Enhörningar på besök

Svärdottern skickade en inbjudan för några veckor sedan till mormor, moster och farmor: Passa på tillfället att hänga med Bellan! (dvs Lilla Hjärtat reds. anm.) Två tillfällen erbjudes: den 13 och den 28 september! Först till kvarn!

Jag lyckades komma över det första tillfället, så nu "hänger" jag med Bellan för fullt. Ovan provar vi nya tuschpennorna i regnbågens alla färger.

En hel flock med enhörningar hade hon med sig i ryggsäcken. De heter fantasifulla namn som Twilight Flash och Rainbow Dash, Uppdatering: Twilight Sparkle, ska det vara!!!!!

Snart ska vi åka tillbaka till La Stada, där Lilla Hjärtat bor med sin mamma och pappa. Och sedan ska jag "hänga" med min Lillasyster L resten av dagen.

Skön lördag önskas er!

In i dimman

I morse åkte vi iväg redan klockan sju för att lämna min bil för reparation hos en bilverkstad några mil härifrån. Dimman låg tät över nejden. På tillbakavägen bestämde vi oss för att hämta våra kameror och åka till sjöarna i närheten för att fånga den vackra morgonen på bild.

Det blev en fridfull stund när solen bröt igenom dimman. Det enda som hördes var herr och fru Canadagås som stod ute i vattnet och språkade högljutt. Vyn från talludden var som ett japanskt träsnitt. Det kändes som om jag skulle kunna stå där hur länge som helst och bara suga i mig stämningen och ron.

Maken fotar vid Västra Laxsjön.

Igår kväll fick Miss Jones och jag en högtidsstund tillsammans med många andra läsare och beundrare av Bodil Malmsten. Bodil samtalade med Dan-Erik Sahlberg inför en fullsatt aula på Örebro Universitet. Hennes träffsäkerhet och humor blandat med sårbarhet och djup gjorde stort intryck. Roligt var också att jag fick min nyinköpta dyrgrip "Så gör jag" signerad.

Bodil Malmsten - foto lånat från nätet

Nästa författare i denna föreläsningsserie blir Birgitta Stenberg den 1 oktober. Därefter kommer Stefan Einhorn 6 november och Hassan Loo Sattarvandi den 3 december. Vilken lyx att kunna få lyssna till och se dessa fina författare på hemmaplan. Och alldeles gratis!

Mina tidiga bokvänner

Inspirerad av Bodil Malmsten och hennes bok "Så gör jag" har jag funderat lite på vilka böcker jag läste som flicka.

Ett tidigt minne är när jag fyllt fem år och fått den stora gula boken i övre vänstra hörnet, "Min skattkammare". Jag kände mig stolt när jag tog boken och en filt under armen och gick ut på gården framför hyreshuset på Jakobsbergsgatan. Filten bredde jag ut på gräsmattan och sedan satt jag där och bläddrade och tittade på alla fina teckningar och bilder i boken. Läsa kunde jag inte än. Men det var som en dörr öppnades på glänt och jag kunde kika in i sagovärlden.

Mamma läste sagor för oss systrar. När mamma låg på BB med Lillasyster L, kom mammas Faster Hildur farandes från Stockholm. Hon var en riktig sagoberätterska och läste gärna Elsa Beskows "Det var en gång".

När jag kunde läsa själv läste jag Astrid Lindgren, Gunnel Linde (Till äventyrs i Skorstensgränd, tex), Hans Pettersson, Enid Blyton, böckerna om hästtjejen Jill...

Som blivande tonåring läste bästisen och jag alla Lotta-böcker som kom ut. Astrid Lindgrens "Britt-Marie lättar sitt hjärta" var en favorit som jag lånade på bibblan flera gånger. Gissa om jag var glad när jag kunde köpa den nytryckt och vackert inbunden på bokmässan för några år sedan. En begagnad "Porträtt av Marie" av Eva Malmström skickade jag efter på nätet. Jag minns den som inspirerande, men när jag läste den som vuxen så var känslan inte där längre.

Åh, det är många trevliga läsupplevelser att tänka tillbaka på.

Imorgon ska Miss Jones och jag gå och lyssna på Bodil Malmsten på en öppen föreläsning på universitetet och snart så vankas det mer böcker. Kompisen C och jag ska begå vår årliga bokmässeresa. Härliga tider!

Lycka! Här har jag fått "Jill rider igen" i julklapp!

Septembersöndag

Åh, dessa härliga septemberdagar! Vi fick ännu en skön dag, en bonusdag, med sol och värme.

