Sista kursdagen

God morgon!

Igår morse åkte jag tidigt iväg mot Linköping och den sista kursdagen på Teknisk Engelska. Gryningsljuset var magiskt. Sjöarna låg helt spegelblanka och en lätt morgondimma vilade som en slöja över nejden. Jag var bara tvungen att stanna och fotografera vid den lilla Östersjön.
Temperaturen varierade mellan -2 till +8 grader under färden. Ett rådjur sprang över vägen som en mörk skugga. En bakomliggande bilist gillade inte att jag saktade in utan gasade sig frejdigt förbi. Tur att det inte kom ett rådjur till.

Under lunchen i Linköping blev det ännu mer naturupplevelser. Efter den goda maten på hotellet gick vi ut i solen. Bara ett stenkast därifrån låg en klippa med en jättegryta. Sedan var det inte långt från en dalgång med ett vackert vattenfall och höga, gamla träd.

Medan jag satt i kurslokalen kände jag hur det började sticka och svida i halsen. I natt har jag vaknat varenda gång jag försökt att svälja. Men det finns ingen tid för mig att bli sjuk. Jag har tre brådskanden projekt att hantera på jobbet. Alla ska vara klara inom några veckor. Huvaligen, som norrlänningen säger!

Hänt i veckan

Det är lördag kväll. Lilla Hjärtat ska sova över hos oss. Än så länge rumsterar hon om i bädden bakom min stol. Vi har lekt i lekparken, tittat på DVDn Gruffalo, badat och ätit kvällsmat. Hon har bedyrat flera gånger att hon ska rädda mig, farmor, från eventuella drakar. Det känns tryggt.

Den här veckan kom frosten på allvar. Tre morgnar har det varit is på vindrutan. I tisdags morse upptäckte Maken att Hemglassbilen backat på vår stora bil och lämnat ett telefonnummer på en lapp. En riktig köldknäpp?

A pro på frisyrer i ett tidigare inlägg: Jag slog mig ner i stolen hos min frissa MP och fick ny färg och ny frisyr i tisdags kväll. Hennes exman ståtade på omslaget till Skvallertidningen. Vi lär nog få läsa mer om honom, Bonden, under hösten.

FN-cirkeln om miljön är ett stående inslag varje torsdagskväll. Denna torsdagskväll berättade B om sitt eget miljöprojekt och visade fina bilder till.

Fredagskvällen tillbringade jag med fyra väninnor i en sportstuga. Vi hade knytis. Ärtan T hade tillagat en härlig kreolsk gryta och Chefen bjöd på smarrig efterrätt av vit choklad. Jag bidrog med dryckjom, vackra E med snacks och hon, den änglalika, stod för frukosten i morse.

Jag blev uppvaktad igen, jag firar födelsedag halva året i år! Fick hemstickade sockor, en "god bok" och en stor, vacker lykta i svart smide. Oj, oj, vad jag blir bortskämd.

Nu snusar Lilla Hjärtat så rofyllt i sin bädd och det är dags för mig att tassa ner till Maken och hålla honom sällskap!

Trevlig lördagskväll!

Bruce x publiken = SANT

Min arbetskompis och facklige vapendragare Per lånade mig en dyrgrip, en DVD med Bruce Springsteens och E-Street Bands konsert i Hyde Park 2009. Igår kväll lyssnade Maken och jag på tre timmar av ren spelglädje och energi. Bruce svettades ymnigt. När konserten var slut såg det ut som han stått i duschen. Han gav verkligen allt.

Bruce har en stark scennärvaro som går genom TV-rutan. På Ullevi 1985 fick jag uppleva den i verkliga livet. Han hade den stora publiken i sin hand. Alla dansade, alla sjöng med i texterna. Efter pausen kom han ensam in på scenen. En mäktig regnbåge spände mycket effektfullt och lägligt sitt färgband precis över oss.

