O hur härligt majsol ler!

Vilka kontraster! Från snögloppet förra lördagen till vårvärmen på valborg.

Igår, på första maj, tog Maken och jag med våra vänner till Trystorps Ekäng för att titta på sipporna på marken och imponeras av de 400-åriga ekarna. En del av jättarna hade brakat omkull och låg som mossbelupna, uråldriga drakar i terrängen. Ett jätteträd som nyligen fallit hade fått stammen avsågad för att gångvägen inte skulle blockeras. Årsringarna berättade trädets långa historia, som en dagbok. I brist på barn och barnbarn fotades jag detta år i den ihåliga eken.

På Valborgsmässoaftonen fick vi en härlig musikalisk upplevelse i Finnerödja kyrka. Laxå Blåsorkester under ledning av Robert Bruus spelade de vackraste stycken i full harmoni. Min kompis T-S, som spelar klockspel i orkestern, menade att den borde heta Laxå Symfoniorkester istället. Och jag håller med. Vi kan vara väldigt stolta över att ha ett så professionellt gäng på orten.

På måndagens eftermiddagscafé, som vi i diakonigruppen ordnar, spelade en annan blåsorkester, Lyran från Örebro. Då hade vi publikrekord. 88 personer kom för att lyssna och sedan slå sig ner runt kaffeborden. 

Här sjungs den obligatoriska Kaffevisan innan kaffet hälls upp.

Den bästa tiden på hela året har kommit. Det är bara att njuta!