Maken och jag tog en sväng söderöver och rastade först vid Stjernsunds slott. Vi strosade i den vackra parken under de gamla mäktiga träden. Ett av lärkträden är det äldsta i Sverige, fick vi höra av en kvinna som vi mötte. Nere vid bryggan såg vi många fritidsbåtar passera i sundet mellan Vätterns norra del Alsen och stora Vättern. Korna vid strandkanten lät sig inte störas av motorljuden.

Lunchen åt vi på Sundsbrogårdens uteservering i den lilla idyllen Askersund. Hamnen var fortfarande fylld av glassätare som kommit dit på sina kromblanka fordon.

Ytterligare en solig dag att lägga till den fantastiska sommaren, som vi kommer att referera till som Kanonsommaren 2013.

Vänskap

Åsa och jag på kyrktrappan
 - fotograf Pernilla Gäverth

Tankar om vänskap under gårdagskvällens Andrum

Något som är lika viktigt som kärlek är vänskap. Vänskapen är en form av kärlek där vi uppskattar och respekterar en annan människa och låter henne eller honom få del av våra tankar, sorger och glädjeämnen.

Vilken rikedom det är med en bästa vän, en vän hos vem du får vara dig själv helt och fullt, bli förstådd och förstå, där du kan få och ge förtroenden. Att lyssna och att dela med sig är lika viktigt. vissa perioder lyssnar du kanske mest. Under andra tider är det du som måste få ventilera det som trycker och skaver, bubblar och pyser.

"Älska mig mest när jag förtjänar det som minst för då behöver jag det bäst" är ett tänkvärt citat. Något som verkligen inte är lätt att leva upp till.

"I nöden prövas vännen" är ett annat talesätt, som vi nog alla känner igen oss i. Antingen har vi varit den där vännen som lyssnat till oändliga klagovisor, vi har tröstat och peppat och ändå har kompisen trillat ner i samma nerkörda hjulspår om och om igen. Eller så har vi varit den som känt sig totalt övergiven när något jobbigt inträffat. Att mötas av ett likgiltigt: - Jag kan tyvärr inte hjälpa dig, när det ända jag vill är att någon ska lyssna utan att komma med pekpinnar eller goda råd. Men när vi kommer vidare, lämnar dessa stunder bakom oss, då stärks vänskapsbanden.

Lyckliga dig som har goda och fina vänner, riktiga vänner. Vänskap och kärlek är rikedom att vårda och vara rädd om.

Anemon från septemberträdgården

Kommers vid Paradistorg

Paus vid Paradistorg

Jaha, nu har vi vinkat av Obama. Reportrarna sammanfattade det hela som ett trevligt besök. Och det tror jag nog att Mr President också tyckte. Stockholm visade sig från sin soligaste sida.

Själv tillbringade jag viss tid i den sydvästra "förorten" där det var marknad hela dagen. Tänk att kunna åka på marknad mitt på blanka förmiddagen en vanlig vardag! Jag hade inte spenderbyxorna på mig men det blev i alla fall nya lakritsremmar till Maken, borstar, sulor, handskar, en stor kasse bröd, fina papper och choklad från Fair Trade-ståndet.

Nu sitter jag och filar på texter till Andrum, som ska hållas på söndag kväll i vår fina träkyrka. Det ska handla vad som är onödigt och vad som är nödvändigt här i livet.

Mycket rönnbär! Blir det en sträng vinter då?

Snart är det nödvändigt att börja med lunchen. Det blir ärtsoppa idag!

Hej, hej!!

Doft av kolbullar och dill

Sista lördagen i augusti är det dags för Sannerudsmarken, en gammal och kär tradition. I år liksom tidigare år var det fullt med publik och trevlig musik. Just den här marknaden är extra trevlig därför att den är gammeldags med mycket hantverk och dessutom söta kaniner, ankungar och tuppar att titta på. Var och varannan meter stöter man ihop med bekanta och stannar och pratar en stund. Det tar tid att ta sig fram i folkhavet längs den långa bygatan.

Fridsstöraren

I år hade jag sällskap med Lilla Hjärtat och Pe. Vi stannade inte så länge, men länge nog för att köpa lakritsremmar åt Maken och docka och tröja åt Lilla Hjärtat. Maken var hemma och tog igen sig efter operationen tidigare i veckan. Och som sällskap hade han Joy.

På kvällskvisten hade vi kräft- och räkkalas. Det var första gången som Lilla Hjärtat åt kräftor, men inte den sista.

Nu är det solig söndag. Friden störs endast av den galne hackspetten som knackar morse på fågelholkens plåtskodda entré.

Ha det gott!

Uppdatering:

Idel kända människor på Sannerundsmarken - fotograf var Björn Torstensson, mannen i mitten