Gott och blandat

Vi har pratat om det länge och idag blev det av: vi åt brunch på hotel Clarion. Maken och jag hade ärenden på stan först. Jag behövde få ögonen undersökta och sedan ett nytt lager av linser. En längre tid tyckte jag att närseendet hade blivit sämre och nu korrigerade optikern styrkan på båda linserna. Skönt att se klart igen.

Isabelle är riktigt världsvan, så liten hon är. Det är minsann inte första gången hon går på restaurang. Hon konverserade glatt, pekade ut Katt, Kaniin och Bäbi. Sedan nöp hon sig en skiva Ysst och sa Mmmm, mycket eftertryckligt.

Det här är hennes pappas två första tallrikar. Vi lät oss alltså väl smaka. Det var jättegott. Det enda jag saknade var lönnsirapen till plättarna.

Innan vi hamnade tillbaka i hemmets lugna vrå, så hann jag införskaffa en vårlig tröja och två toppar i matchande färger. Jag hade lite kvar på presentkortet jag fick i julklapp av snälle Maken. Jag blev sååå nöjd!

Imorgon ska jag hälsa på min lilla tant och jag tror att jag ska sno ihop en mjuk pepparkaka att ta med. Det är gott och lättuggat, bra när man inte har några egna tänder kvar.

När jag tittar i bloggen vad jag gjorde för ett år sedan, så ser jag att vi idkade svanspaning. Mängder av svanar hade kommit till sjön Tysslingen. I år får vi nog vänta lite till innan det blir dags med den vårliga upplevelsen.

Åter vid sunda vätskor

För den händelse att någon undrar: Magsjukan har gått över. Första vågen drabbade mig och nästa dygn var det Maken som var offret. Det var överstökat på två dagar och igår var jag tillbaka på jobbet igen.

En PollyAnna-tanke: En positiv effekt var att några kilo försvann på kuppen. Jag fick lite extra hjälp med slimmandet. Jag hann också läsa en underhållande bok: Matthandlare Olssons död av Karin Wahlberg. Den utspelade sig delvis i Istanbul och atmosfären beskrivs så levande att jag nästan tror att jag har varit där på riktigt. Jag kan rekommendera boken men inte magsjuka.

Torsdag kväll betyder FN studiecirkel. Ikväll varvade vi uppvaktning av avgående kassör med tal om uigurer. Uigurer? undrar du. Vad är det för figurer? Jo, det är ett folkslag i nordvästra hörnet av Kina, i det autonoma Östturkistan. De är förföljda och förtryckta och lever som andra klassens medborgare i sitt eget område.

Trots att vi tar upp så allvarliga ämnen, så är de här kvällarna fyllda med skratt och glädje. Jag går alltid därifrån med ett leende på läpparna.

Ingen måndagssjuka

Syster S, som har flitiga fingrar, virkade en sommarhatt utan mönster när snöstormen ven som värst över oss. Så här söt blev Lilla Hjärtat i den. Systers pyssellust smittade av sig på mig, som stickade en mössa till mig själv i dubbelt garn och tjocka stickor. Det enklaste enkla för min del.

En bacillusk hoppade på mig och nu håller jag mig hemma, åtminstone idag, kanske imorgon. Får hoppas att verkmästaren i magen lugnar ner sig och slutar rumla om. Vad kan man stoppa i sig? Inte ens te får jag behålla.

Det ser ut att vara en underbar dag. Jag ligger så att jag kan se den knallblå himlen, där det går vita streck efter planen som är på väg mellan Arlanda och Köpenhamn. Och Katten håller mig sällskap. Maken är och gör nytta i Hembygdsmuseumet.

Lördag med Lilla Hjärtat

Vi kom ut på promenad och det var riktigt skönt i solen.

Det gamla magasinet ligger mjukt inbäddat i snön.

Man skulle ha behövt solglasögon, säger Lilla Hjärtat!

I eftermiddag har hon lekt med knappar, precis som jag gjorde när jag var liten. Hon har plockat i och ur en burk, om och om igen. Och sedan kom hon springande med långa skohornet och ville att vi skulle sätta det vid lådhurtsarna i köket för att hon inte ska kunna dra ut lådorna. Hon har ett säkerhetsmedvetande också, så liten hon är!

Och nu är det sovdags för lilla damen! Natti, natti!

Ur mina gömmor - Gamla poesialbum

Nu snusar Lilla Hjärtat i sin spjälsäng. Man blir trött av att dansa.

Jag hittade nyligen några gamla skatter i bokhyllan: poesialbumen från anno dazumal.

Det första lilla albumet fick jag när jag var åtta år. Här hittar jag dikter och hälsningar från mamma, pappa, farbror Gösta, blåvingeledaren, spelfröken, grannpojken m fl. På uppslaget ovan har min lillasyster S ritat en flicka som dansar på en sommaräng. S var bara fyra år gammal men redan såg man hennes konstnärstalang. Mamma skrev med sin vackra handstil:
Nu spelar det till dans bland blommorna små
De niga för varann och bocka.
Och runt omkring de blåa klockor stå.
Det ringer i varenda klocka.
Lärkorna de slå,
drillar i det blå.
Dansa du på tå, lilla docka!

Det andra albumet, ett gult med rosa rosor på, fick jag två år senare. Bladen är fulla med verser och teckningar från mina klasskamrater. Ovan har min bästis Susanne skrivit en liten vers, som nog finns i många poesialbum.

Det tredje poesialbumet har svart omslag med silvertryck. Min farmor Agnes fick det av sin syster 1899. Här är dikterna högstämda och skrivna med snirklig handstil. Men i ett hörn står det:

Lyckan kommer.

Lyckan går.

Lycklig den som Agnes får.

R.K.

Den som fick Agnes, det var Edvard, det. Vem R.K. var, förtäljer inte historien.

Isabelle dansar

Lördag morgon. Det är kallt ute, minus 19 grader när jag tittade på termometern första gången. - Kallt, säger Isabelle som är och hälsar på hos farmor och farfar.

Men vi roar oss inomhus, tills solen har värmt upp luften tillräckligt för att vi ska våga sticka ut nosen. Isabelle dansar och farmor sjunger.

Islossning

Idag blev det extra dramatiskt på jobbet. I fabriksfönstrets spegling kunde vi följa de tappra skottarna från Byggnadsavdelningen som hackade loss stora kokor av snö och is från taket ovanför oss. Rutorna skallrade när isblocken dånande föll ner på nästa tak. För att vara på den säkra sidan var kontoren avspärrade så länge snöskottningen pågick. Något isblock skulle kunna träffa fönstret, vilket redan hade hänt.

Idag har jag flitigt frekventerat byns samlingslokal, Bowlinghallen. Dels på lunchen när jag spelade bowling med tjejerna på jobbet. Kom som vanligt sist. Jag är verkligen urusel på detta. Och dels på kvällen då jag träffade min kompis C som jag inte sett på länge. Te och sympati, ingen dålig avslutning på dagen.