Kvalitetstid

Oj, nu har det gått en hel vecka sedan jag hörde av mig. På den veckan har vi hunnit träffa våra vänner PO66 och hennes man U, som tillbringar några månader i Sverige i närheten av sitt förstfödda och nyfödda barnbarn. Jag har också träffat den 14:e doktorn i raden och diskuterat eventuell åtgärd för mitt magonda. Eftersom jag mår bra nu, beslutade vi enhälligt att inte operera. Dessutom:

• Har jag fått brandutbildning och sprutat med brandspruta
• Har jag haft två föreningsträffar kvällstid
• Har jag köpt fyra kuddfodral och tre servettpaket från den lokala möbelhandeln
• Har jag skrivit min engelskaläxa om hur ett centralvärmesystem fungerar
• Har det kommit ett bud från en amerikansk firma att köpa upp "vårt" företag

I fredags kväll hade Maken, sonen Pe och jag lite kvalitetstid. En solig promenad längs ån i La Stada, en god måltid på Wobblers (Lyxig tapas för tre - se nedan)

och sedan bio med grymme (i dubbel bemärkelse) Peter Stormare. Fick två gratisbiljetter som gick ut i helgen, så det gällde att hinna utnyttja dem.
Promenaden från bion längs ån till parkeringen bjöd på denna läckra syn. Restaurang Frimurarlogen speglade sig i Svartån.

Sedan susade vi hemåt i den mörka kvällen, medan månen följde oss på behörigt avstånd. Och jag tyckte precis att jag såg en stjärna falla, fastän Maken sa att det nog var en fågel eller fladdermus.

Bästa julklappen någonsin!

Jag var väl fem år när jag en mörk decembereftermiddag fick syn på en docka i skyltfönstret till leksaksaffären Zetterlunds Eftr på Köpmangatan i Västerås. Det blev kärlek vid första ögonblicket.

Dockan hade blå ögon, långt ljust hår, en veckad blå kjol och en liten röd jacka. Hon var det sötaste jag sett. Mamma måste ha märkt min beundran, men sa ingenting.

Vilken lycka och överraskning jag kände när jag återsåg dockan på julaftonen. Hur i all sin dar kunde Tomten veta att just den här dockan var det jag önskade mig allra hetast? Det kunde jag inte räkna ut.

Dockan döptes till Cecilia och hon sitter numera bredvid min säng. Hon är väldigt bräcklig. Kroppen är som äggskal och spräcks lätt. Hon har fått nytt fint hår och nya underkläder och strumpor.

Det är märkligt vad man blir nostalgisk på äldre dar, det konstaterade min syssling Åke och jag när han tittade in igår på kvällskvisten. Men medan jag blir nostalgisk över en gammal docka, så blir Maken nostalgisk vid minnet av sin första bil, en ljusblå skönhet av märket Studebaker.

Nej, nu måste jag göra lite Nytta! På återseende!

Hos fotografen

Lilla Hjärtat har varit hos fotografen tillsammans med sin mamma och pappa. Här är en av bilderna som jag just fått översänd. Visst är hon underbar!

Det är roligt med dagens porträttfoton, de är så naturliga. Här sysslar Lilla Hjärtat med något av det roligaste hon vet, att vattna!

De gamla porträtten är också fina! På det andra fotot blickar bröderna Olof och Gösta in i kameran hos fotografen. Lille Olle blev så småningom min pappa. Olles storebror Gösta var nio år äldre och Olles stora idol.

Nu är det dags att säga:

God Natt!

Galen eller Vårdslös?

På fikarasten kan det komma upp alla möjliga samtalsämnen. Idag ventilerade vi roliga namn.

Gossen här bredvid deltog i VM i Korea. Han är duktig på att springa, men det var hans namn som jag fastnade för: Galen Rupp!

