2022-02-12

Bland drumliner, rösen och ekar


Fredag och solen skiner = utflykt! Väderleksutsikterna var inte lika lovande för helgen, så Maken och jag passade på att ta oss ut i omgivningarna medan det var vackert väder. Som vanligt åkte vi dit näsan pekade. Egentligen ville jag se om det kommit några sångsvanar till Närke. Här om dagen flög det tre ropande svanar lågt över våra huvuden. Men den första fågelobservationen fick jag redan på baksidan av huset. Två stjärtmesar pickade på talgbollarna vi har upphängda där.


I Viby betade herr och fru Sångsvan på fältet bakom hembygdsgården. Våren är på gång.


Vid Viby Hembygdsgård ligger Stommens ekäng, en vacker lund med knotiga gamla ekar där det bor läderbaggar, enligt informationsskylten. Någon bagge fick jag inte syn på, men njöt av utsikten över gärderna mot Viby kyrka.


Det röda huset låg och gonade sig i solen. Vore det inte för de tända adventsstakarna i fönstren så skulle man få vårkänslor.

Vi följde drumlinen norrut. Böljande kullar, ekar och fält med stenrösen. Vid Botåsen gjorde vi ett nytt  stopp. Här bodde det människor redan på bronsåldern. De har satt sina avtryck genom det stora röset, Drakrösan, grav för urgamla närkingar. 


Bredvid ligger en nyare grav, nio stenar som bildar en s.k. domarring. Talet nio var magiskt och folk trodde att de dödas själar skulle tas om hand bättre om de var omgivna av nio stenar.


Nu var det min själ dags för lunch. Magen knorrade. Efter att ha letat oss fram på små vindlande vägar i trakten kring Hackvad, nådde vi fram till civilisationen. 


Ha det!



Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...