Stigen var bar och ringlade sig ner mot yttersta udden. Man fick se upp så man inte satte fötterna på de såphala rötterna eller i en nyligen lagd hästlortshög. Tittade vi åt vänster såg vi ett stort kalhygge som gjorde att vi inte kände igen oss riktigt. Åt höger däremot såg vi de de gamla tallarna som böjde sig över den blanka isen. Där på stranden har vi suttit många sommardagar. En kvarglömd bikini hängde på en gren och ett flaska solkräm låg på en sten. Men idag fanns det inte behov för något sådant.
Långt bort över sjön lyste solen upp en gyllene strimma och tallarna avtecknade sig som klippta i svart silhuettpapper mot himlen. Vi skalade oss varsin apelsin medan vi njöt av stillheten.
Och bilen startade när vi skulle fara tillbaka till civilisationen. Bara en sådan sak! Ingen bärgning denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar