Käraste Mamma Barbro!
Idag tänker jag på dig extra mycket. Jag saknar dig så. Du har varit borta i 39 år redan, men när som helst kan jag framkalla ditt väsen, din varma personlighet, din omtänksamhet. Du var min trygghet under min uppväxt, till dig kunde jag komma med mina sorger. Du stod i hallen när jag skulle ut på galej och fållade upp nysydda klänningen. Du köpte flera mössor till mig när jag var sjuk och behövde muntras upp. Du bokade tid för mig på Toras Salong på Stora Gatan när jag var bekymrad över mina tonårsfinnar. Men det där med sexualupplysning var du inte så värst bra på. Du började förklara med röda kinder, men du såg så generad ut att jag avbröt dig. - Mamma, du behöver inte. Det där kan jag ta reda på själv, sa jag.
Först som vuxen har jag förstått vad modig du var som redan 1948 for ut som hushållshjälp till England. Det kan inte ha varit vanligt på den tiden. Eller när du tog jobb i Stockholm på en reklambyrå, där de retade dig för din västmanländska. Eller när du började studera igen på Komvux och fixade toppenbetyg.
Jag är mycket stolt och tacksam över att ha haft just dig, Barbro Elisabeth, till min mamma!
Din dotter
PS: Länkar till det jag skrev på Mors Dag 2011.
4 kommentarer:
Åh, vad fint skrivet! Jag är också stolt över vår fina, kloka mamma!❤️
Så varmt och fint du beskriver din mamma! Något man bara kan önska att ha som eftermäle från barn och barnbarn! Kram A
Ja, Lillasyster L. Vi hade en väldigt fin mamma och du är mycket lik henne.
Angelica: Tack, jag hoppas också att jag har varit, är och kommer att vara ett stöd för mina barn och barnbarn. Kram
Skicka en kommentar