I lust och i nöd

Den här veckan började inte alls bra. Mitt ryggonda, som även spred sig till sidan, speciellt höger sida, kulminerade på natten mot måndag. Jag kunde inte sova en blund. Försökte ligga ner, men efter tio minuter var jag uppe och vankade. Ingen värktablett tog bort smärtan. Vid halv tre ringde jag Sjukvårdsupplysningen och damen där tyckte att jag skulle uppsöka akuten. Jag ringde akuten för säkerhets skull och där sa sjuksköterskan att jag var välkommen dit.

Så vi satte oss i bilen och åkte norrut. Att soluppgången var den grannaste jag sett kunde jag inte riktigt uppskatta. På akuten tog de väl hand om mig. Prover togs och jag undersöktes och röntgades. Den andra sprutan gjorde verkan och jag kunde äntligen slappna av och sova en stund.

Läkarna, för de var två som bytte av varandra i skift, kunde inte bestämt säga vad det var, men det lutade åt gallan. Jag ska få kallelse till ny röntgen och till nytt läkarbesök, men ännu har jag inte hittat något brev från dem i brevlådan och det är fredag.

Värken och vaknätterna fortsätter, dock lite mildare nu sedan jag har fått effektiva "suppar" att ta till. Men jag märker när effekten av dem tar slut.
Trots detta har veckan bjudit på riktiga ljusglimtar. I onsdags överraskade de makedonska systrarna mig med en vacker orkidé och en fin fikastund. På kvällen spelade Maken med i "pojkbandet" Tivedspojkarna på Finnerödja Hembygdsgård och då satt man bänkad, tillsammans med kompisen C, och lyssnade.

Igår kväll, alldeles innan det fina sommarvädret tog slut, fick vi lyssna till Jan-Kenneth Rönning och hans vänner, när de musicerade nere vid Sockenstugan.

Anna-Karin Schäfer sjöng bl a Ovan regnbågen, så att skinnet knottrade sig på armarna. Så kristallklart, så vackert!