Inga surkart i Skåne

Nu sitter jag här igen, tillbaka efter Skåneresan och fylld av omtumlande intryck.

Tillsammans med I har jag fått utgöra vår vän K:s supporterteam, hennes extra höger- och vänsterben eftersom hennes egna inte fungerar längre. Vi utvecklade en viss snits på i- och urstigning ur bilen och packning av väskor och rullstol. Jag har fått ett hum om hur det är att vara handikappad, hur skarvar i trottoaren, kullerstenar och icke-existerande handikapptoaletter kan ställa till det. Hur envis man måste vara för att få självklara rättigheter. Och hur tacksam för minsta lilla smula. Den som trodde att vi lever i ett rättvist samhälle ur en handikappads synvinkel trodde helt fel.

Nu är K en fantastisk kämpe som ser möjligheterna fast hindren kan torna upp sig som alptoppar. I Malmö fick hon äntligen träffa en neurolog med djup kunskap, lång erfaranhet och stor empati, en läkare av ädlaste sort. Hon såg vad K behöver för att må bättre och nu hoppas jag innerligt att hennes ord väger tungt hos de som ansvarar för K:s vård hemmavid.

K är en synnerligen vänfast person och nu hade jag den stora förmånen att få träffa två av hennes vänner. Först I, kvick och omtänksam, räds inte något, och sedan M, varm och klok. Vad vi hade det trevligt, vi fyra! M visade oss sitt Dalby, en riktigt gammal kulturplats, äldre än Lund till och med. Dalby Hage var översållad av nunneört och gulsippor. Vi kom i exakt rätt tid. Till och med Rapport visade ett inslag från Dalby den kvällen. Stigarna var klädda med brädgolv, så vi kunde komma en bra bit in i dungen.

En sen brunch intogs på Dalby Gästgiveri. Men först måste ett hinder övervinnas, 5 höga stentrappsteg. Det gick dock bra med hjälp av kökspojken och oss andra. Vi satt länge och njöt av maten och sällskapet. Och gästgiverskan var mycket vänlig och omtänksam. Vi har varit omgivna av mycket positiva och trevliga människor i Skåne. Jag kan inte komma på ett enda surkart.

Vi råkade komma till Malmö samtidigt som sommaren. Träden slog ut och blommorna trängdes i rabatterna. Folk hoppade i shortsen. Samtidigt med sommaren kom även förtrupperna till den stora begivenheten i staden, Eurovision Song Contest. In på vårt hotell strömmade TV-tekniker och iscensättare från Montenegro och Irland. Och det väntades folk från fler schlagerländer.

Malmö gjorde ett härligt intryck på mig. Staden är så mycket bättre än sitt rykte. Jag tackar K innerligt för att jag fick följa med och uppleva dessa dagar tillsammans med henne och hennes vänner.

Klicka gärna på bilderna om du vill se dem lite större.