På gymnastiklägret i Malmköping på 60-talet avlades det prov i bl a simhopp från ett högt hopptorn. Publiken satt andäktigt på stranden och beundrade hoppare efter hoppare. Plötsligt basunerades nästa hoppares namn ut genom högtalarna: - Martin Luther Karlsson! Det gick ett sus av förväntan genom folkhopen. Men istället för en knubbig munk i brun, fladdrande kåpa, hoppade en liten spenslig pojkvasker i blå badbyxor. Vad tänkte hans föräldrar på när de döpte honom?

En annan man som har ett lustigt namn är Mr Careless, vår finansdirektör. Inte roligt att ha det namnet, speciellt inte om man handskas med andras pengar!

Man vänjer sig vid det mesta, fast jag tror inte jag skulle vilja heta Rudolf Vunderbaum eller Moussa Koussa. Men vem vet: Kanske skulle en indones eller peruan dra på smilbanden åt mitt smeknamn.

Eder förtrogna

Maggan

Brittsommar

Dagen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Lilla Hjärtat skulle ha kommit och följt med på svamputflykt, men hon blev illamående så den unga familjen stannade hemma.

Maken och jag tog en sväng själva i det härliga brittsommarvädret. Vi hittade en hel del gula kantareller, svart trumpetsvamp och lite trattkantareller, som precis har börjat sticka upp sina gulbruna hattar ur mossan. Maken plockade även rynkad tofsskivling, olivvaxskivling och några andra sorter.

Vi avslutade utflykten med att titta till vår fina klosterruin, där de i år även tagit fram och restaurerat en gammal kalkugn och en tegelugn.

Efter svamprensningen har jag vilat lite och somnade till och med. Det är som om jag har en skärmsläckare som går på när jag är inaktiv. Då "tuppar jag av".

Önskar er en fin septembervecka!

Fredagskväll i timmerkojan

Det blev en fredagskväll i timmerkojan för Maken och mig. Vi åkte under en dramatisk himmel med "bibliska" moln med guldkant. Efter cirka åtta mil svängde vi av den stora vägen och följde skyltarna tills vi hamnade i Flugebyn.

Här under de höga furorna bolmade en mila. En tuff kolargumma gick och bankade på milans tak med en stor klubba.
Folk kom åkandes för att titta på det gamla hantverket, för att äta goda kolbullar med lingonsylt och för att lyssna på ren och skär spelglädje. Spelemännen och spelekvinnorna kom med sina instrument från olika håll och trots att de aldrig hade spelat ihop tidigare, lät det som om de aldrig gjort något annat.
Maken sitter längst bak på scenen och spelar gitarr. GlasmästarBosse sitter framför honom med sitt dragspel.

När det började skymma dök ett dansant troll upp och även skogsrået i vit särk och hål i ryggen. Hon inspekterade milan och verkade nöjd med resultatet.

Det var svart natt när musikerna motvilligt bröt upp och vi satte oss i bilen igen för att åka tillbaka till vårt eget tjäll.

Veckan har varit motig med varsel på jobbet och inledda fackliga förhandlingar. Det är fler i min närhet som fått känna av att det är skakigt på arbetsmarknaden nu.

Ha en skön helg!

Tvära kast

Oj, oj, vilket busväder! Jag skulle precis släcka ner jobbdatorn och gå hem när jag hörde ett dån, som ökade i styrka. Tittade ut och såg att det forsade från taken. Stuprännorna räckte inte till. Vattnet blev till skum och blandade sig med hagel som smattrade ner på taket under mitt fönster.

När jag lämnade porten var marken täckt med isklumpar och på parkeringen fick jag vada fram till bilen. Som tur var startade den och vindrutetorkarna fungerade. Sedan gällde det att ta sig igenom alla nya insjöar på vägen hem utan att stanna mitt i.

Vid hemmets dörr var krukan med gladiolus omkullvält av blåsten och det låg drivor av hagel på gången. Efter några åskknallar gav sig regnet och en regnbåge spände över himlen. Och nu är det lugnt och stilla igen.