Återbesök

Igår återvände jag till La Stada, denna gång per tåg och i slösande solsken. Så bekvämt och skönt det är att färdas på detta sättet.

Min kära lillasyster har sportlov, jobbar i skolan, och kom åkandes med tåg från andra hållet. Vi hade en heldag med besök på Lill-Annas Bageri och Café, Länsmuseets Tantutställning, Rosengrens vegetariska restaurang, slottsparken och diverse butiker.

Lediga mellanstadieelever vimlade runt på museet. Lillasyster L och jag testade oss om det var tillräckligt mycket tant i oss med hjälp av en snitslad bana med 1 X 2-frågor. När vi stod och läste resultaten kände jag forskande, nyfikna blickar på mig. Det där är nog en livslevande tant, tänkte de nog, de små liven. Men där hade de fel! Jag kom inte upp i tillräckligt många poäng!

Kvällen bjöd på FN-föreningens studiecirkelkväll, där vi ventilerar det mesta, stort som smått. Vi har pratat om Unicef och världsarven, om miljö, om konflikter i världen mellan ekonomiska och humanitära intressen, om flyktingfrågor, bärplockare mm. Vi skrattar ofta, trots allvarliga ämnen. Vi blandar upp det allvarliga med underfundiga reflexioner.

A pro på något jag inte minns var det var, bjöd jag på tidernas lustigaste raggningsreplik:

Det var i min tidiga ungdom. Jag var på logdans med mina kamrater och blev uppbjuden av en för mig okänd, ung man. Han verkade blek och blyg och efter några danssteg harklade han sig och frågade: - Halu häst?
- Nej, sa jag. Och så sa vi inget mer under resten av dansen.

Så kan det också vara.