Efter besöket hos den fryntlige kocken i Saint-Savin åkte vi rakt in i dalgången med bilnosen pekandes mot bergen. Där vägen tar slut ligger Cirque de Gavarnie, en hästskoformade klippvägg 800 m bred och 3000 m över havet. Victor Hugo lär ha kallat platsen Naturens Colloseum, som en gigantisk amfiteater.
Vi tog in på ett enkelt sporthotell i den närmaste byn, där den främsta tillgången var vyn från rumsfönstret. Tänk att slå upp fönsterluckorna på morgonen och skåda dessa majestätiska snöklädda toppar mot en knallblå himmel. Tidigt hörde vi klippetiklopp av hästhovar när ett gäng bastanta hästar drog förbi utanför hotellet. De stod till tjänst om någon turist ville rida in i dalen. Vi utnyttjade apostlahästarna istället.
Stigen tog oss högre och högre förbi gröna ängar fulla med påskliljor och gullvivor, längs en forsande älv med isgrönt vatten över en gammal stenbro, förbi skriande åsnor och milt blickande kossor, genom en bokskog. Uppför, uppför knatade vi. Det finns en kaffestuga längst fram tröstade A när Maken och jag pustade som värst. Men när vi till slut tagit oss hela vägen var kaffestugan stängd. Men vi fick betalt för mödan. Vilken storslagen utsikt! Snöskred och vattenfall, svarta klippsidor, bländvita toppar. Men ingen seglande gåsgam i sikte.
Kaffet tog vi i byn istället innan vi gav oss nerför bergen och ut på slätten igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar