Öliv och mässvimmel

Förstår öborna hur fantastiskt vackert de bor? Ja, det undrade vi, kompisen Ch och jag många gånger under våra dagar på ön. Tänk att släppa upp rullgardinen och mötas av den här synen! Det enda som krusar vattenytan är en svanfamilj med "tonårsbarn" och en liten fiskebåt som tuffar in och angör bryggan. Vi tog med oss kaffekopparna och frukostmackan ut på balkongen. Ljufvligt!

Kvällarna var lika överjordiskt vackra. Då satt vi nere vid båthusen och såg solen sänka sig i Kattegatt. Vi såg även en man med midjelångt hår sänka sig i havet. Han gick raskt ut på bryggan och hoppade i spat. Han var inte i länge, men berättade sedan för oss att han tog sig ett dopp mest varje kväll. Modigt, tyckte vi.

Och så vimlade vi förstås på bokmässan. Lyssnade på författarintervjuer, var med om inspelning för Babel med fantastiska Jessica Gerdin, pratade med förläggare, drack vin, träffade bekanta, köpte vykort och böcker. Ja, jag vet! Jag har redan huset fullt med böcker, men jag kan inte låta bli!!

I ett litet nafs var det söndag lunch och dags för hemfärd. Men nästa år gör vi om det! The same procedure as every year!

Öluffning

Gomorron!

Nu är jag tillbaka igen från årets utflykt till Bokmässan och till Styrsö. Som vanligt har det varit fyra härliga dagar, fyllda med intryck.

På lördagen beslöt vi oss för att "öluffa" till Vargö, en liten ö längst ute i havsbandet. Vi fick säga till hoppilandkallen att vi skulle av där, annars skulle färjan inte lagt till vid den bryggan. Det var vi och ett ungt holländskt par som gick iland. För övrigt såg vi inte till en enda person. Men vi hörde hammarslag på håll, så ön var bebodd.

Vargö är ett naturreservat. Stigen tog oss genom en lummig parkliknande skog. Stora lövträd, omkullfallna stammar, murrester, en damm kantade vår väg. Skogen glesnade och vi kom ner till en vik. Framför oss låg Kattegatt, kav lugn.

Vi satte oss i en klippskreva och njöt av stillheten och skönheten. Klipporna var mjukslipade och varje stenhäll var som ett konstverk av mönster och färger. Jag förstår konstnärerna som vill måla av detta vackra.

Den enda turen tillbaka från Vargön gick halv fyra. Hade vi missat den hade vi blivit kvar över natten. För säkerhets skull var vi på bryggan i mycket god tid och fällde ner semaforen som signalerade att vi ville med. Det holländska paret kom också nedklättrande från klipporna och hann med båten tillbaka till civilisationen. Tur det, annars hade jag legat vaken hela natten och undrat vad som hänt dem.

Nu är det dags för frukost, jag får berätta mer en annan gång.

Nu drar jag vägen västerut

Om tre kvart sitter jag på tåget tillsammans med kompisen Ch. Vi är då på väg till den årliga begivenheten: bokmässan och skärgårdsliv. Det ska bli härligt, som vanligt.

Igår firade vi i efterskott ett födelsedagsbarn. Vi i kvartetten samlades hos vår äldsta väninna, som numer bor centralt, "ljust och fräscht". Det blev både skratt och allvar, så som det brukar bli när vi träffas.

På kvällen lyssnade Maken och jag på Lokalreportern på Föreläsningsföreningen. Han har ett förflutet som polis och berättade spännande historier från den karriären. Bland annat när han, 21årig och nyutexaminerad, befann sig inne i banken medan Norrmalmstorgsdramat utspelade sig.

Nej, nu är det dags att greppa resväskan! Ha det så gott!

Kick-off

Igår, söndag, regnade det och jag tillät mig själv sjava runt i mjukiskläder hela dagen.

I lördags, däremot, var det "kick-off" för distriktets FN-grupper. Jag fick mig till livs intressanta synpunkter av engagerade människor i alla åldrar. Den yngsta deltagaren, Anders, hade ännu inte så mycket att tillföra debatten. Men han var bara några månader gammal. Tids nog kommer han nog göra sin röst hörd. Han såg så klok ut.

Nu är det hög tid för Maken och mig att ge oss iväg till Arkivet. Varje måndag förmiddag jobbar vi för Hembygdsföreningens räkning med att registrera och arkivera tillsammans med ett gäng trevliga entusiaster.

