 |
| Ibland är det efter en lång väg genom livet som vi förenas med vår dröm. |
Här i gamla Svedala är det "varannandagsväder": ömsom grått och duggregn och ömsom sol och klar himmel. I söndags var det soligt och Maken och jag tog en liten sväng ut i naturen. Vi plockade några enstaka trattkantareller, andades skogsluft och intog vårt kaffe vid en liten skogssjö.
Igår drog jag mitt strå till stacken för att ljusen ska brinna i jul. Jag och ett gäng damer laddade med vekgarn och muttrar och förberedde för ljusstöpning nästa vecka.
På Facebook pågår en rolig utmaning. Jag fick i uppgift att lägga ut fem bilder på mig själv som är mer än 15 år gamla. Medan jag letade bland gamla foton hittade jag det här:
Nu ska jag baka, inte drömmar men en sockerkaka till morgondagens hembygdsmöte.
Kram
2 kommentarer:
Nu har jag scrollat och läst ifatt medan jag väntar på att bli sömnig. Det är rolig läsning. Vi har många gemensamma nämnare!
Jag har aldrig haft några stora drömmar om ett liv i ett soligt paradis, jag är så himla nöjd med hur jag har det (utim vissa orosmoment som jag inte kan påverka). Sedan jag tog tag i min skrivlängtan och det har blivit konkreta resultat i form av sånger, så tycker jag att jag har landat i min dröm. Det är inte så lätt, konkurrensen är hård, men jag trivs med det.
Vad var det ni sjöng av Rutter? Han är en av mina favoriter.
Det har f.ö. Just kommit ut ett häfte med kanon för hela året, kan det vara nåt för er kör? Jag har inte fått noterna än, bara sett framsidan på bild. Jag ska göra lite mer reklam så fort jag får den.
Bloggblad: Det kändes gott att hitta din kommentar nu tidigt på morgonen. Tänk att kunna småprata så här med någon man inte känner och ändå känna sig besläktad! Jo, vi sjöng Må Gud välsigna och leda, så vacker. Igår kväll tränade vi på adventssångerna, bland annat Otto Olssons Advent med det stora primalskriket på slutet.
Skicka en kommentar