Klockan nio skulle jag infinna mig på bilbesiktningen med min lilla gröna Ärta. Igår tvättade jag henne och dammsög innanmätet.
Jag var ute i god tid och det var klokt. Det var halt och bitvis oplogat. Jag kände mig som en smörklick i en het stekpanna ibland. Inspektören berömde bilens skick. - Den kan du åka länge i, sa han.
Tjugo minuter senare är bilen bara skrot. Jag snurrade runt uppe på en järnvägsbro och trots att jag styrde upp det första kastet, fick jag en ny släng som gjorde att jag backade in i vajerräcket och blev stående med nosen i omvänd körriktning. Då blev jag påkörd framifrån av en kille som inte fick stopp på sin bil. Man hinner tänka en hel del medan det händer.
Som tur var blev varken killen eller jag skadade. Ambulans, polis, brandkår och bärgare blev inblandade. Nu har jag fått sitta i en brandbil för första gången och jag har fått uppleva hur proffsiga och trevliga räddningskårspersonalen är.
Nu har jag äntligen kommit hem igen, med hjälp av käre Maken, sju timmar sedan jag gav mig iväg imorse. Jag är mörbultad, musklerna ömmar och jag är nog lite uppskakad.
Lilla Ärtan kanske jag inte får se mer. Det beror på vad skaderegleraren säger.
Såg och hörde om flera trafikolyckor idag. Jag är tacksam över att jag kom så pass lindrigt undan i alla fall.
12 kommentarer:
Man är väldigt, väldigt liten ibland. Tur att du hade bilen fylld av skyddsänglar, för det hade du nog.
Läser på tidningarna om en stor kollision i Sverige, två kilometer lång. Grymt och hemskt.
Är glad att det gick så bra för dig, fastän Ärtan blev skrot.
Karin
Tack, Karin! Jo, jag är glad att änglarna var med mig.
Så faasansfullt hjälplös man känner sig, när man inte har herraväldet över bilen!
Och så tacksamma vi alla är, att "bara" ärtan blev skadad!
Jo, det tar nog längre tid än man tror, innan man känner sig "oskakad" igen.
Margaretha
Tack och lov för att det bara var bilen som blev skadad. Som du skriver, man hinner tänka mycket medan man snurrar runt och det smäller och brakar i bilen. Har varit med om det en gång och jag tänkte bara: "Än lever jag, än lever jag." Jag klarade mig också den gången utan några skador.
Vi hade tänkt att åka till stan idag men vi blev hemma när vi såg hur det snöade. Men har man en tid på bilprovningen är man ju tvungen att ge sig iväg.
Många kramar från Ingrid
Margaretha: Jo, ibland är man riktigt liten. Hälsar Margareta, skakad men inte rörd
Ingrid: Ni gjorde helt rätt i att stanna hemma. Det skulle ju jag också ha gjort, ifall jag vetat.
Men gode värld Maggan - vilken otur! Men som jag alltid säger det som går att betala med pengar är billigt. Skönt att du är oskadd. Bilar är det ju gott om.
Lillys "Herbie# ska in på service nu i vår. Det ska bytas olja och oljefilter och kollas igenom allt innan besiktningen. Ha det bra !
epsilon: Jag saknar allt min lilla Ärta. Den gav mig frihet att röra mig utan att behöva planera. Men det får väl bli något nytt istället senare. Naturligtvis är jag lättad över att jag själv klarade mig så pass bra.
Janne: Var försiktiga i trafiken och ge er inte ut på hala vägar. Lär av mig.
Vilken tur att du klarade sig så pass bra trots olyckan. När jag åkte förbi olycksplatsen på hemväg från tandläkaren i Örebro idag var det också en del modd. Tänkte på dig!
Ja, Lisan! Det där är ett lurigt ställe! Men för mig hjälpte det inte att jag var på vakt. Mår hur som helst bättre idag.
Men kära nån, så hemskt! Så skönt att du klarade dig oskadd - man får sina tankeställare om hur fort saker och ting kan ske. För ett par veckor sen märkte vi inte att det var svarthalka - och en älg klev upp en bit framför oss... jag ropade och frågade varför min man inte bromsade, men det gjorde han... utan att det tog. Med nån meters marginal hann älgen få styrfart och klev iväg - den verkade också halka omkring.
Bara en sekund kan göra stor skillnad.
Länge sen vi sågs, förresten. Jag är lite slö med bloggandet, men rätt som det är tar jag mig en rundtur!
Bloggblad: Kul att du tittade in. Ja, det är verkligen ett ögonblicks verk. Skönt att älgen och ni inte träffades!
Skicka en kommentar