Frosten glittrade i gräset i morse. På vissa ställen låg den kvar när vi kom iväg på vår lilla fotosafari vid lunchtid.
Vi följde drumlinerna norrut och gjorde första stoppet vid vackra Riseberga. Det är lätt att känna sig högtidlig och ödmjuk när man sitter vid den imponerande ruinväggen. Jag tycker om att tänka mig hur nunnorna ilat här mellan bönstunderna och andra sysslor.
Det var tyst och stilla, så när som på avlägsna hundskall och kajors skrin.
Nästa stopp blev vårt vårställe Trystorp, som förtjänar besök även under andra årstider. Vi slog oss ner på en bänk vid åkerkanten och tog fram kaffe och bullar ur ryggsäcken. En ensam vandrare kom förbi och önskade oss en trevlig dag på engelska. Han hade ingen packning och kom till fots.
Var kom han ifrån och vart var han på väg?
5 kommentarer:
Vilken omgivning! Magisk.
Vackra, vackra stämningsfulla bilder av hösten när den är som allra vackrast.
Ha en fin vecka!
Tack, Pettas! Ha en riktigt bra vecka du med!
Den svenska hösten är så vacker i det här skedet. Även november med sina fuktdimmor kan vara så stämningsfull. Du är en så duktig fotograf, kanske ny yrkesbana på gång!
Kram
Du skulle frågat vandraren var han kom ifrån och vart han var på väg. Det är så spännande kontakter skapas genom kommunikation. Ha det bra !
Vilka underbara bilder - i synnerhet den allra sista! Triggar igång fantasin.
Kram
Skicka en kommentar