- Jag har kommit hela den här långa vägen bara för att få höra en enda sak, sa han. Och med en enda röst ropade hela publiken: We love you! Är det sådant som kallas publikfrieri? Ullevi-publiken sa i alla fall Ja, och det gjorde HydePark-publiken också, mer än tjugo år senare.

Vill man vara fin får man lida pin!

Det är lördag förmiddag. Solen skiner utanför, men det är kallt, Snart ska Maken och jag gå ut och ta itu med trädgården, ett ständigt dåligt samvete. Nu är det dags att göra den iordning för vintern för rätt var det är så börjar det snöa.

Förra året kom snön den 22 oktober. Det minns jag så väl, eftersom det var "kick-off" med arbetskamraterna. Vi satt i en badtunna med nattsvarta himlen över oss när de första snöflingorna började singla ner. De singlade på rätt kraftigt och när det var dags att återgå till vår lägergård fick vi pulsa fram. Ärtan T pulsade fram i pumps och med en vit badhandduk draperad som en cape runt axlarna. Under skymtade hennes röda bikini.

A pro på arbetskamrater: Igår satt vi runt fikabordet och samtalet löpte på som det brukar. Vi kom in på spikmattor och jag sa att förr i tiden hade man spikmattor för huvudet. Jag kom att tänka på några nätter i min tonårstid när jag sov på papiljotter. Vilken plåga! Ett annat tilltag för att "bli fin i håret" var när mamma värmde locktången i gjutjärn på spisplattan och sedan krusade mitt hår tills det osade bränt. Man var rädd om öronen, så att man inte skulle bränna sig. Jag inser att jag är bra gammal när jag har sådana här barndomsminnen!

Nej, nu har Maken precis gått ut för att sätta igång med höststädningen. Bästa att sluta!

På återhörande!

Mossa, mossa på er!

Nej, idag blir det inga sjöutsikter. Jag bjuder istället på en lite mossig bild, ovan.

Lilla familjen kom åkandes och efter köttfärspaj och sallad så åkte vi ut i skogen. Det blev en varm och skön eftermiddag. Tröjan åkte av. Det räckte väl med bara T-shirten.
Lilla Hjärtat var med i svampskogen. Hon var mest intresserad av kottar och pinnar. Vi andra fick en ordentlig skörd med svamp, som vi sedan rensade på altanen.
Frisk luft tar på krafterna. Då kan det vara skönt att sjunka ner i en fåtölj och ta igen sig lite.

Imorgon drar det igång igen, ekorrhjulet.

Sjöutsikterna

Sjöutsikterna idag kommer inte från Norra Kvarken utan från lilla trevliga Bodarnesjön, eller ihopdraget i folkmun Borasjön. Vi gjorde en liten tur tillsammans med en ung, relativt nyinflyttad, familj.
Första stoppet var klosterruinen där taklöken rodnade vackert. Andra stoppet var Skansbacken, där jag aldrig varit tidigare, trots mina 32 år i Laxå. Det verkar inte som om så många andra besöker den platsen heller, för stora gula kantareller hade fått stå orörda på stigen. Tills nu.

Oktoberfest

Kvällarna är vackra nu. Igår kväll, när vi var på väg till våra tyska väninnor på "Oktoberfest", stannade vi till vid den vackra sjön Unden och njöt av stillheten.
Hos I och M puttrade grytorna på spisen. Det var goda korvar av olika slag, surkål, potatismos och till det stark och god senap, bretzel, oströra ...
I hade födelsedag och vi uppvaktade henne med skönsång och salut. Bergsprängaren i sällskapet stod för det sistnämnda. Han stod också för spännande berättelser ur verkliga livet, bl a hur han räddat ett dragspel från förgängelsen.
Dragspelet fick Maken låna och spelade så medryckande att det blev dans och allsång. "Muss ich denn" rungade genom det vackra lilla huset.

Ja, det blev en festlig kväll och min melankoli försvann.