Barnbarn, bilelände och bärgarbrud

Det var söndag och vi hade just avslutat familjelunchen, svärdotterns jättegoda laxrätt. Eftermiddagskaffet hade vi tänkt ta i Karlslund, så vi packade en fikakorg, och satte oss i bilarna. Det var bara det att Makens bil vägrade starta, tjurig som bara den. Hade den fått solsting? Maken och sönerna rullade in bilen i skuggan, där den skulle få ta igen sig.

Nå ja, vi gick ut i den närbelägna parken istället och dukade upp på ett fint bord. Kusinerna lekte i lekparken.

Inspektion av fotbollsmålet med händerna på ryggen, precis som pappa

Långa kliv, precis som pappa

Så gjorde vi ett nytt försök med bilen, det började bli dags att åka hem igen. Men bilen vägrade fortfarande starta. Det fanns inget annat att göra än att ringa en bärgare.

Bärgaren kom efter någon timme, hon hade en annan bil på flaket först. Men sedan blev det vår tur. Hon gjorde ett misslyckat försök med startkablar, men insåg att det var likaså bra att bilen fick åka med till bildoktorn.

Jaha, så där blev vi ståendes på parkeringen sex mil från hemmet. Men Joys bil startade, så vi fick skjuts. Nu avvaktar vi doktorns prognos.