Kontraster

Idag, den 16 december, skulle mamma Barbro fyllt 95 år om hon hade levat. Här sitter min fina mamma med mig och en bekant i sommarsolen uppe på Västerås vattentorn. Innanför fönsterrutan sitter två damer i hatt. Den ena har nog noterat fotografen, min pappa Olle, för hon ser lite trulig ut. Pappas spegelbild syns i rutan. Visst andas bilden harmoni? Ljuva femtiotal.

Bildcollaget nedan andas inte lugn och ro! Man ser rött!

Det har i sanning varit en intensiiiv vecka, fest varenda dag:

Måndag: Födelsedagskalas
Tisdag: Körsång på äldreboende med efterföljande kaffekalas
Onsdag: Grann- och vänfamiljen bjöd på middag
Torsdag: Julbord hos härliga Ghuncha
Fredag förmiddag: Julgröt med volontärerna på Kupan
Fredag kväll: Julbord med exkollegorna (vi var 57 personer!)

Guschelov har vi en vit helg alldeles festfri. Man kan bli trött på rött.

I Lucia-tider

Glad Lucia!

Utanför fönstret, i den blå gryningen, faller snön sakta i stora mjuka tussar. Lucia-sångerna har klingat ut, vi fick nöja oss med TV-utsändningen i år, och kaffet är urdrucket.

Härom kvällen satt jag till bords med mina härliga vänner. Vi var många kring bordet men vi saknade ändå några stycken. En av döttrarna fyllde år, den fina Sasina. Det bjöds på tacosbuffé och hembakad tårta. Mmmm!

Det var även fin stämning på Kupan igår. Alla tomtar och julsaker var nedsatta till halva priset. Oj, vad man kan fynda. Själv hittade jag en röd, glittrig tyllkjol till Lilla Hjärtat.

De som bor på Tivedsgården fick besök av oss i Bodarnekören på kvällen. Många sjöng med i de kända sångerna; Nu tändas tusen juleljus, Jul, jul, strålande jul ... Anna-Greta i kören sjöng O Helga Natt, så fönsterrutorna skallrade.

Nej, om jag skulle ta itu med julbaket nu. Utan julbrödet blir det ju ingen riktig jul, enligt mina söner.

Ha det!

Natten går tunga fjät...

Det närmar sig. På onsdag är det Lucia och många kan förvänta sig ljudet av tassande fötter på morgonkvisten. En och annan tomte kanske trippar fram på tårna också.

Här i Laxå är det redan full fart på firandet. Laxå Lucia 2017 kröntes redan i lördags kväll på scenen av vår kyrkoherde Janne.

Det var under den trevliga julmarknaden som under två dagar har glatt oss ortsbor. På lördag stod Rosa och Viola på plats och saluförde boken om de tre tanterna på Villagatan. Man ska leklynnet kvar även som pensionär, eller hur?

Här hade inte marknaden öppnat ännu. Därför ser det fortfarande lite tomt ut bakom oss.

Bilden är målad av Britt-Marie Dahlberg.

I den första boken om tanterna finns ett uppslag som handlar om en Lucia-kröning som skedde i vår vackra träkyrka. På första parkett sitter Gullan, Viola och Rosa och bakom dem syns bland annat Glasmästaren och hans fru.

Själv har jag varit Lucia två gånger. Inte för att jag röstades fram för att jag var så tjusig utan helt enkelt för att jag var längst. Lucia-tåget fick en bra form med något högt i mitten. Första gången var i lekskolan, eller barnträ som vi sa.

Andra gången var väl i femte klass. Jag var fortfarande längre än de flesta vid den tidpunkten. Och jag som önskade hett att jag var liten, söt och populär som Agneta.

Det har redan tassat fram tomtar ur vrårna. På en julfest hade ett gäng nissar både lagat all julmat och övat på Tipp, tapp... Överväldigande!

Nu är det bara två julbord kvar innan vårt eget!

Julefrid önskar jag dig som tittar in här!

Spaning: Sådant man gjorde, men inte gör

Idag har vi fått köksfläkt och imkanaler rengjorda. Förr i tiden var det sotarna som kom hem och rensade rören, men denna gång var det en kille med utpräglad norrländsk dialekt som ringde och bokade in sin ventilationstekniker för jobbet. Men innan han kom, klockan 8 i morse, var vi tvungna att bana väg till ventilerna i klädkammaren och grovköket.

Jag har funderat över att det är många sysslor som man inte längre gör, men som man gjorde i min barndom:

- Mattorna togs ut och piskades med piskkäpp över piskställningen.
- Sängkläderna vädrades och skakades genom fönstret varje morgon.
- Strumporna stoppades med stoppgarn när det hade blivit hål på dem.
- Mamma la locktången av gjutjärn på spisplattan och lockade (svedde) sedan håret på mig som på den tiden var spikrakt. Minns än idag lukten av bränt hår.
- Som tonåring rullade jag upp håret på hårda papiljotter och "sov" sedan med dem i. Inte skönt!
- Man använde näsdukar av tyg, som tvättades och ströks och las tillbaka i byrån. Vissa har fortsatt med detta, sparar kanske några träd i skogen.

