Jag har i min ägo två gamla fotoalbum i läder, den ena är sprucken i ryggen. De har tillhört min farfar Edvard och är fullt av stiliga porträtt. Tyvärr känner jag bara till några av personerna på bilderna. Bröllopsfotot ovan visar Edvard när han gift sig med sin Agnes. Han blev tvärt förälskad i henne när han klev in i Seglora kyrka, när den låg på sin ursprungliga plats. Han hörde henne sjunga från orgelläktaren och blev helt betagen.
Så småningom slog de sig ner i Amsta skola i Kolbäck och fick sönerna Gösta och Olof (min pappa). Tyvärr fick jag aldrig träffa min farfar. Han dog innan jag föddes. Men min farmor fick jag träffa. Hon kunde vara ganska amper, men jag var hennes ögonsten. Jag var inte många år, när hon gick bort. Många år senare hittade jag en lapp i en liten vacker aftonväska i benvitt siden: Denna ska Ninni ha efter sin farmor. En hälsning som värmer än idag.
1 kommentar:
Åh, vad jag tycker sådana där gamla porträtt är fina! De har så'n mjuk gråskala.
Skicka en kommentar