade bleknat, det var som om klorofyllen försvunnit. Hon var spröd och skör, som en blåklocka som vitnat i buketten på köksbordet.

Idag och några dagar framöver väntar den årliga resan till Bokmässan och Styrsö med min kompis Ch. Vi bor naturskönt med västerhavet utanför fönstren och tar bara Styrsöbolagets båtar in till Saltholmen när vi vill besöka storstadens vimmel på fredagen. Det blir en av årets höjdpunkter.

Ha det gott!

Långt borta och nära

Idag har vi varit på ett mycket trevligt seminarium i FN:s regi. Johan Hellman berättade om sin fantastiska färd genom Afrika i en gammal engelsk ambulans från 60-talet. Vilket mod det måste ha krävts att ta sig genom ökenlandskap utan vägar, genom rebellområden med aggressiva motståndsmän, från den ena tomma bensinstationen till den andra, medan mätaren visade allt närmare det röda... De upplevde mycket mänsklig värme och generositet. Känslan att sitta i den varma, stjärnklara natten vid en lägereld och bara vara här och nu, att sitta som i ett ombonat rum och ändå i universum, - det är den häftigaste känslan som Johan bär med sig från resan.
Efter mer diskussioner och delande i gruppen om Afrika, kontinentens historia, nutid och framtid, var det dags för Pe och mig att ge oss ut i vår egen djungel.
På ganska kort tid fyllde vi korg och pappkasse med trattkantareller, vilken lyx att njuta senare i höst och i vinter!