En annan spaning jag haft är mitt förvirrade irrande i huset de dagar jag inte är på uppdrag annorstädes. Jag går upp till övervåningen för att hämta en väska och ser då att pelargonen i fönstret behöver vatten, Jag går ner till grovköket och hämtar vattenkannan. När jag ändå är i grovköket, stoppar jag tvättmaskinen full med lakanstvätt och sätter igång maskinen. Då ringer telefonen och jag går ut i hallen och svarar. När jag lagt på luren ser jag att byrån behöver dammas, så jag tar fram en dammtrasa och dammar av ytan och fortsätter att damma inne i biblioteket. Där på chiffonjén ligger en faktura som jag måste betala, så jag går upp till datorn och knappar in på internetbanken. När jag ändå är inne på internet, kan jag likaväl lägga ett pussel (jag är pusseloman!). Ja, så fortsätter det. I slutet av dagen hittar jag vattenkannan och kommer på att pelargonen behöver vatten. Tvätten är sedan länge sedan klar och måste hängas till tork. Dammtrasan ligger kvar på chiffonjén och behöver skakas och läggas in i städskåpet. Men vad var det jag skulle hämta på övervåningen?

Någon som känner igen sig? Jasså, inte det!

Måne och sol

Fröja dig! Det är Advent! Så sjöng vi igår, vi kvinnor i Bodarnekören. Och kyrkoherde Janne filmade oss med sin mobilkamera medan vi övade inför adventsmässan. Jag står längst till vänster och får nästan notpärmen bortviftad av kantor Per.

Solen lyste in, som en stark strålkastare, genom kyrkfönstret rakt på orgelläktaren där vi satt.

Efter stunden i kyrkan åkte jag hem och svidade om och åt en yoghurt. Hängde på mig tomteörhängena och tog på mig den röda baskern. Och sedan iväg till Röfors, där Gun och jag delade på ett bord på julmarknaden i det gamla missionshuset. Där lyste solen också in, starkt och härligt:

Det blev glögg och tomtar och trevliga samtal med bordsgrannar och besökare. Nästa gång vi ses på julmarknad är nästa lördag i ett jättetält på stadens torg. Vi får hoppas att den aviserade vinterstormen inte ställer till det för oss!!

På hemväg upptäckte jag Jättemånen. Den visade sig i en kraftledningsgata, alldeles apelsingul och präktig. Den måste jag fota! Så jag tog en sväng extra. Men på min bild syns månen bara som ett litet nålstick. Därför får jag illustrera Jättemånen med en bild som jag precis la som pussel.

Dagen avslutades med Makens goda fläskfilégryta och det första ljuset tänt i adventsstaken.

Sköt om er!

Högt uppe på Berget

God morgon!
Det är den första advent idag, då vi ska tända det första ljuset i adventsstaken. Men det ska också sjungas i kör i vår vackra gamla träkyrka och ävenledes stås på en liten julmarknad i Röfors med julklappsböckerna som syns här på bloggens högersida.

Igår bevistade vi helt kort en julmarknad på Berget i Degerfors. Därifrån har jag mest minnen från sommarkvällar, då jag och Min Lilla Tant lyssnade på bland andra Victoria Tolstoj som sjöng jazziga låtar från den lilla vita paviljongen. Nu strömmade det julmusik ur högtalarna och rykte från eldkasarna.

Jag köpte hyacinter och amaryllis av herren vid den blå lastbilen som syns på översta bilden till vänster och sedan drack vi kaffe och åt varsin mördegskaka i det söta lilla caféet. På väggen vid vårt bord hängde mässingsinstrument och bilder av Nisses pappa Landgren, som betytt så mycket för musiklivet i Degerfors.

Innan vi vände kosan hemåt igen, stannade vi en liten stund vid Möckelns strand. Man kunde ana en blek sol bakom de grå molnen. Idag ska den visa sig mer, det sa väderlekspresentatören igår kväll. Och det får vi hoppas på.

Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad

I morse lämnade vi in min bil till verkstaden och på hemväg tog vi svängen genom vår lilla stad. Det ryckte i mitt avtryckarfinger när jag såg så fint man rustat på torget. Bilden på stationshuset är tagen i januari 2015, då marken var täckt av ett fint lager snö. På den mittersta bilden ser man i änden av Tavernagatan hur en lyftkran sätter byggelement på plats på utbyggnaden av Ramundergården.

I år har vi nog varit extra tidiga med att hänga upp adventsstjärnor och ställa fram adventsstakar. Maken har hängt upp ljusgirlanger lite var stans i trädgården redan flera dagar innan första advent. Men oj vad man behöver ljuset nu.

Jag har varit med och stöpt ljus i källaren på Casselgården också, ljus som vi ska sälja på julmarknaden till förmån för utsatta barn i världen.

Man har inte roligare än man gör sig. Igår åkte jag och tog en influensaspruta på Vårdcentralen. Väntrummet var fullt med trevliga människor att prata med. Vi gick in på löpande band och fick sedan ta igen oss i tio minuter medan sprutan verkade.

I onsdags kväll gick jag och en bekant på ortens biograf och såg Mordet på Orientexpressen. Det mäktiga ångloket tuffade genom storslagna landskap medan den klurige Hercule Poirot löste ett nyss utfört mord. Härligt att sitta i biosalongen och låta sig flygas högt över Istanbuls myllrande stadsliv och ut över dalar och höga berg. Vacker scenografi och tidstypiska kläder och attiraljer är en njutning att titta på. Annars var väl skeendet lite "stolpigt".

Avslutar med en rolig felsägning av en för mig närstående person som sa: Den där hade inte alla hästarna i lådan, när han menade att personen inte var den vassaste kniven hemma. Det fanns kanske för många tomtar på loftet? A pro på den snart stundande julen.