Nu har barnsliga farmors önskan gått i uppfyllelse: Jag har fått åka Sagotåget på Junibacken!!! Mitt barnbarn (förklädet) hade blivit tillräckligt stort för att uppskatta ett besök och vi hade äntligen fått till en resa. Vi bokade med ett bussföretag och klev på bussen halvvägs till Stockholm, vilket innebar en mycket tidig väckning. Men det är inte några problem för mig, i alla fall.
Lilla Hjärtat roade sig ordentligt. Hon skuttade från hus till hus, kikade in hos Pettsson och klättrade runt på Villa Villerkulla. Överallt kilade ungar och deras föräldrar hade full sjå att få in dem i kamerasökaren. Jag har också massor med bilder i kameran med bara ett suddigt rosa svisch på.
Lilla Hjärtats höjdpunkter på Junibacken var nog Mumindalen och sedan Sagotågets eldsprutande drake. För mig var hela resan med tåget en upplevelse och sedan utsikten från lunchrestaurangens uteservering.
 |
| Modell framför originalet |
Vi fyra strosade över till Wasaskeppet när vi var mätta på stoj och skutt.
Vilket fantastiskt skepp det är! Det var länge sedan jag var där och det hade hänt mycket med utställningarna runt skeppet. Det fanns massor att titta på, fina modeller och illustrationer över hur det var att vara ombord på ett sådant skepp och hur livet kunde te sig år 1628.
 |
| Lemurfamilj, Joy med glasstrut, Lilla Hjärtat pratar med guppies, Lilla Hjärtat och farmor framför Seglora kyrka och Björnen sover |
Nästa begivenhet blev Skansen, som grundades 1891 av Hazelius, som tyckte att storstadsborna skulle få se hur livet hade levts på landet tidigare. Så han lät flytta dit äldre byggnader från olika håll, den äldsta från Norge, Vastveitloftet från 1300-talet.
 |
| Vastveitloftet, Skansens äldsta byggnad |
Från Seglora flyttades kyrkan där min farfar blivit kär i min farmors vackra sångröst. Farmor Agnes stod på orgelläktaren och sjöng när farfar Edvard kom in i kyrkan och blev betagen. Resten är historia.
Djurgårdspaviljongen är lite nyare. Den ritades av Fredrik Blom och byggdes 1820.
 |
| Herrskapet utanför paviljongen |
Fast det var mest djuren vi ägnade oss åt under vårt Skansenbesök. Vi hade lemurer runt anklarna, kikade på ormar och krokodiler, sovande björnar och sådana som balanserade på en planka, nyfikna uttrar och lata sälar, ursöta kultingar och en massa fåglar. Lilla Hjärtat var en riktig tuffing. Hon köade för att klappa en tjock orm och en hårig spindel och både ormen och spindeln fick hennes klappar.
 |
| Fåglar på Skansen |
Lilla Hjärtat köade även för att köpa spunnet socker, inte ofta man äter det. Bäst att passa på, tyckte hon.
 |
| Framför bodarna på Bollnästorget |
Dagen avslutades med en hissnande utsikt över Stockholm. Kyrktorn, skyskrapor och Globen avtecknade sig mot himlen. I vattnet nedanför brölade en jättelik lyxkryssare. Den stångade sig ut från sin hamnplats och skärgårdsbåten, som oförskräckt smet förbi, såg ut som en miniatyr.
 |
| Skärgårdsbåt i närkamp med tysk lyxkryssare |
En ännu mer hissnande utsikt hade de modiga som satt i slänggungorna högt, högt över Gröna Lund.
 |
| Jisses, det där hade jag aaaaldrig vågat! |
Ja, det blev en fullmatad dag på Djurgården. Både Lilla Hjärtat och hennes farmor kunde vara riktigt nöjda.
 |
| Mina reskamrater |
2 kommentarer:
Jag förstår inte hur du orkade med både Junibacken, Vasamuseet och Skansen. För mig räcker det med Junibacken för att jag ska bli helt slut. Mirren har årskort på Junibacken så jag är ofta där tillsammans med henne och barnbarnen när jag är i Stockholm. Vi åker sagotåget varje gång. Jag tröttnar aldrig på den rundturen - alltid en lika fascinerande upplevelse. Sen byter de ju utställning ibland och teatern är också rolig.
Skansen har jag inte varit på sen jag var liten så dit kanske jag skulle gå någon gång.
Kram från Ingrid
Hej Ingrid!
Tack för din kommentar.
Jo, det var allt ett digert program, men så var vi lite trötta på hemvägen också.
Skansen gav mig härliga minnen från när jag själv var liten och när barnen var små. Mycket var sig likt i en annars så föränderlig värld.
Kram
Skicka en kommentar