På återhörande!

Rester från en tid som flytt

Så gjorde vi då en tur som vi tänkt vi skulle göra länge. Igår åkte vi norr och väster om sjön Skagern. Målet var att besöka platsen för Södra Rådas gamla kyrka, en ovärderlig medeltida träkyrka som brändes ner 2001. Nu håller man på att omsorgsfullt bygga upp den igen efter bevarade ritningar och foton.

Strax intill låg hembygdsgården. En övergiven nalle satt uppspetad på gärdsgården. Det var lugnt och stilla, men en affisch på anslagstavlan skvallrade om att det skulle bli lustspel på gården redan till nästa helg.

Vi fortsatte färden längs smala slingriga vägar, förbi rödmålade torp, bondgårdar och herresäten. Vid Kroppfjäll gick vi i Magdalena Rudenschölds fotspår längs Suckarnas allé, över Tårarnas Bäck och fram till Lyran. Lyran i grånat trä stod lutad mot en stam. Den har stått där i över 200 år.

Magdalena var hovdam hos Gustaf III och förälskade sig i Armfelt, Gustaf III:s gunstling. Men efter kungamordet på maskeradbalen förvisades Armfelt och Magdalena drogs ofrivilligt in i hans kupplaner. Hon straffades med schavottering och spinnhus innan hon hamnade hos sin bror på herrgården Kroppfjäll som guvernant åt brorsbarnen. Stackars Magdalena! Några av de höga gamla träden längs stigen fanns nog redan på hennes tid och måste ha hört hennes gråt.

Vi återvände till nutiden och intog sen lunch i Hova och handlade livets nödtorft på ortens ICA-butik innan vi åkte raka vägen hem igen.

Septemberutflykt med Kupan

Fönstret i Rosendal

Jag har fått arbetskamrater igen! Sedan tidigt i våras jobbar jag på Röda Korsets Kupan några timmar varje vecka. Det känns roligt och meningsfullt. Människor är givmilda och skänker saker och kläder de inte behöver längre. Sedan får tingen glädja på nytt hos någon annan och förtjänsten går till Röda Korsets hjälpverksamhet.

Butiken är ofta fylld av ortsbor. En mormor letar något till barnbarnet, en ungdom som just fått eget boende hittar en lampa och fräscha gardiner, nyanlända asylsökanden hittar porslin och varma tröjor, en tågresenär köper lektyr till resan - allt till en mycket billig peng.

Sedan är det skönt att slå sig ner vid Kupans cafébord och dricka kaffe och äta Susannes goda kanelbullar och prata bort en stund. Några kommer bara in för att fika.

Mina kära f d arbetskamrater

Igår ordnade Röda Korset en utflykt för ortsbor som kanske inte själva kan ta sig ut så lätt. Det var ett stort gäng, 60 personer, som gav sig iväg med buss och privatbilar. Först åkte vi genom ett landskap med åkrar, ängar, lövskog, sjöar tills vi kom till Rosendals Festgård. Sista biten dit var smal och slingrig. Det enda ekipage vi träffade på var häst och vagn.

Väl framme bjöds det på en god lunch. Såsen till laxen och äppelpajen efteråt fick mycket beröm. Men det är inte maten som är den största behållningen av en sådan här tur. Det är ju att träffa nya och gamla bekanta. För mig blev det ett så kärt återseende när jag fick umgås med arbetskamrater från förr. Några av dem gick i pension för tjugofem år sedan.

Kaffedags på Norra Vättern

Eftermiddagskaffet serverades på Norra Vättern i Askersund och sedan var det raka vägen hem igen.
Så mycket tacksamhet och uppskattning som strömmade emot oss, Röda Kors-damer! Det här kändes riktigt bra, att kunna få vara med och göra något gott på hemmaplan också. Toppen!

Lunchdags

Solrosorna sprider glädje på många sätt och länge. Just nu utgör de lunchstället för glada talgoxar som flyger in i stora gäng. I vintras spillde de några frön från fågelbordet och dessa frön myllade ner sig och slog rot. I sommar har vi haft tre ståtliga solrosor att glädja oss åt. Och nu är det fåglarnas tur igen.

Nej, nu är det bråttom. Ett arbetspass på Röda Korsets Kupan väntar!

Hasta la vista!